Sveriges klimatpolitiska ramverk syftar till att skydda befolkningen från skadliga konsekvenser av den globala uppvärmningen samt till att ta till vara de möjligheter som följer av en rättvis klimatomställning. Den klimathandlingsplan som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har presenterat, i kombination med regeringens hittills förda politik, förvärrar i stället de klimatrelaterade riskerna och slarvar bort svenska företags försprång i omställningen som getts av tidigare förd klimatpolitik.
I sin handlingsplan skriver regeringen att Sverige ska bedriva en ambitiös och effektiv klimatpolitik. Men hittills har regeringen sänkt ambitionerna, till den grad att Sverige nu bedöms missa samtliga internationella, europeiska och nationella klimatmål. Det krävs stor fantasi för att beskriva en klimatpolitik som ökar utsläppen och missar samtliga mål för ”ambitiös och effektiv”.
Regeringens klimathandlingsplan saknar fullständiga beräkningar av hur planens innehåll påverkar utsläppsutvecklingen. De senaste tillgängliga effektberäkningarna av regeringens klimatpolitik finns i budgetpropositionen för 2024 och visar att Sverige bedöms missa samtliga nationella, europeiska och internationella klimatmål. Gapet till det nationella 2045-målet beräknas till 21,9–23,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter (CO2e). Gapet till de nationella 2040- respektive 2030-målen beräknas till 3,4–5,6 ton respektive 3,7–7,6 miljoner ton. Inte heller 2030-målet för transportsektorn beräknas kunna nås med beslutad politik, det resterande gapet där bedöms vara 3,4–6,3 miljoner ton.
Sverige har ett EU-åtagande om att minska utsläppen från den s.k. ESR-sektorn (främst inrikestransporter och uppvärmning av byggnader) med 50 procent till 2030 jämfört med 2005. Under perioden 2021–2023 har Sverige ackumulerat ett överskott under 2021–2023. Fr.o.m. 2024 förväntas Sverige tvärtom ha ett årligt underskott. Totalt förväntas det ackumulerade underskottet 2021–2030 växa till ca 11 miljoner ton 2030. Det finns inga resonemang eller beräkningar i regeringens klimathandlingsplan som styrker att något av Sveriges klimatmål eller EU-åtaganden kommer att kunna nås.
Regeringens handlingsplan bryter mot flertalet formella krav i klimatlagen. Exempelvis ställer Klimatlagen krav på att den klimatpolitiska handlingsplanen beskriver de åtgärder som behövs för att nå de av riksdagen beslutade klimatmålen. I klimathandlingsplanen slår regeringen fast att Miljömålsberedningen bör få i uppdrag att se över utformningen av de nationella etappmålen samt etappmålet för inrikes transporter till 2030. Miljöpartiet vill informera regeringen och Sverigedemokraterna om att fram till dess att Sverige har beslut om nya etappmål gäller fortsatt de av riksdagen beslutade målen, och regeringen är enligt klimatlagen skyldig att beskriva vilka åtgärder som behövs för att de målen ska nås.
Regeringen bör skyndsamt återkomma med en ny klimathandlingsplan som beskriver de åtgärder som krävs för att nå de av riksdagen beslutade klimatmålen samt Sveriges åtaganden inom ramen för EU:s klimatlagstiftning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland och vara pådrivande i den globala klimatomställningen. Klimatomställningen ska vara en drivkraft för en stark och rättvis samhällsutveckling i hela landet, där näringslivets omställning leder till stärkt konkurrenskraft och trygga arbeten. Sverige ska bli en världsutställning för innovationer, ny teknik och för hur hållbara samhällen planeras och ser ut. Som första fossilfria välfärdsland utvecklar vi samhället i balans med ekosystemen och skapar trevliga samhällsmiljöer som bidrar till en god folkhälsa.
Mot bakgrund av flera större samhällsutmaningar behöver Sverige genomföra en grön samhällsomställning i syfte att möta klimatkrisen, naturkrisen och bygga ett robust samhälle med frihet och trygghet inom planetens gränser. Miljöpartiet vill därför bygga ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle, där Sverige har världens bästa klimatarbete, där den biologiska mångfalden stärks, där välfärden finns till för alla och där jämlikhet är en självklarhet. Ett tryggt och fritt samhälle inom planetens gränser. Det är en historisk satsning som lyssnar till vetenskapen och gör vad som krävs för att nå de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030.
Klimatomställningen ska vara rättvis och bidra till samhällsutveckling i hela landet. Den snabba samhällsutveckling som klimatomställningen innebär kräver robusta sociala skyddsnät som säkerställer ekonomisk grundtrygghet för befolkningen och en arbetsmarknadspolitik och utbildningspolitik som skapar trygghet i omställningen och förutsättningar för livslångt lärande.
Innehållet i den här planen är begränsat till utsläppsminskande åtgärder. Flertalet av våra reformer både minskar utsläppen och ökar jämlikheten, men vår strategi för en rättvis klimatomställning är mycket bredare än innehållet i denna klimathandlingsplan. Ett exempel på åtgärd som inte är utsläppsminskande i sig, och som därför inte ingår i planen, är vårt förslag om sänkt skatt i lands- och glesbygd med 4 000 kronor per år. Förslaget syftar till att motverka att hushåll på platser med långa avstånd och dålig tillgång till kollektivtrafik drabbas oproportionerligt av högre drivmedelspriser.
Exempel på åtgärder som både minskar utsläppen och ökar jämlikheten, och som nämns i denna plan, är 1) stöd till leasing av elbil för hushåll med lägre inkomster, 2) högre bonus vid köp av el- eller biogasbil för boende i glesbygd med dålig tillgång till kollektivtrafik, 3) ett avståndsbaserat och färdmedelsneutralt reseavdrag som genom regional differentiering gör det betydligt mer rättvist för landsbygdsbor , 4) Sverigekortet, dvs. en kollektivtrafikbiljett för 499 kronor giltig i all lokal- och regionaltrafik i Sverige, samt 5) ett långsiktigt stöd för energieffektivisering där staten står för 60 procent av kostnaderna för energibesparande åtgärder för hushåll och fastighetsägare.
Parisavtalet
Parisavtalet slöts 2015 under FN:s internationella klimattoppmöte under FN:s ramkonvention om klimatförändringarna och har ratificerats av Sveriges riksdag.
”1. Detta avtal syftar till att genom ett förstärkt genomförande av konventionen, inbegripet dess mål, stärka de globala åtgärderna mot hotet från klimatförändringen i samband med en hållbar utveckling och insatser för att utrota fattigdom, bl.a. genom att
a) hålla ökningen i den globala medeltemperaturen långt under 2 °C över förindustriell nivå samt göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå, då man är medveten om att detta väsentligen skulle minska riskerna med och konsekvenserna av klimatförändringen
b) öka anpassningsförmågan till skadliga effekter av klimatförändringen och främja den klimatmässiga motståndskraften och utvecklingen mot låga växthusgasutsläpp på ett sätt som inte hotar livsmedelsproduktionen
c) göra finansiella flöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling.
2. Detta avtal genomförs så att det återspeglar rättvisa och principen om gemensamma men olikartade ansvar och respektive förmåga, i ljuset av olika nationella förhållanden.”
Parisavtalet Artikel 2
Sveriges EU-åtaganden
I juni 2021 antog EU:s klimatlag som slår fast att unionen senast 2050 ska vara klimatneutral och till 2030 ska minska sina nettoutsläpp med minst 55 procent jämfört med 1990, vilket är en central del av EU:s s.k. gröna giv. Kommissionen presenterade även i juli 2021 ett paket med lagstiftningsförslag kallat Fit for 55-paketet. Fit for 55-paketet innehåller sammanlagt 16 olika förändringar av befintlig lagstiftning. ESR- och LULUCF-förordningar antogs i mars 2023 och Sveriges EU-åtaganden är följande:
Sveriges ESR-utsläpp ska minska med 50 procent fram till 2030 jämfört med 2005 och utsläppen ska följa en målbana med årliga mål.
Sveriges nettoupptag inom LULUCF ska under perioden 2026–2029 öka enligt en linjär målbana och 2030 ska nettoupptaget öka med ca 4 miljoner ton jämfört med 2016–2018.
Prop. 2023/2024:1 Utgiftsområde 20 Bilaga
Utöver dessa mål har också Sverige som medlemsstat i EU åtagande rörande energieffektiviseringar av offentliga byggnader genom energieffektiviseringsdirektivet, mål rörande elinfrastruktur för laddning av fordon genom AFIR (alternative fuels infrastructure regulation), rörande ökning av förnybar energi och minskning av växthusgasintensiteten i transportsektorn genom förnybartdirektivet exempelvis. Detta är inte en uttömmande redogörelse över Sveriges åtaganden inom EU på klimatområdet, det är dock viktigt att Sverige som medlemsstat efterlever samtliga åtaganden då dessa sammantaget bidrar till och understödjer såväl Sveriges som EU:s möjligheter att nå antagna klimatmål inklusive Parisavtalet.
Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige – de nationella målen
Miljömålet Begränsad klimatpåverkan ger en övergripande beskrivning av målet för klimatpolitiken i Sverige:
Begränsad klimatpåverkan
”Halten av växthusgaser i atmosfären ska i enlighet med FN:s ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig. Målet ska uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras. Sverige har tillsammans med andra länder ett ansvar för att det globala målet kan uppnås.”
Riksdagens definition av miljömålet
Riksdagen fastställde 2017 nationella klimatmål för de territoriella utsläppen av växthusgaser:
Nettonollutsläpp 2045
Senast år 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. För att nå nettonollutsläpp får kompletterande åtgärder tillgodoräknas. Utsläppen från verksamheter inom svenskt territorium ska vara minst 85 procent lägre än utsläppen år 1990.
Vid beräkning av utsläppen från verksamheter inom svenskt territorium omfattas inte utsläpp och upptag från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF). Utsläppen beräknas i enlighet med Sveriges internationella växthusgasrapportering.
Prop. 2016/17:146 Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige
Etappmål till år 2030 och 2040
Växthusgasutsläppen i Sverige i ESR-sektorn bör senast år 2030 vara minst 63 procent lägre än utsläppen år 1990. Högst 8 procentenheter av utsläppsminskningarna får ske genom kompletterande åtgärder.
