Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överlåta åt länsstyrelsen att fatta beslut om att skinn vid skyddsjakt ska tillfalla jakträttsinnehavaren och tillkännager detta för regeringen.
Stora rovdjur får endast jagas under strikt kontrollerade former. Skyddsjakt och viss licensjakt får genomföras för att reglera antalet rovdjur och för att förebygga skador på ren, får och andra tamdjur om förutsättningarna för jakten är uppfyllda.
Djur som skjuts under licensjakt med stöd av jaktlagstiftningen besiktigas av länsstyrelsen. Skytten behåller skinnet och den flådda kroppen skickas till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).
Vid skyddsjakt står skytt och jakträttsinnehavare tomhänta, trots att beslut om skyddsjakt med stöd av jaktlagstiftningen tillåts när ingen annan lösning finns för att förhindra skador, till exempel för att gäss inte ska äta stora mängder säd på åkrar eller för att rovdjur dödar tamboskap. Skytten ägnar omfattande tid åt uppgiften, riskerar sin hunds liv och hälsa och får ingen ersättning. Efter skyddsjakt bränns oftast kroppen av SVA.
Min uppfattning är att länsstyrelsen eller annan statlig instans ska kunna besluta att skinn efter fällt vilt ska tillfalla jakträttsinnehavaren efter skyddsjakt. Staten har överlag inget intresse av fällda rovdjurs skinn, så ofta skulle denna symboliska ersättning tillfalla skytten eller samebyn.
|
Lina Nordquist (L) |
|