Israel är Mellanösterns enda demokrati. Sverige var ett av de länder som jobbade aktivt för staten Israels födelse 1948 och under många år hade Sverige och Israel goda relationer. Under senare år har relationen mellan Sverige och Israel varit kantad av konflikter som kännetecknas av att Sverige ensidigt har kritiserat Israel.
Den förra S-regeringens ensidiga Mellanösternpolitik orsakade att Sveriges anseende skadades och så även möjligheterna att agera som en konstruktiv part i framtida fredsförhandlingar mellan Israel och Palestina. Socialdemokraterna valde direkt efter valvinsten 2014 att utan parlamentarisk enighet erkänna Palestina. Det renderade i en diplomatisk kris och partiets Israelfientliga hållning gjorde vår dåvarande utrikesminister Margot Wallström till persona non grata i Mellanösterns enda demokrati. Löftet om att erkännandet av Palestina skulle medföra att fler stater skulle följa Sveriges exempel infriades aldrig. Ingen annan regering i Europa följde Sveriges exempel på grund av att ett erkännande skulle ske i förhandlingar mellan Israel och Palestina.
Glädjande nog har relationen förbättrats på senare tid. I maj 2023 var Israels utrikesminister Cohen i Sverige och i augusti var en delegation bestående av tio riksdagsledamöter från Kristdemokraterna på besök i Israel och fick bland annat ett 40 minuter långt möte premiärministern Benjamin Netanyahu.
Nu är det dags för Sverige att ta nya steg för att stärka relationen mellan våra länder.
I denna motion lyfter vi fram fem steg som Sverige borde ta:
Jerusalem har aldrig varit huvudstad i något annat land än Israel. Ändå fortsätter det internationella samfundet att ignorera att Israel skulle ha rättmätiga anspråk på staden. Särbehandlingen av Israel måste upphöra. Sverige bör snarast erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Israels regering, parlament och högsta domstol är placerade i staden. Landet styrs från Jerusalem och det vore därför naturligt att erkänna den som huvudstad. USA gjorde just detta 2017, vilket har följts av flera andra länder. Varje land äger rätten att välja var inom sitt territorium huvudstaden ska vara placerad. Vi skulle exempelvis inte skicka vår svenska ambassadör i Norge till Bergen, och att behandla Israel annorlunda är fel.
Sverige är en stormakt när det gäller bistånd, inte minst till Palestina. Det är därför viktigt att titta på vart svenska biståndspengar går och hur vi använder den position vi har.
Att svenska biståndspengar hamnar i dömda terroristers fickor är förkastligt och måste få konsekvenser. Det är därför dags att sätta stopp för allt bistånd till palestinska myndigheten så länge dess företrädare ägnar sig åt terrorhyllningar och uppvigling till våld mot israeler och så länge vi inte ser tydliga förbättringar av situationen för mänskliga rättigheter.
Den palestinska sidan har tackat nej till alla israeliska erbjudanden om fred som följd av Osloavtalet. Sexton år har gått sedan det hölls val i Palestina. I en tid när arabiska stater upprättar diplomatiska och ekonomiska relationer med Israel isolerar sig palestinska myndigheten alltmer.
Palestinska myndigheten har i sin roll som det palestinska folkets företrädare det yttersta ansvaret för sina invånare. Nu krävs det att det internationella samfundet tar sitt ansvar och sätter press på ledarskapet att vända den negativa utvecklingen.
Medan resten av världens ca 100 miljoner flyktingar faller inom UNHCR:s gebit har de palestinska flyktingarna ett eget organ, UNRWA. 1948 fanns det 700 000 registrerade palestinska flyktingar – idag uppgår de till över fem miljoner. Till skillnad från andra flyktingar som blir av med sin flyktingstatus när de inte längre befinner sig på flykt går det palestinska flyktingskapet i arv. På så sätt bidrar UNRWA till att späda på konflikten ytterligare. Medan UNHCR arbetar för att integrera flyktingar i sina nya hemländer förpassas nya generationer palestinier till bidragsberoende i UNRWA:s flyktingläger. Detta är ovärdigt och omänskligt.
Därför bör den svenska finansieringen av UNRWA upphöra och ansvaret för de palestinska flyktingarna överföras till UNHCR.
Många hatkampanjer mot Israel är utstuderade och välorganiserade. Vid återkommande tillfällen har Boycott, Divestment and Sanctions-rörelsens företrädare avvisat tanken på en tvåstatslösning och ifrågasatt Israels rätt att existera. Detta är mycket allvarligt. Sverige bör följa Tysklands och USA:s exempel, att definiera BDS-rörelsen som antisemitisk och stoppa dess finansiering.
Sverige och EU måste ta upp kampen mot de islamistiska krafter som hotar den judiska statens existens. EU har sedan länge byggt upp en förmåga att bemöta rysk desinformation och otillbörlig påverkan. Detta arbete bör utvidgas till att även omfatta Iran. Sverige ska driva på för att EU inrättar en sådan stratcomenhet inriktad på att bemöta iransk desinformation.
|
Mikael Oscarsson (KD) |
|