Växthusgasutsläppen i Sverige i ESR-sektorn bör senast år 2040 vara minst 75 procent lägre än utsläppen år 1990. Högst 2 procentenheter av utsläppsminskningarna får ske genom kompletterande åtgärder.
Etappmålen till år 2030 och 2040 bör ses över om omfattningen av EU ETS ändras. Med utsläpp i ESR-sektorn avses växthusgasutsläppen utanför EU ETS, i enlighet med den tredje handelsperiodens omfattning, exklusive LULUCF och utrikes transporter. Detta motsvarar den icke-handlande sektorn under perioden 2013–2020.
Prop. 2016/17:146 Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige
Ett etappmål för transportsektorn
Växthusgasutsläppen från inrikes transporter (utom inrikes luftfart som ingår i EU ETS) ska minska med minst 70 procent senast år 2030 jämfört med år 2010.
Prop. 2016/17:146 Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige
Klimatpolitikens syfte är att säkerställa att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig. Klimatmål och styrning är en central del av det klimatpolitiska ledarskap som ska samla hela samhället bakom arbetet att begränsa den globala uppvärmningen.
Klimatpolitiken ska vila på vetenskaplig grund. Mål och styrning ska synliggöra att det är summan av utsläpp över tid som avgör vår klimatpåverkan, samt omfatta samtliga växthusgasutsläpp.
Sverige ska i enlighet med Parisavtalet bidra till att begränsa den globala medeltemperaturen till långt under 2 °C över förindustriell nivå samt göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 grader över förindustriell nivå. Detta ska Sverige göra på ett globalt rättvist sätt med hänsyn till länders olikartade ansvar och förmåga. För att göra detta behöver de inhemska utsläppen minska mycket kraftigt varje år de närmaste åren och vara nära noll senast år 2035. Vid det internationella klimattoppmötet i Dubai 2023 fastslog världens länder att detta decennium, 2020-talet, är kritiskt för klimatomställningen. År 2023 är det varmaste året som hittills uppmätts och i två dagar i november 2023 var jordens temperatur för första gången tillfälligt mer än två grader över förindustriell tid. Den globala uppvärmningen går nu rasande snabbt och kraftfulla åtgärder krävs i närtid för att hejda uppvärmningen och undvika de allvarligaste konsekvenserna för ekosystem, djur och natur samt för människors liv, hälsa och egendom, och påföljande konsekvenser för den globala ekonomin och säkerheten.
För att leva upp till Parisavtalet och bidra till att stabilisera halten av växthusgaser i atmosfären på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig, i enlighet med miljömålet Begränsad klimatpåverkan, behöver Sveriges klimatmål hantera det faktum att det är summan av utsläpp över tid som avgör halten av växthusgaser i atmosfären och därmed vår klimatpåverkan. Vidare behöver klimatmålen skärpas. Uppdaterade klimatmål måste även omfatta fler verksamheter och utsläppsområden än de nuvarande klimatmålen.
Klimatförändringarna drivs av den totala mängden växthusgaser i atmosfären och därför krävs styrning av hur mycket Sverige totalt kan släppa ut. Med hjälp av en utsläppsbudget kan en total mängd utsläpp kopplas till Sveriges klimatmål. Regeringen bör utse en ansvarig myndighet för att ta fram en nationell koldioxidbudget för Sverige, utifrån data från FN:s klimatpanel. Koldioxidbudgeten bör uppdateras varje år, så att en årlig utsläppsbudget framgår, och styrmedel och åtgärder bör utformas och genomföras utifrån de nya målen och delmålen. Ett ansvarigt organ behöver utses för att beräkna och fördela koldioxidbudgeten, motsvarande Finansdepartementets kontroll av den ekonomiska budgeten. Myndigheter bör få en utsläppsbudget definierad i sina årliga regleringsbrev.
De konsumtionsbaserade utsläppen behöver även tydlig målstyrning. De utsläpp som svenskarnas konsumtion orsakar är betydligt större än de territoriella utsläppen. Nästan två tredjedelar kommer från hushållens konsumtion och drygt en tredjedel från offentlig konsumtion och investeringar. Hälften av svenskarnas klimatpåverkan sker i andra länder. Sverige ska ta ansvar för alla sina utsläpp, även de som uppstår i andra länder till följd av svensk import och konsumtion. Mål för de konsumtionsbaserade växthusgasutsläppen, i linje med vad vetenskapen visar krävs för att klara Parisavtalet, bör antas. Det bör vara möjligt att snabbt införa mål för konsumtionsbaserade utsläppsmål i enlighet med det som samtliga åtta riksdagspartier ställde sig bakom i Miljömålsberedningen våren 2022 (SOU 2022:15).
För att hantera befintliga fossila processer behöver det införas en omställningslag för fossila verksamheter i syfte att helt fasa ut kol, olja och fossilgas. Upprätta och genomför en nationell plan för utfasning, inklusive ett slutdatum för användning av fossil energi.
För att samlas bakom det samhällsprojekt som klimatomställningen innebär krävs ett tydligt politiskt ledarskap. Klimatlagens intention om konkret integrering av klimatmålen i alla politikområden behöver realiseras, och Klimatkollegiet återinrättas inom Regeringskansliet. Koordineringen inom regeringen och mellan departementen vad gäller genomförande av klimatpolitiken behöver prioriteras och ur legitimitetssynpunkt bör arbetet ledas av statsministern, vilket också Klimatpolitiska rådet framhåller i sin rapport 2023.
Sverige har i dag en samordnare för Fossilfritt Sverige som samordnar framtagande av branschfärdplaner för klimatomställning, Sverige har även en samordnare för den gröna omställningen i Västerbotten och Norrbotten. Arbetssättet med samordnare har fungerat mycket väl. Mot bakgrund av att Sverige nyligen fått ett bindande åtagande om ökad kolinbindning i skog och mark till 2030 inom ramen för LULUCF-förordningen, som omfattar många aktörer, bör även en nationell samordnare för genomförandet av Sveriges klimatmål inom ramen för LULUCF-förordningen tillsättas.
De klimatmål som riksdagen beslutat om är sektorsövergripande. Vi konstaterar att aktörer inom alla samhällsområden och på alla nivåer behöver bidra för att klimatmålen ska kunna nås. För att det klimatpolitiska arbetet ska kunna utgå från det långsiktiga, tidsatta utsläppsmålet, i enlighet med 3 § klimatlagen, behöver klimat integreras i alla relevanta politikområden, inte bara i politik som endast syftar till att minska utsläppen. Utmaningen är att se klimatomställningen ur ett helhetsperspektiv där samtliga politikområden bidrar till att Sveriges utsläpp av växthusgaser minskar och klimatmålen nås. Klimatpolitiken behöver därför integreras i alla relevanta politikområden.
Det allmänna ska enligt 1 kap. 2 § tredje stycket regeringsformen främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer. Utöver detta målsättningsstadgande har Sverige också åtaganden enligt FN:s ramkonvention om klimatförändring. Dessa skyldigheter får anses inbegripa en skyldighet för det allmänna att agera för att se till att klimatsystemet inte förändras på ett skadligt sätt och att skydda samhällsmedborgarna mot potentiella effekter till följd av skadliga förändringar av klimatsystemet. Riksdagen och regeringen har ett gemensamt ansvar för att se till att klimatpolitiken utformas i enlighet med detta. Ansvaret bör komma till tydligt uttryck i de mål som reglerar regeringens och riksdagens arbete. För att nå de klimatmål Sverige har internationellt, inom EU och nationellt behöver alla politikområden ta ett större och integrerat ansvar för klimatpolitiken. För att undvika konflikt mellan skilda intressen behöver det klimatpolitiska arbetet vara samordnat och integrerat med regeringens övriga arbete inom samtliga politikområden. En översyn behöver därför göras av alla relevanta samhällsmål och vid behov ska dessa omformuleras för att säkerställa att målen bidrar till och inte motverkar uppfyllandet av klimatmålen. Klimatpolitiken är komplex och det är av fundamental betydelse att samtliga politikområden tar ett samlat och integrerat ansvar. En bättre samordning mellan klimatmålen och andra samhällsmål kan minska risken för konflikter och möjliggöra synergier. Klimat- och miljöfrågorna behöver fortsatt integreras i arbetet i alla politikområden och sektorer och på alla nivåer i samhället. För att detta ska ske på ett effektivt sätt bör de mål som riksdagen beslutat för respektive politikområde ses över och vid behov omformuleras så att de bidrar till, och inte motverkar, uppfyllandet av klimatmålen.
Inrikesflyget står för ca 2–4 procent av utsläppen från inrikes transporter, men är inte inkluderat i transportmålet för 2030. En stor andel av flygresorna sker mellan städer med mycket goda tågförbindelser, som exempelvis mellan Stockholm och Göteborg. För att Sverige ska leva upp till sina åtaganden i Parisavtalet krävs att utsläppen minskar betydligt snabbare än i dagsläget, och det finns stor potential att minska utsläppen från inrikesflyget. Förslaget från miljömålsberedningen (SOU 2022:15) om att inkludera inrikesflyget i transportmålet till 2030 bör genomföras snarast.
Många människor kan känna oro inför den globala uppvärmningen och klimatförändringarnas konsekvenser för Sverige och andra delar av världen. För att stärka befolkningens kunskap, motståndskraft och anpassningsförmåga bör MSB ges i uppdrag att, i samarbete med Folkhälsomyndigheten, SMHI och andra relevanta myndigheter, på lämpligt sätt informera Sveriges medborgare om klimatförändringarna, var obunden information i frågan kan följas och de risker, ekonomiska, hälsomässiga och andra som det i dagsläget finns kunskap om.
Genom att fortsatt utveckla svensk klimatpolitik, svenskt klimatpolitiskt ledarskap och en stark samhällsutveckling i hela landet som tar klimatkrisen på allvar, kan Sverige vara pådrivande i EU och internationellt för att andra länder också ska växla upp sin klimatomställning så att vi tillsammans undviker de allvarligaste riskerna med den globala uppvärmningen och tillvaratar de möjligheter till hållbar samhällsutveckling som klimatomställningen medför.
Genomförandekapaciteten, dvs. förmågan hos myndigheter, regioner och kommuner att genomföra, stödja och möjliggöra klimatomställningen, är avgörande för att klimatpolitiken ska omsättas i konkret handling som ger effekt. Väl utvecklade strukturer och samverkan mellan myndigheter är en förutsättning för en effektiv implementering av klimatpolitiska reformer, uppföljning samt återkoppling till politiken. En god genomförandekapacitet i samhället bidrar också till politikens möjligheter att vidareutveckla politiken så att klimatmålen nås. En ökad genomförandekapacitet behövs på alla nivåer för att säkerställa en rättvis klimatomställning och hållbar samhällsutveckling i hela landet.
