Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att åtgärder bör vidtas för att kollektivtrafiken inte ska ha stående i bussgångarna och tillkännager detta för regeringen.
Busstrafiken är relativt förskonad från allvarliga olyckor. Däremot är det inte sällan det behövs kraftiga inbromsningar och snabba manövrar för att hantera övrig trafik.
Sedan 1999 finns en bälteslag för bussar. Finns säkerhetsbälten i bussen ska passagerarna använda dem.
I delar av Sverige är det mer regel än undantag att bussarna under rusningstrafik är så fulla att ett 30-tal personer står i bussen, oftast barn och ungdomar på väg till och från skolan. Då är inte bara bältesmöjligheterna satta ur spel utan passagerarna hänvisas till att hålla sig i säte och i varandra.
Ett exempel är buss 126 mellan Löddeköpinge och Lund i Skåne. Den går via den mycket olycksdrabbade motorvägen E6. Bussen blir då begränsad till 90 km av befintlig lagstiftning när inte alla passagerare är fastspända. Men det hjälper föga vid en olycka. Med många passagerare obältade och stående i mittgången kan en enkel inbromsning få katastrofala följder för både passagerare och chaufför.
Vill vi i Sverige arbeta aktivt med nollvisionen borde åtgärder vidtas för att kollektivtrafiken inte ska ha stående i bussgångarna.
|
Camilla Mårtensen (L) |
|