Klimatomställningen innebär en strukturomvandling av Sverige som kräver ett klimatpolitiskt ledarskap och en aktiv stat som investerar i grundläggande samhällsinfrastruktur och skapar goda förutsättningar för goda liv, i hela landet, genom omställningen. Det handlar om en utveckling i skala och omfattning som närmast kan jämföras med välfärdsuppbyggnaden i Sverige. Det kräver forskning, innovation och utveckling av såväl teknik som samhällsplanering och den offentliga organisationens samlade kapacitet för genomförande.
Klimatomställningen behöver genomföras snabbt, effektivt, kostnadseffektivt och rättvist på ett sätt som tillvaratar synergieffekter med andra samhällsmål och möjligheter till en hållbar samhällsutveckling i hela landet. De klimatåtgärder, stöd och reformer som genomförs behöver implementeras väl och komma alla berörda aktörer till del. En god genomförandekapacitet behövs på nationell, regional och lokal nivå för att Sverige ska uppnå önskade resultat i form av minskade växthusgasutsläpp. Genomförandekapaciteten behöver därför stärkas på samtliga nivåer i samhället, roller tydliggöras och samverkan förbättras. Det behövs en förvaltningsmodell som är riggad att fatta de beslut som behövs på varje nivå. Arbetet på EU-nivå, nationellt, regionalt och lokalt bör samordnas på ett bättre sätt för att säkerställa ett effektivt och kvalitativt genomförande av den gröna samhällsomställningen.
Stöden till företag och organisationers klimatomställning behöver även utvecklas i syfte att understödja deras genomförandekapacitet för klimatomställning. Företag behöver själva beräkna och analysera sina utsläpp för att exempelvis identifiera vilka åtgärder de kan söka Klimatklivet för och följa upp effekten av deras åtgärder. Olika företag har olika förutsättningar för detta och därför bör en standardiserad redovisning av klimatåtgärder till stöd för företag och organisationer som redovisar sina direkta och indirekta klimatutsläpp införas.
Svenska kommuner och regioners klimatarbete är avgörande för att de nationella klimatmålen ska nås. Underlag inför klimatpolitisk handlingsplan 2023 visar att det finns goda exempel på klimatarbete i olika typer av kommuner men att klimatarbetet samtidigt är fragmenterat och inte sker strategiskt och systematiskt överallt, samt att det lokala klimatarbetet präglas av kortsiktig projektfinansiering, vilket försvårar ett konsekvent och långsiktigt arbete. Staten har inte svarat upp med att tydliggöra hur stat och kommun ska samverka för en effektiv lokal klimatomställning. För att råda bot på detta bör klimatavtal mellan stat och kommun om finansiering och kunskapsstöd ingås för att inkludera alla Sveriges kommuner i klimatomställningen.
Vi ser behov av att genomföra ett myndighetslyft för kommuner och regioners klimatomställning. Genom att ge relevanta myndigheter ett tydligt och långsiktigt uppdrag, inklusive förstärkta medel för att utveckla intern och extern myndighetssamverkan, ges förbättrat stöd för kommuners och regioners arbete med klimatomställning. Vidare vill vi införa en klimatomställningsfunktion på strategisk nivå hos kommuner. I syfte att underlätta uppföljning och utvärdering bör en standardiserad redovisning av klimatåtgärder tas fram.
Länsstyrelserna har under lång tid haft i uppdrag att leda och samordna arbete för klimat- och energiomställning på lokal och regional nivå. Funktionen är central och uppdraget bör därför säkerställas långsiktig finansiering och förstärkas.
Upphandling och transporter är stora utsläppsposter och i syfte att understödja kommuner och regioners arbete vill vi införa en regional upphandlingssamordning och en regional mobilitets- och tillgänglighetssamordningsfunktion. På motsvarande sätt bör en myndighetsledd hubb eller ett beställarnätverk tillsättas för upphandling av cement, betong och alternativa konstruktionsmaterial för att stötta kunskapsuppbyggnad och användandet av klimatprestanda i upphandlingskrav.
Med hjälp av en vetenskapligt baserad utsläppsbudget kan den totala mängden växthusgaser som Sverige släpper ut kontrolleras. Detta innebär exempelvis att myndigheter och statliga bolag ska få en utsläppsbudget definierad i sina direktiv. Koldioxidbudgeten bör uppdateras varje år och styrmedel och åtgärder bör utformas och genomföras utifrån de nya målen och delmålen.
Att den globala uppvärmningen hejdas är en förutsättning för ekonomisk utveckling och en framtida stabil ekonomi. Klimatomställningen innebär samtidigt stora investeringar i samhället som bidrar till en stark ekonomisk utveckling i hela landet.
Riskhantering är ett viktigt element i ekonomisk politik. Att hantera riskerna till följd av klimatkrisen och dess effekter är därför en kärnuppgift inom den ekonomiska politiken. Den ekonomiska politiken behöver utformas för att möjliggöra klimatomställning och utveckling till ett hållbart samhälle, genom övergång från en linjär ekonomi till en cirkulär och resurseffektiv ekonomi. Finanspolitiken ska stimulera investeringar i grön omställning och tillvarata de möjligheter som den gröna omställningen för med sig.
Den ekonomiska politiken ska bidra till att människors grundläggande behov uppfylls utan att överskrida planetens kapacitet att stödja desamma.
Sverige har en mycket låg skuldsättning inom offentlig sektor. Detta innebär att det finns ett stort finanspolitiskt utrymme för investeringar under de närmaste åren. Om dessa investeringar görs på ett klokt sätt kan de dessutom bidra till att lägre kostnader för hushållen och ett kraftigt minskat beroende av fossila bränslen. Miljöpartiet föreslår att staten upprättar en investeringsbudget på 100 miljarder om året under en tioårsperiod, och att ett balansmål gäller för offentlig sektor i övrigt. Med denna politik skulle den svenska skuldkvoten år 2033 nå lite över 45 procent – en nivå som är långt under både Tysklands nuvarande skuldsättning och på betryggande avstånd från den skuldgräns som specificerats inom EU:s skuld- och stabilitetspakt. En offensiv investeringspolitik under en tioårsperiod skulle alltså på inget sätt riskera de svenska statsfinanserna
Finansmarknaden spelar en viktig roll i den gröna omställningen. Mer kapital måste kanaliseras mot hållbara verksamheter och bort från det fossila. Därför måste den gröna styrningen av finansmarknaden skärpas för att takten i klimatomställningen ska öka. Miljöpartiet har i regering genomfört flera viktiga åtgärder för att göra finansmarknaden grönare. Bland annat har hållbarhet blivit ett mål för finansmarknadspolitiken, kraven på hållbarhetsinformation för fondförvaltare har ökat och hållbarhetskraven för flera av AP-fonderna har skärpts. I regering har Miljöpartiet även beslutat om gröna kreditgarantier och gröna statliga garantier för att stötta industrins omställning. Vi anser att åtgärder för en grön finansmarknad fortsatt ska utvecklas i syfte att bidra till den gröna omställningen.
Om Sverige ska nå upp till åtagandena i Parisavtalet måste vi kraftigt och omgående minska vårt fossilberoende. Centralt är då att fasa ut de subventioner av fossilanvändning som i dag finns genom skattenedsättningar, avdrag och särskilda undantag. Vissa branscher kommer att behöva kompenseras för de ökade kostnader som uppstår när fossila subventioner tas bort. Sådana stöd bör stimulera till en snabbare omställning till fossilfrihet. Subventioner och andra stödformer för fossila investeringar ska tas bort och klimatskadliga verksamheter ska bära hela sin verkliga kostnad. I regeringsställning har Miljöpartiet drivit igenom flera viktiga steg för att fasa ut fossila subventioner. Till exempel infördes en skatt på flygresor för att kompensera för att flygets bränsle inte är beskattat, systemet för tjänstebilar ändrades så att de smutsiga bilarna beskattas hårdare och viktiga förändringar av EU:s utsläppshandelssystem drevs igenom, vilket har lett till ett högre pris på utsläppsrätter. Arbetet måste fortsätta så att alla fossila subventioner avvecklas.
Den nuvarande regeringen har ökat de fossila subventionerna och under år 2023 uppgick de fossila subventionerna till totalt 31 miljarder kronor. Enligt regeringens egen bedömning kommer utökade fossila subventioner att leda till att utsläppen från transportsektorn ökar med ytterligare 2–3 procent. Enligt IMF är minskade fossila subventioner det snabbaste sättet att minska utsläppen, samtidigt som det tillför extra resurser till statskassan, som kan användas för att kompensera hushållen och stötta företagens omställning.
Svenskarnas konsumtionsutsläpp är bland de högsta i världen och Sverige har under de senaste decennierna använt en oproportionerlig och orättvist stor andel av världens snabbt krympande koldioxidbudget. Att som Sverige gör förbruka resurser som om det fanns drygt fyra jordklot går inte att på något vis betrakta som hållbart. Samhällsutvecklingen ska leda till ekologisk och social hållbarhet. Genom att säkerställa robusta ekosystem så säkerställs långsiktiga förutsättningar för en stabil ekonomi. Den ekonomiska politiken ska utformas inom ramen för nationella klimat- och miljömål och de nya välfärdsmåtten ska vara styrande i budget. Detta i syfte att även säkerställa stabila förutsättningar för ekonomin på kort och lång sikt. Den linjära slit och släng-ekonomin måste krympa i takt med att den cirkulära ekonomin växer. För att övergå till en mer naturresurseffektiv ekonomi bör ett nationellt mål, lagkrav och andra styrmedel utvecklas i syfte att verka för att minska resursförbrukningen till inom planetens gränser.
Miljöpartiet vill främja en cirkulär ekonomi där resurser fortsätter att cirkulera även när en produkt nått slutet av sin livscykel. Med Miljöpartiet i regering har Sverige sedan 2020 en strategi för cirkulär ekonomi, men strategin behöver kompletteras med konkreta mål och kraftfulla styrmedel. Sveriges regering bör föreslå ett nationellt mål, lagkrav och andra styrmedel för att minska resursförbrukningen till inom planetens gränser. Arbetet med att främja återvinning och återanvändning av metaller, plast, textil, byggmaterial och andra materialströmmar med stor miljöpåverkan måste intensifieras. Farliga ämnen i material behöver fasas ut och på sikt förbjudas för att underlätta återanvändning och återvinning.
Sverige har en strategi och handlingsplan för cirkulär ekonomi, där sex prioriterade strömmar pekas ur: plast, textil, livsmedel, förnybara och biobaserade råvaror, bygg- och fastighetssektorn samt innovationskritiska metaller och mineral. ”Cirkulär ekonomi – strategi för omställningen av Sverige” och ”Cirkulär ekonomi – Handlingsplan för omställning av Sverige” utgör plattform för arbetet och det är centralt att arbetet utifrån strategin och handlingsplanen tas vidare och växlas upp.
Föregångare bland organisationer och företag har börjat ställa om och utveckla cirkulära affärsmodeller, men stora delar av näringslivet har fortfarande en lång väg kvar att gå. Plast är exempel på ett material som är särskilt viktigt att cirkulera eftersom det till stor del produceras av fossila råvaror och därmed ger fossila utsläpp när det förbränns, samtidigt som det inte bryts ned om det hamnar i naturen. Metaller har en energiintensiv produktion och är ofta starkt miljöpåverkande utvinning. Många metaller är även en bristvara varför det också är särskilt viktigt att skapa cirkulära flöden för dessa material.
Klimatomställningen ska göras tillsammans med stödjande åtgärder som beaktar hushålls och verksamheters olika förutsättningar och behov, samt i samspel med en fördelningspolitik som säkerställer att de ekonomiska förutsättningarna för de med lägst inkomster stärks genom klimatomställningen. Ett rättviseperspektiv ska beaktas i klimatomställningen. Människor påverkar utsläppen olika mycket och drabbas av klimatkrisens konsekvenser på olika sätt.
Forskning och innovation utvecklar såväl ny teknik som nya tillvägagångssätt som möjliggör en snabb klimatomställning som kan bidra till Parisavtalet och till att Sverige kan vara ledande internationellt. En ambitiös klimatpolitik bidrar till ett näringsliv som kan skapa de hållbara innovationer som klimatkrisen kräver. Med korrekt prissättning av utsläppen ges privata aktörer incitament att investera i forskning och utveckling. Förekomsten av innovationsrelaterade marknadsmisslyckanden innebär dock att även staten bör vara delaktig i att främja innovationer som kan leda till kraftigt minskade utsläpp. Breda strategiska satsningar på forskning, utveckling och innovation kan bidra till tekniksprång och stärker Sveriges konkurrenskraft och framtida möjligheter till spridning av resultat och lösningar.
Forskning och innovation bidrar med kunskap och lösningar och kräver satsningar för att möjliggöra en snabbare klimatomställning i syfte att undvika de allvarligaste riskerna med klimatförändringarna och tillvarata de möjligheter som följer av klimatomställningen.
Det krävs en helhetssyn på utbildning och forskning som en del av det livslånga lärandet i en föränderlig omvärld. Vår samtid präglas av ett antal stora globala megatrender som påverkar hur vårt system för utbildning och forskning behöver organiseras för att stärka vårt samhälle. Bland det som kallas globala megatrender brukar nämnas klimatförändringar, globalisering, digitalisering och teknisk utveckling, urbanisering och demografiska förändringar. Dagens barn, elever och studenter är världsmedborgare och makthavare som har förmågan att vara en del av det hållbara samhällsbygget i ljuset av de globala megatrender som kommer att påverka dem och vårt samhälle under hela deras livstid.
Den samhällsomvandling som krävs för att bromsa och hantera konsekvenserna av klimatförändringarna utgör en delvis oöverblickbar utmaning. Högre utbildning och forskning har en nyckelroll att spela för att möjliggöra omställningen till ett hållbart samhälle. I såväl grundlagen som högskolelagen finns redan mandat att aktivt arbeta för att främja hållbar utveckling, och genom mångvetenskapliga angreppssätt får samhället en bred bild av klimatförändringarnas orsaker, utveckling och konsekvenser. Lärosätena har en enorm potential att utgöra en stark kraft i omställningen – genom utbildning, forskning och forskningsnära utveckling, samverkan och omställning av den egna verksamheten – men liksom andra aktörer behöver lärosätenas arbete med att främja hållbar utveckling intensifieras, uppdragen förtydligas och resurser tillsättas.
Förståelsen för den globala uppvärmningen, dess orsaker och konsekvenser, får vi från forskningen. Den samlade vetenskapens besked om vad som krävs för att undvika de värsta följderna av klimatförändringarna är ”en snabb och genomgripande omställning vars motstycke saknas i historien”. Det är med andra ord ingen liten uppgift som åsyftas i högskolelagen, som anger att lärosätena i sin verksamhet ska främja en utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa. För att lärosätena ska uppfylla sitt uppdrag att främja hållbar utveckling krävs att de genom utbildning, forskning och samverkan bidrar till en snabb och genomgripande förändring vars motstycke saknas i historien.
Vetenskaplig grund är ett fundament. Vi tar allvarligt på politikens roll att ge förutsättningar för den fria akademin att ge oss kunskaperna vi behöver för att kunna genomföra en rättvis omställning till ett hållbart samhälle, med bibehållen respekt för akademins frihet och oberoende.
Klimatomställningen utgör en drivkraft för innovation och hållbar samhällsutveckling. Den befintliga stödtjänsten EU SME som drivs på uppdrag av Vinnova, Tillväxtverket och Energimyndigheten ska ges ett vidgat uppdrag att skapa bättre förutsättningar för små- och medelstora företag att söka EU-finansiering med ett fokus på innovativa tekniker för klimatomställningen.
Miljöpartiet vill lansera ett grönt kunskapslyft med syfte att underlätta teknik- och kompetensskifte och omställningen till en hållbar arbetsmarknad. Lyftet bör genomföras som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom vuxenutbildningen, YH-utbildningar samt gymnasieskola och högskola i syfte att motverka arbetslöshet och skapa hållbara jobb för unga. Miljöpartiet vill se att nyanlända snabbt kan lära sig svenska och vara en del av arbetsmarknaden. Regeringen finansierar kommuner som väljer att ge SFI till ukrainska flyktingar, men Miljöpartiet vill att det ska vara en skyldighet för kommunerna att erbjuda SFI.
Sverige har goda förutsättningar för en stor miljöexport som bör stödjas genom att ge medel till forskning, utveckling, innovationer och gröna krediter till startups, företag och branscher i framkant av klimatarbetet. Det finns stor potential till stark samhällsutveckling genom omställningen av industriprocesser, transporter och energisektorn, vilket bör underlättas genom att även stödja digitalisering och en grön omställning för småföretag.
För att möjliggöra utfasning av fossil energi behöver den förnybara energiproduktionen byggas ut och el frigöras som kan ersätta den fossila energi vi i dag importerar. Ökad elproduktion leder inte i sig till minskade utsläpp av växthusgaser, för att bidra till klimatomställning ska den ökade elproduktionen ersätta fossil energianvändning och inte adderas till befintlig energianvändning.
I Sverige kan klimatomställningen innebära uppemot en dubblering av elanvändningen. För att möta detta behov krävs stora insatser för
Denna utveckling ger samtidigt flera mervärden genom låga energipriser, ökad krisberedskap, oberoende från import av insatsvaror i energisystemet, bättre luftkvalitet och därmed bättre folkhälsa.
Energieffektiviseringar som frigör energi
Ökad förnybar elproduktion i närtid
Ökad flexibilitet och smarta nät
Även om omfattande energieffektiviseringsåtgärder genomförs förväntas elförbrukningen nästan fördubblas inom de kommande 20 åren när industrin och transporterna ställer om från fossil energi till el, vätgas och elektrobränslen.
För att bli kvitt vårt beroende av fossila bränslen måste vi elektrifiera stora delar av våra samhällen – något som, enligt många bedömare, kommer att resultera i att elanvändningen fördubblas till 2045. Detta kräver inte bara en större energiproduktion. Vi behöver också en effektivare användning av energin och ett elnät som kan hantera framtidens utmaningar. Ett energisystem baserat på förnybara energikällor kompletterat med energilagring är dessutom säkert och robust.
Miljöpartiet vill storsatsa på förnybar och billig energiproduktion. Vindkraften är i dag den billigaste energikällan. Redan 2023 förväntas vindkraften att stå för 30 procent av Sveriges elproduktion. Företag står på kö för att bygga i Sveriges bästa vindlägen. Svenska kraftnät har mottagit över 70 ansökningar som rör havsbaserade vindkraftsparker, motsvarande flera gånger Sveriges elbehov.
Även solenergin har en stor potential i Sverige. Genom solceller på villatak och lägenhetshus kan hushållen spara in pengar på sina elräkningar; för att underlätta bör skatten för andelsägande av solenergi för boende i flerbostadshus sänkas och skatten på all egenproducerad el slopas (även över gränsen på 500 kW). Med större solparker kan man producera stora volymer el som kommer alla till nytta; för att snabba på utvecklingen behöver länsstyrelsernas roll i tillståndsprocessen förtydligas. Det offentliga bör gå före genom att installera solenergi på alla offentliga byggnader. Med storskalig solvärme kan vi ersätta bioenergi och avfallsförbränning för att producera värme till fjärrvärmenätet. För att främja utveckling behövs initialt ett investeringsstöd. Det möjliggör användning av biobränslen där de behövs allra mest, för att ersätta fossila bränslen. Solvärme bör även införlivas i det gröna teknikavdraget.
För att den positiva utvecklingen vad gäller utvecklingen av förnybar energi ska hålla i sig behövs politik. Det handlar dels om att sätta upp mål för de olika kraftslagen. Vi vill därför att Sverige sätter upp mål om att bygga ut den havsbaserade vindkraften med 150 TWh till senast 2040. Och 30 TWh solel till senast 2030. För att det ska bli möjligt behöver det kommunala vetot reformeras så att fattade beslut gäller och tillståndsprocesserna effektiviseras genom att alla prövningar samlas hos en och samma myndighet. Men framförallt behöver den lokala nyttan öka genom att en lokal elbonus införs som ger kommunerna betalt för den förnybara el som de producerar och närboende till vindkraft ges rätt till delägande och ersättning från vindkraftsbolagen. Försvarsmakten stoppar i dag en alltför stor mängd förnybar energi. Försvaret bör i stället verka för att möjliggöra att mer förnybar elproduktion kommer till stånd som en del i det civila försvarsarbetet och arbeta mer konstruktivt för ökad samexistens genom exempelvis villkorade tillstånd. Men det handlar också om att stötta aktörer som i dag är intresserade av att på olika sätt bidra till utvecklingen av Sveriges energiproduktion – med alltifrån kunskap och vägledning till ekonomiska premier och skattelättnader. Den förnybara energirevolutionen bär också på löftet om att göra Sverige till världens första energidemokrati. Vi vill att Sverige ska bli ett land där alla som vill får delta i bygget av vår framtida kraftproduktion – och därigenom dela på frukterna av produktionen.
Energieffektiviseringar är det snabbaste, billigaste och mest miljövänliga sättet att minska kostnaderna för och miljöpåverkan av energi. På kort sikt är energieffektiviseringar det effektivaste som vi kan göra för att minska hushållens och företagens energikostnader.
Det finns en mängd åtgärder man kan göra för att minska energiförbrukningen, både i sin villa, i flerbostadshus och i företag. För en familj eller fastighetsägare kan det handla om investeringar i ny teknik som värmer ett hus eller lokaler. Men det kan också handla om att optimera de olika system som redan existerar i en villa eller ett flerbostadshus, exempelvis genom att säkerställa att ventilation och värmesystem fungerar på bästa möjliga sätt tillsammans. För företag kan det handla om att investera i mer effektiv teknik.
För att trygga en långsiktig styrning bör ett system för omfattande energieffektiviseringar införas, det kan vara en kvotplikt, auktionssystem eller liknande.
Energisteget bör snarast återinföras för att stötta näringslivets arbete med effektivisering. Skatterabatten på el för serverhallar är inte längre motiverad och bör avskaffas.
Här behövs dock också ökad tillgång till information. Pressen på kommunala energirådgivare ökar till följd av de ökade energipriserna. Vi vill att alla som vill ska kunna få rådgivning, och för att säkerställa det vill vi fördubbla antalet kommunala energirådgivare.
Sveriges elnät är i stort behov av utbyggnad och utveckling. Miljöpartiet vill uppgradera det svenska elnätet så att hela landet får ett smart, flexibelt och robust elnät som klarar mer förnybar el. För att EU ska kunna göra sig oberoende av skurkstater och klara klimatomställningen behöver vi samarbeta. Det kommer att underlätta för alla att bygga ut den billiga och miljövänliga förnybara energin och vi kan överföra stora mängder el mellan EU:s länder, på så sätt kan vi hjälpa varandra att balansera energisystemen.
Med bättre samordning och utan onödiga hinder skulle hela processen för att bygga elnät kunna gå snabbare. Genom att effektivisera och modernisera tillståndsprocessen kommer ledtiderna för stamnätet kunna kortas med ca två år och halveras för de regionala och lokala näten. Vi behöver också utveckla energisystemens och energimarknadens funktionalitet. Det behöver finnas bättre incitament än i dag för energilagring och flexibilitet.
Framtidens elsystem kommer att ha en högre andel elproduktion som varierar utifrån väderlek, vilket är naturligt när elen i stor utsträckning kommer från vindkraft och solenergi. Därför behöver systemet balanseras på ett sätt som gör att vi kan både utnyttja de tillfällen då det produceras stora mängder billig förnybar el, samt balansera när det inte blåser. Systemet måste helt enkelt bli smartare, mer flexibelt och inkludera mer energilagring. För att stimulera utvecklingen av olika sorters lagring av energi behövs ett stöd samt en nationell strategi.
Med redan existerande teknik kan exempelvis laddning av elfordon och uppvärmning av hus med värmepumpar förläggas till den tid då priset på el är lågt och tillgängligheten i nätet god. Potentialen för efterfrågeflexibilitet kommer att öka när fler sektorer i samhället elektrifieras. För att underlätta för aktörer att vara flexibla ska kostnaden för effekt tydligt framgå för kunden. Elbehoven till industrins utfasning av fossilt kol kommer i stor utsträckning gå till vätgas. Därför behövs även ett proaktivt arbete för den nya vätgasinfrastruktur som byggs upp. I takt med att industrin elektrifieras kan t.ex. vätgaslager och smart styrning av industriprocesser bidra till ytterligare flexibilitet och energilagring.
Elnätet behöver också balanseras lokalt. Därför behöver elmarknaden utvecklas och kompletteras med lokala och regionala marknader som möjliggör bl.a. att du som elkund enklare kan sälja ditt överskott genom att mata tillbaka el från ett batteri hemma, exempelvis i din bil, när elpriset är högt eller det är brist på kapacitet i elnätet. För att möjliggöra detta tekniskt bör laddboxar som installeras genom det gröna teknikavdraget och uppfyller standarden ISO 15118 få ett högre avdrag, 75 procent. Vidare bör hinder undanröjas för att överföra egenproducerad el mellan olika byggnader inom samma fastighet eller närliggande fastigheter.
Dagens utformning av elskatten är hämmande för kundernas flexibilitet då prisskillnaden mellan olika timmar jämnas ut eller att kostnaden för el utgörs av nästan enbart skatt och nätavgift de billigaste timmarna. En dynamisk elskatt, där skatten sänks när elen är billig, skulle öka incitamenten att vara flexibel och skynda på investeringar i smart styrutrustning.
Även nättarifferna behöver bli mer dynamiska och ge incitament att styra elanvändning till timmar då kapaciteten i elnäten är god. Kostnaderna för att stimulera efterfrågeflexibilitet är relativt små. Ofta krävs endast en enkel styrutrustning, vars kostnad är liten i förhållande till att investera i exempelvis en ny värmepump eller utbyggnad av elnätet. För att utveckla den reglering som är mest effektiv kan ”testbäddar”, där undantag från dagens elmarknadsregleringar införs frigöra potentialen för alla dessa flexibilitetsresurser bör Sverige sätta ett mål.
I några av Sveriges större städer och tillväxtregioner är kapacitetsbristen allvarlig. Lösningen är tredelad: mer kraftfulla investeringar i ny nätkapacitet, mer lokal kraftproduktion och en mer flexibel produktion och konsumtion. I regioner med kapacitetsbrist är lokal elproduktion som t.ex. kraftvärme extra viktigt för effektbalansen. Detta bör återspeglas ekonomiskt. Här behövs en nationell strategi för värme- och kraftvärmesektorns roll i elsystemet.
Klimatkrisen är global och det internationella samarbetet är därför centralt för att nå Parisavtalets mål och undvika de allvarligaste riskerna av klimatkrisen såväl globalt som för Sveriges befolkning och verksamheter.
Sverige ska verka aktivt internationellt i multilaterala och bilaterala sammanhang i syfte att stärka klimatarbetet i linje med Parisavtalet inom såväl utrikespolitiken som handelspolitiken och biståndspolitiken.
EU har en avgörande roll för att möta klimatkrisen, dels utifrån att dess regelverk är styrande för samtliga medlemsstater, dels utifrån att EU:s regelverk fungerar styrande eller inspirerande även för länder och verksamheter utanför EU. Sverige ska som medlemsstat med högt förtroende på klimatområdet agera pådrivande för att stärka och utveckla EU:s klimatpolitik.
Sverige har ett mycket stort inflytande i EU och internationellt vad gäller klimatpolitik, relativt vår storlek som land. Det är ett inflytande vi ska ta till vara för att driva på inom EU och internationellt så att andra länder också minskar sina utsläpp, vilket är avgörande för att nå Parisavtalet och undvika de allvarligaste konsekvenserna av klimatförändringarna.
Klimatförändringarna kommer inte att stoppas genom löften utan genom konkret handling. I Sverige har vi konkret visat att omställningen inte endast är möjlig, den kan också stärka samhället och välfärden. Klimatkrisen är en global kris och den ska mötas med gemensam handling. Enade har vi en chans att klara detta, men ensamma faller vi. Klimatkrisens konsekvenser har varit tydliga i form av utdragen torka, våldsamma bränder och förödande översvämningar. Världens fattigaste bär minst skuld för klimatförändringarna, men är också de som drabbas allra hårdast av konsekvenserna. De utvecklade länderna har därför ett särskilt ansvar att bidra till klimatomställning i låg- och medelinkomstländer.
Klimatdiplomati är en prioriterad fråga och Sverige ska ta en ledarroll i lösningen på den globala klimatkrisen. Vi behöver vara drivande i alla forum där dessa frågor behandlas på internationell nivå. Det gör vi bäst genom att leva upp till de åtaganden vi gjort i Parisavtalet: att minska våra egna utsläpp till en hållbar nivå och att finansiera klimatarbete i fattiga länder. Förändringar i temperatur och nederbörd påverkar markens förmåga att försörja oss människor med livsmedel och andra råvaror och ökar risken att den i praktiken blir helt obrukbar. Det behövs en tydlig plan för klimatfinansieringens framtid. De som drabbas värst av klimatförändringarna är världens fattiga, i synnerhet kvinnor.
För att förebygga konflikter om resurser som energi, vatten och mat måste vi hejda klimatförändringarna och ge stöd till klimatanpassning i mindre utvecklade länder. Sverige och EU ska vara ett föredöme i klimatomställningen och det internationella klimatarbetet. Bland annat ska skarpare krav och villkor ställas genom Sveriges och EU:s utrikes- och handelspolitik för att driva på det globala klimatarbetet och skydda Arktis och andra känsliga miljöområden mot exploatering av olja och fossilgas.
För var dag som går blir det mer akut att stoppa utvinningen av fossila bränslen, internationellt och i EU. Detta är en fråga som bör prioriteras i utrikespolitiken. För att understödja detta arbete ska Sverige verka för ett internationellt förbud mot subventioner av fossila bränslen.
Alla handelsrelationer ska ta hänsyn till miljö, klimat och mänskliga rättigheter. Detta ska prioriteras i utrikespolitiken. Sverige ska vara ett föregångsland för fri, rättvis och hållbar handel. Internationella handelsavtal ska främja hållbar ekonomisk utveckling mellan parterna och ska inte försvåra för länder att stifta nya lagar till skydd för miljö, människor och djur. Vi vill verka för att EU:s handelspolitik ska vara ett verktyg för fattigdomsbekämpning, främjande av mänskliga rättigheter, demokratisering och global klimatpolitik.
Handelsavtal som EU skriver under måste innehålla krav på social, ekonomisk, miljömässig och klimatrelaterad hållbarhet som är bindande och där det finns effektiva sanktionsmöjligheter kopplade till överträdelser. EU ska verka för ett internationellt bindande regelverk för företags ansvar vad gäller miljö samt mänskliga och fackliga rättigheter. Företag ska kunna ställas till svars för brott mot detta regelverk.
Då EU-regelverk påverkar förutsättningar för klimatomställning i hela värdekedjor ska Sverige, inom EU, fortsatt driva på integrering av hållbarhetsaspekter inom kapitalmarknadsunionen.
Ett starkt arbete för social och ekologisk hållbarhet stärker företagens konkurrenskraft och varumärket Sverige, vilket i sin tur gynnar svensk export. Riktlinjer, råd och stöd som underlättar företagens hållbarhetsarbete är därför en viktig del av det näringslivsfrämjande arbetet. Därför bör både EU och Sverige lagstifta om att företag ska respektera mänskliga rättigheter, miljö och Parisavtalet genom hela leverantörskedjan, så att t.ex. barnarbete och förstörelse av ekosystem stoppas.
Industrins klimatomställning i Sverige är till nytta för såväl klimatet som för svensk konkurrenskraft och Sveriges ekonomi, och bidrar till samhällsutveckling i hela landet. Industrins klimatomställning innebär samtidigt utveckling av tekniker och produkter som bidrar till den globala klimatomställningen. Genom en snabb omställning av svensk industri bidrar vi starkt till världens förutsättningar att nå Parisavtalet.
Industrin står för en stor del av Sveriges territoriella växthusgasutsläpp och behöver ställa om till fossilfrihet. Industrins omställning sker huvudsakligen i större etapper genom att verksamheter gör teknikskiften. Staten ska inta en aktiv roll och skapa de samhällsförutsättningar som möjliggör dessa teknikskiften.
Tillståndsprocesser
El i närtid
Kompetensförsörjning
Främjande och stöd
CCS, CCU och bio-CCS
Resurseffektivitet och cirkulär ekonomi
Näringslivet spelar en avgörande roll i klimatomställningen och för möjligheterna att bygga ett samhälle inom planetens gränser. Ett tydligt politiskt ledarskap är avgörande för att potentialen i industrin och näringslivets omställning till hållbarhet ska kunna tas till vara. Politiken måste garantera tydliga och långsiktiga spelregler – det är en förutsättning för att näringslivet ska kunna planera sina verksamheter och bidra till omställningen på ett effektivt sätt. Den ryckighet och otydliga politiska styrning som präglar dagens miljö- och klimatpolitik ökar den ekonomiska risken vid investeringar och riskerar leda till s.k. stranded assets. Ett långsiktigt tydligt politiskt ledarskap i linje med Parisavtalet, fastställda klimatmål och Agenda 2030 minskar risken vid investeringar och säkerställer att Sverige omhändertar de mervärden som följer av klimatomställningen i form av arbetstillfällen, ekonomisk utveckling och hållbar samhällsutveckling i hela landet. Men för att tillvarata denna potential måste politiken skapa de samhällsförutsättningar som näringslivet behöver för att ställa om. Det handlar om att lösa ett antal praktiska problem eller hinder som i dagsläget förhalar och försvårar industrins klimatomställning. Miljöpartiet vill därför att staten ska peka ut riktningen: Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland och vara pådrivande i den globala klimatomställningen.
Staten behöver ta en aktiv roll för industrins klimatomställning. Tre områden är centrala för industrins klimatomställning och därmed förutsättningarna att nå våra klimatmål och undvika de allvarligaste klimatrelaterade riskerna:
Tillståndsprocesser behöver bli snabbare med bibehållen miljöprestanda, och då samhället ska ställa om och byggas snabbt behöver också förutsättningarna för samplanering och parallella processer möjliggöras, för att möjliggöra en effektiv samhällsbyggnad.
Den gröna industriomställningen behöver ske snabbt och på ett miljömässigt och socialt hållbart sätt, i syfte att begränsa de summerade växthusgasutsläppen så mycket som möjligt. För att möjliggöra detta behöver tillståndsprocesserna genomföras snabbare med bibehållen miljöprestanda. För att snabba upp tillståndsprocesser för modern teknik bör Miljöprövningsutredningens (SOU 2022:33) förslag genomföras. Ändringstillstånd bör göras till regel och det ska bli enklare att ändra villkor i stället för tillstånd, använda obligatorisk omprövning av miljöfarlig verksamhet vars tillstånd är mer än 40 år, kompletterat med fler generella föreskrifter samt öka klimathandledningen från centrala myndigheter i prövningsprocessen. Förslagen från Miljöprövningsutredningen är viktiga för att snabba upp och modernisera tillståndsprocessen så den fungerar för ökad omställning.
Klimaträttsutredningen har lagt fram väl utredda förslag för hur det klimatpolitiska ramverket, med klimatmålen, ska få verkan i det befintliga regelverket för industrins miljötillstånd. Dagens domstolspraxis som säger att koldioxidutsläpp inte bör regleras i enskilda tillstånd behöver ändras och det ska tydliggöras att verksamheters klimatpåverkan, både positiv och negativ, måste beaktas vid tillståndsprocessen. Villkor kring teknik som bygger på användning av förnybara material och bränslen, om energieffektiva system och om god hushållning av resurser i övrigt inte innebär en försämrad funktion för EU ETS och därför bör miljöbalkens regler om villkorens utformning moderniseras och så att de är i linje med EU:s uppdaterade krav. För att säkerställa regeringens möjlighet att styra mot klimatmålen behöver en regel inrättas om att det krävs särskilda skäl och regeringens godkännande för en verksamhet eller en åtgärd som kan befaras föranleda utsläpp som äventyrar klimatmålen. Genomförande av klimaträttsutredningens förslag om ändringar i miljöbalken, bl.a. förslaget om ändring av MB 2:9 att regeringen kan tidsbegränsa eller stoppa fossilutsläpp om det bryter mot klimatmålen, bidrar till att säkerställa detta.
Lagstiftningen måste bli hårdare mot höga växthusgasutsläpp i tillståndsprövningar. Genom att utveckla lagstiftningen kan det fossila stoppas i ett tidigt skede och investeringarna i stället styras mot det förnybara, resurseffektiva och cirkulära. Miljöpartiet vill även gå över till tidsbegränsade tillstånd för verksamheter med stor klimatpåverkan. Pågående verksamheter med icke tidsbegränsade tillstånd som har stor påverkan på klimatet ska kunna omprövas. En nationell plan bör upprättas med hjälp av myndigheter för att arbetet ska ske tillsammans med alla berörda aktörer. Det möjliggör att utfasningen av kol, olja och fossilgas kan ske på ett planerat och rättvist sätt.
Energieffektiviseringar och förbättrad effekttilldelning samt utbyggnad av förnybar el i närtid krävs för att möta industrins behov. Vår bedömning är att ett flertal åtgärder skyndsamt bör genomföras för att säkerställa detta, se kapitel Tillgängliggörande av el till klimatomställning.
Enligt Energimyndigheten kan svensk industri effektiviseras så att energiförbrukningen minskar med 23 TWh till 2050. Minskad energianvändning innebär också minskade energikostnader – vilket ökar industrins lönsamhet. Styrmedel behöver utformas och skärpas för att främja energieffektivisering, som exempelvis en kvotplikt för den elintensiva svenska industrin. Miljöpartiet vill även se ökade incitament att tillvarata spillvärme från industrin.
För att säkra kompetensförsörjningen behövs satsningar på bostadsbyggande och samhällsinfrastruktur, och utbildning samt att underlätta processerna för arbetstillstånd. En viktig pusselbit är satsningar på fler utbildningar som säkrar kompetensbehoven för klimatomställningen. Finns rätt utbildad arbetskraft lokalt och regionalt så blir de nya gröna industrierna arbetstillfällen på plats. Därför är det viktigt att utöka utbildningar på gymnasier, högskolor och yrkeshögskolan för framtidens gröna jobb och säkerställa att det finns attraktiva utbildningsplatser i relevanta utbildningar i närheten av de orter där nya jobb skapas.
Genom en nationell satsning på både nya bostäder och samhällsnyttig infrastruktur (skolor, vårdinrättningar, sporthallar osv) riktad till orter med stora utbyggnadsbehov stärks förutsättningarna för kompetensförsörjning och en hållbar samhällsutveckling inom de kommuner som växer explosionsartat i spåren av den gröna industriomställningen. Tvärniten i bostadsbyggandet som följt regeringens avskaffande av investeringsstödet och det högre ränteläget hotar nu att dra ned på tempot i den gröna industriomställningen. Hela Sverige har ett intresse av dessa industrisatsningar och att den strukturomvandling de medför blir en framgång. Vi anser att staten ska ta ett större ansvar och stötta de kommuner som står inför stora investeringskostnader. Därför bör ett investeringsstöd inrättas för grönt samhällsbygge för byggande av bostäder och andra samhällsnyttiga byggnader och infrastruktur i expansiva regioner kopplat till större gröna industrisatsningar.
Industrin står för en tredjedel av Sveriges inhemska växthusgasutsläpp. Sedan 1990 har utsläppen varierat mycket från år till år kopplat till produktionsvolymer och konjunktur. Totalt har utsläppen från industrin minskat med 22 procent under de senaste 20 åren. Kommande 15 år måste en minskning som motsvarar kvarvarande 78 procent åstadkommas.
Tack vare Miljöpartiets arbete i regering satsade staten då flera miljarder på att stödja svensk industri i sitt arbete med att nå fossilfrihet genom det s.k. Industriklivet. Stöd ges till företag hela vägen från forsknings- och innovationsprojekt till demonstrationsanläggningar och fullskaliga anläggningar. Vi vill se att även andra typer av industriprojekt omfattas av stödet, som exempelvis produktion av biodrivmedel, vätgas och batterier liksom plastreturraffinaderier och återvinningsanläggningar. Regeringen bör fortsätta att satsa på och bredda det statliga stödet Industriklivet.
Klimatklivet är ett stöd som bidrar till minskad klimatpåverkan genom bl.a. investeringar för byte från fossila till förnybara energibärare, i energieffektivisering och utbyggnad av laddinfrastruktur. Klimatklivet stödjer åtgärder som leder till minskade utsläpp av växthusgaser och kan sökas av alla utom privatpersoner. Detta gör att klimatklivet kan bidra till minskade utsläpp av växthusgasutsläpp från avfall, från produktanvändning, till lustgasdestruktionsanläggningar vid sjukhus såväl som till byte från en fossil energibärare till en förnybar inom en industri och till utbyggnad av laddinfrastruktur.
Små företag har ibland otillräckliga resurser för att klara omställningen till fossilfritt och cirkulärt på egen hand. Regeringen bör därför utveckla Almis uppdrag att ge stöd till de mindre företagens omställning.
Med Miljöpartiet i regering inleddes år 2015 initiativet Fossilfritt Sverige, med målet att bygga en stark industri och skapa fler jobb och exportmöjligheter genom att bli fossilfria. Totalt 22 olika branscher har tagit fram färdplaner för att visa hur de kan stärka sin konkurrenskraft genom att bli fossilfria eller klimatneutrala. Denna satsning ska fortsätta. Det är absolut avgörande för klimatomställningen att regeringen har bra kanaler för att samverka med näringslivet kring deras omställning.
Fossila verksamheter behöver fasas ut, såsom oljeraffinaderier och fossil kolanvändning inom stålindustrin. Carbon Capture and Storage (CCS) ska inte användas för att förlänga livslängden på fossila verksamheter. Verksamheter såsom elektronikskrotsåtervinning, kraftvärmeverk som eldar sopor och cementproduktion kommer dock rendera fossila koldioxidutsläpp på grund av att de hanterar petroleumbaserade produkter som redan är i omlopp i samhället som inte kan cirkuleras, samt i cementindustrins fall frigör kol som varit bunden i kalkstenen under processen (även om bränslet till verksamheten blir fossilfritt). I dessa fall bör CCS teknik användas för att minska de fossila utsläppen. För att underlätta detta vill vi ge Energimyndigheten och Naturvårdsverket i uppdrag att analysera hur ett nationellt pilotprogram för Klimatkontrakt (Carbon Contracts for Difference) skulle kunna utformas för teknik för koldioxidavskiljning och lagring, CCS- teknik.
Permanenta negativa utsläpp genom bio-CCS (infångning av koldioxid från biogena källor för slutförvaring i berggrunden) kräver investeringar och utveckling av hela värdekedjor i närtid för att bygga upp ett system för negativa utsläpp. Vidare kan infångning av koldioxid för användning till något annat (CCU) utgöra en del i utvecklingen av produktion av elektrobränslen. Såväl CCS, CCU som bio-CCS ska kunna få stöd genom Industriklivet och Gröna kreditgarantier och myndigheternas samordnande arbete ska stödja samverkan och utvecklingen av värdekedjor i landet.
För att stimulera en resurseffektiv och cirkulär ekonomi bör tillsynen inom avfallsområdet öka, nationella kriterier för när avfall upphör att vara avfall (end-of-waste) tas fram och lagstiftning utvecklas om skyldighet för företag att minimera avfall. Rätt behandlat blir avfallet en resurs som kan användas på en mängd områden och därigenom bidra till att nya affärsområden och marknader skapas.
Bostadsbyggandet står för en betydande andel av Sveriges territoriella växthusgasutsläpp. En stor del av dessa utsläpp kommer av materialanvändningen inom byggindustrin och utsläppen från produktion av dessa material redovisas under Industri i den territoriella utsläppsstatistiken. Det behövs lagstiftning som styr mot ett mer hållbart, resurseffektivt och cirkulärt byggande. Det bör bli enklare att bygga med återbrukat material och en större andel av det som byggs bör byggas i trä. För att kraftigt minska klimatpåverkan och användningen av nya naturresurser inom byggsektorn vill vi sätta bindande krav på minskade utsläpp från byggnadens hela livstid, dvs. under byggtiden, användning och rivning. Klimatdeklarationer är bra men gränsvärden måste införas omgående och utökas. Rivningar av hela fastigheter behöver minimeras men när det sker bör materialet tas till vara. Klimatdeklarationer för fastigheter bör utvecklas för att även omfatta rivning och ombyggnation och bidra till att material som går att återanvända inte ska få slängas. Såväl småskaligt som storskaligt återbruk i byggsektorn bör stimuleras och därmed också minska resursslöseriet. Ombyggnation eller upprustning av befintliga byggnader och bostadshus ska prioriteras framför att bygga nytt.
All omställning ska vara rättvis och solidarisk och ge förutsättningar för alla att vara en del av lösningen. Samarbete och samverkan är centralt för att hejda klimatförändringen. Det är därför viktigt att bygga vidare på samarbeten med och inom näringslivet för att hantera klimatkrisen. Klimatomställning, automatisering, den fortsatta digitaliseringen och utvecklingen av artificiell intelligens (AI) är utmaningar som staten måste hjälpa såväl företag som arbetstagare genom. Goda förutsättningar för innovation och affärsutveckling och att gå från idé till etablerad företagsverksamhet är viktigt för att främja en grön omställning av industrier och hela branscher. Lokal ekonomisk utveckling bör främjas och bättre villkor för små och medelstora företag skapas. Det kan bl.a. handla om bättre tillgång på riskkapital och möjligheter till företagsrådgivning. Sverige bör också delta aktivt inom EU i arbetet för att främja näringslivets omställning och utveckla det nationella arbetet så att stöd från EU tillvaratas i hela landet och hos både små och stora företag.
Inom transportsektorn finns den största potentialen för stora utsläppsminskningar i närtid. För att tillvarata denna potential behövs insatser för
Samtidigt kan utsläppsminskningar ske redan i dag genom beteendeförändringar.
Förutsättningarna för omställning inom transportsektorn ser väldigt olika ut mellan olika delar av landet, mellan hushåll och mellan verksamheter. Teknikutvecklingen har också kommit olika långt mellan olika transportslag/farkoster. Omställningen av transportsektorn behöver därför göras genom att föra fram rätt lösning på rätt plats.
Transporteffektivt samhälle
Övergång till förnybart drivna fordon
Övergång till förnybara drivmedel
Långväga och utrikes transporter
Sverige ska ha ett transportsystem som tillgodoser behovet av transporter för personer och näringsliv, och samtidigt klarar klimatmålet och övriga miljömål, trafiksäkerhet och hälsa. Målbilden är ett utsläppsfritt och transporteffektivt samhälle. Många grundläggande aspekter av vårt transportsystem bestäms när vi bygger transportinfrastrukturen, men också planerar för våra bostäder och samhällsservice.
Klimatförändringen innebär att befintlig infrastruktur måste klimatanpassas för att vi ska säkerställa ett robust transportsystem i hela landet. Hela landet-perspektiv och jämställdhetsperspektiv måste finnas med i transportplaneringen och då nybyggnation också har miljö- och klimatpåverkan bör s.k. steg 1- och steg 2-åtgärder premieras och upprustning av befintlig väginfrastruktur prioriteras framför nybyggnation av vägar.
Transportsektorn står för omkring en tredjedel av Sveriges växthusgasutsläpp (40 procent om man räknar med internationell sjöfart och flygtrafik). Tack vare mer energieffektiva fordon och en ökad andel biodrivmedel i bensin och diesel samt en övergång till allt fler elbilar har utsläppen från inrikes transporter minskat de senaste decennierna. Samtidigt har dock den totala mängden person- och lastbilstrafik ökat – något som har motverkat större utsläppsminskningar inom transportsektorn. Sveriges nuvarande regering har dessutom genomfört en rad åtgärder som kraftigt ökar utsläppen inom transportsektorn. Bland annat har regeringen sänkt reduktionsplikten, tagit bort stödet till elfordon, sänkt skatten på fossila drivmedel och avvisat riksdagens beslut om ett reseavdrag som skulle bidragit till ett mer klimatsmart resande (se bl.a. prop. 2022/23:18). Detta ökar väsentligt behovet av kraftiga åtgärder för att snabbt minska utsläppen av växthusgaser inom transportsektorn.
Sveriges riksdag behöver stå upp för de redan beslutade klimatmålen till 2030 som dessutom har starkt stöd av näringslivet. Lägre utsläpp av koldioxid i närtid skapar även bättre förutsättningar att nå det långsiktiga klimatmålet. För att klara av Sveriges klimatmål för transportsektorn (minst 70 procent minskning till år 2030 jämfört med 2010 års nivåer) krävs därför en radikal omställning av vårt transportsystem.
Kollektivtrafiken och tågresor ska bli billigare, pålitligare och bättre. Cyklande och gång ska bli säkrare. Våra samhällen ska planeras för att minska behovet av bilar och sätta människan i centrum. Det ska införas ett vägtrafikminskningsmål som utgår från klimatmålen och där storstäder och större städer med sina bättre förutsättningar till alternativa färdslag tar en större del av vägtrafikminskningen. Sveriges kommuner behöver få bättre förutsättningar för denna omställning genom att ge kommuner större rådighet kring åtgärder som leder till ett transportsnålt samhälle och att fler väljer gång, cykel och kollektivtrafik samt delad mobilitet.
Vi behöver rusta upp befintlig järnväg och bygga ut järnvägen i hela landet. En översyn av tågens prissättning jämfört med flyg kommer att behövas, reglerna för cykelplanering ändras och laddinfrastrukturen kraftigt byggas ut och bli standard vid byggande av parkeringsplatser. Under 2000-talet har biljettpriserna i lokaltrafiken stigit nästan dubbelt så mycket som priset på bensin. Vi behöver införa ett gemensamt Sverigekort för all kollektivtrafik, lokal som regional, med ett enhetligt pris om 499 kronor oavsett var och hur långt man åker i landet. En utredning om ett nytt finansieringssystem för kollektivtrafik behöver tillsättas.
Utöver minskad klimatpåverkan genom att utsläppen av växthusgaser minskar leder en grön omställning av transportsektorn till en mängd andra fördelar, bl.a. mindre buller och renare luft, vilket minskar antalet som blir sjuka eller t.o.m. dör i förtid av luftföroreningar. Färre bilar i städer lämnar plats till människan och möjligheten att skapa trevligare stadsmiljöer.
Efter industrin är transportsektorn den del av vårt samhälle som gör av med mest fossil energi. För att ställa om transportsektorn räcker det inte med enbart elektrifiering eller en övergång till hållbara biodrivmedel – det är fullständigt nödvändigt att effektivisera transporterna. Det är därför avgörande att vi också arbetar för ett transporteffektivt samhälle. Med ett transporteffektivt samhälle avses ett samhälle där trafikarbetet med energiintensiva trafikslag som personbil, lastbil och flyg minskar. Detta kan ske både genom överflyttning till mer energieffektiva färdmedel/trafikslag och genom att transporter effektiviseras, kortas eller ersätts helt. Miljöpartiet vill därför se en rad åtgärder som leder till en minskad total mängd trafik på de platser där alternativ till bilen redan finns. I dagsläget handlar det framförallt om våra större städer.
Det måste bli enkelt och billigare att resa med låg klimatpåverkan. Detta kräver allt från stora investeringar i kollektivtrafikens och cykelns infrastruktur till ökad turtäthet, bättre punktlighet och informationsinsatser.
Utbudet av nationell och regional kollektivtrafik ska öka i hela landet. Miljöpartiet har i regering drivit igenom slopandet av förmånsbeskattningen på företagscyklar och kämpar vidare för att den även ska slopas för kollektivtrafikkort.
Regeringen bör ta fram en nationell cykelplan, inklusive förslag på ett nationellt cykelvägsnät, och följa upp den nationella cykelstrategin med konkreta åtgärder för att fler ska kunna cykla. Det behöver byggas fler och bättre cykelvägar i städer såväl som i gles- och landsbygder. Trafikverket ska kunna bygga cykelvägar i högre utsträckning än i dag.
Transportpolitiken ska säkerställa god mobilitet i hela landet och välfungerande godstransportinfrastruktur på ett sätt som säkerställer att klimatmålet till 2030 nås. I dag utgår planeringen från prognoser som bygger på historiska data och antaganden om ständig tillväxt för vägtrafiken. Detta behöver ändras. Den nationella transportpolitiken behöver göra tydligt att frågor som rör klimat och miljö ska få företräde framför insatser som gynnar ökad vägtrafik. För att klara en hållbar omställning av transporterna krävs en styrning mot ett mer transportsnålt samhälle.
I dag står en svensk bil parkerad och outnyttjad 97 procent av tiden. Av de fem säten som finns i en vanlig bil används i snitt ett och ett halvt. Det innebär att en vanlig bil utnyttjas till mellan 1,5 och 2 procent av sin kapacitet. På många platser och för många människor finns en enorm outnyttjad potential att öka effektiviteten i hur vi använder bilar. En övergång till en modell som baseras på nyttjande i stället för ägande kan göra att bilarna används mer effektivt. Vi vill gynna olika delningslösningar för bilar, exempelvis bilpooler och transporter som tjänst, s.k. Mobility as a Service (MAAS).
Enligt Trafikverket är hälften av alla bilresor i tätort kortare än fem kilometer. Att få ned utsläppen från dessa resor till nära noll är inte bara en lågt hängande frukt i klimatarbetet, utan ger även positiva sidoeffekter som minskade luftföroreningar i städer, förbättrad folkhälsa och mer attraktiva stadsmiljöer. Bilåkandet i våra städer måste minska. Parkeringsnormen i plan- och bygglagen bör ersättas med en mobilitetsnorm i enlighet med SOU 2021:23. Vi vill höja och utveckla trängselskatterna och införa systemet i fler städer för att minska trängsel. Trängselskatter ska kunna differentieras så att fordon med högre utsläpp av exempelvis hälsovådliga ämnen beskattas hårdare. Kommunen ska kunna kontrollera efterlevnaden av dubbdäcksförbud och miljözoner, vilket ökar genomslaget för reglerna och avlastar polisen. Trängselskatt ska användas för att delfinansiera kollektivtrafik. Miljöpartiet vill utse en statlig förhandlare som erbjuder fler kommuner att i samverkan med staten införa trängselskatter och/eller miljözoner. Statliga stöd till kommunala åtgärder för klimatsmart stads- och trafikplanering genom stadsmiljöavtalen och Klimatklivet bör utvecklas och stärkas.
Klimaträttsutredningens förslag för ett transporteffektivt samhälle bör genomföras. Det innebär att fyrstegsprincipen utvecklas så att steg 1- och 2-åtgärder ingår i det som kan finansieras genom transportanslagen och används i bedömning av transportintensiva planer; ett förtydligande i miljöbalken görs kring transportvillkor vid tillståndsprövning; samt att länsstyrelsernas granskning av översiktsplaner stärks.
För att stärka kollektivtrafiken och säkerställa såväl god mobilitet i hela landet som ökad tillgång till hållbara färdsätt, bör det utredas om statligt stöd får och bör ges till drift av lokal och regional kollektivtrafik i bostadsområden under uppbyggnad. Vidare bör en regelöversyn genomföras för att eliminera hinder och underlätta för distansarbete.
Elbilen ska bli tillgänglig för fler och det behövs en förbättrad tillgång till laddinfrastruktur längs med de större vägarna samt för boende att kunna ladda hemma.
Fossildrivna och särskilt energislukande fordon ska fasas ut. Fordonen måste bli mer effektiva och drivas med förnybara drivmedel inklusive el. För att hela transportsektorn ska bli 100 procent fossilfri krävs flera olika typer av förnybara drivmedel. El, biogas, flytande biodrivmedel, vätgas och elektrobränslen är alla viktiga pusselbitar.
Miljöpartiet vill fasa ut nybilsförsäljning av fossilbilar till 2025 och införa ett slutdatum för försäljning av fossila drivmedel senast 2030. Bonus malus-systemet bör återinföras och skärpas kraftigt för att skynda på utfasningen av fossilbilar och för att göra reformen mer rättvis. Bilar med nollutsläpp samt biogasbilar bör få klimatbonus, medan skatten på de smutsigaste nya bilarna (malus) bör höjas, vid sidan av att skärpa gränserna för när malus tas ut, för att gå i linje med ambitionen att fasa ut fossildrivna bilar så snabbt som möjligt. De dyraste bilarna bör undantas från bonus, de som har råd att köpa de allra dyraste nya bilarna behöver inte en skattesubvention. För personer i glesbygd med dålig tillgång till kollektivtrafik bör en höjd bonus införas i bonus malus. Vi vill också införa stöd till leasing av elbil för hushåll med lägre inkomster. Leasing av elbil blir då den billigaste lösningen för personer med begränsade resurser som faktiskt behöver en bil.
För att ytterligare främja en ökad utbytestakt av den fossila fordonsflottan bör laddinfrastrukturen och infrastrukturen för andra förnybara drivmedel byggas ut. En nationell plan bör tas fram för utbyggnaden av laddinfrastrukturen i hela landet och ett ökat statligt ansvar tas för att bygga ut laddinfrastruktur på platser som i dag är ”vita fläckar” på kartan över laddstolpar. En nationell plan för tankställen för biogas bör även utvecklas.
Vi vill även underlätta för långsamladdning och utreda hur en lagstiftning som ger ”Tillträde till laddning” kan utformas. För effektivare genomförande bör en myndighet få ett särskilt samordningsansvar för de stöd som ges till ladd- och tankinfrastruktur för el och vätgas till personbilar, lätta lastbilar och tunga fordon, fartyg och flyg. Det behövs även en utveckling av riktade stöd för ladd- och tankinfrastruktur, byte av batterier och transport av batterier till arbetsmaskiner.
En viktig åtgärd för att minska utsläppen från den befintliga fordonsflottan är att konvertera bilar från fossildrift till exempelvis biogasdrift eller el. Frankrike ligger långt fram i att på olika sätt främja konvertering av fossilbilar genom stöd till bilägare såväl som verkstäder. Sverige bör införa ett konverteringsstöd för fossilbilar.
Fordonssegmentet tunga lastbilar behöver tydliga styrmedel som leder till att flottan byts ut till fossilfria fordon. Sverige bör verka för att det nyligen framlagda förslaget till skärpning av kraven på tunga fordon i förordningen (2019/1242) om nya tunga fordons koldioxidutsläpp genomförs med hög ambition, med 100 procents utsläppsreduktion i nya tunga fordon snarast. Definitionen av nollutsläpp bör vara strikt för att kraftfullt styra mot elmotordrift. Försäljningen av nya fossildrivna lastbilar i Sverige bör fasas ut till senast 2035. Svenska företag står redo att leverera dessa fordon och ett tydligt regelverk bidrar därmed även till svensk konkurrenskraft.
För att underlätta omställningen av tunga fordon vill vi behålla och utveckla klimatpremien för tunga lastbilar samt behålla och utvärdera effekterna av klimatpremien för arbetsmaskiner samt om stödet behöver höjas för vissa typer av arbetsmaskiner.
Alternativa och förnybara drivmedel kommer behöva stödjas på olika sätt för att fasa ut fossila drivmedel ur den befintliga fordonsflottan. Vi vill införa riktade stöd för produktion av avancerade biodrivmedel och elektrobränslen. Sverige har goda förutsättningar för att producera elektrobränslen och för att snabba på utvecklingen bör ett introduktionsstöd införas samt möjliggöra för elektrobränslen att delta i reduktionsplikten som en övergångslösning i väntan på full elektrifiering av fordonsparken.
Ett mål bör antas om att Sverige ska vara självförsörjande på hållbart producerade biobränslen senast år 2030. Användningen av biomassa från jordbruket bör utvecklas för bioenergiproduktion, t.ex. genom att odla mer hållbara energigrödor, använda skörderester eller gödsel för biogasproduktion.
Reduktionsplikten har varit central för att minska utsläppen från den befintliga fordonsflottan. Med regeringens beslut om att sänka nivåerna i reduktionsplikten bedöms Sverige inte längre nå varken de nationella klimatmålen för 2030 eller Sveriges klimatåtaganden inom ramen för EU:s klimatlag. EU:s nya utsläppshandelssystem för utsläpp från bl.a. transporter (ETS2) och bostäder kan införas från 2027 i Sverige, men att införa ETS2 kommer inte räcka för att Sverige ska nå klimatmålen för 2030. Sverige bör införa ETS2 så tidigt som möjligt, i kombination av skärpningar av nationella åtgärder, som koldioxidskatt, reduktionsplikt och/eller avståndsbaserade skatter.
Svenska företag har i dag egna klimatmål och arbetar på olika sätt med hållbarhetsmålen i Agenda 2030 och Parisavtalet. Förutsättningarna att klara sina egna mål ser olika ut och påverkas av policyutvecklingen i EU och Sverige. Detta blir särskilt tydligt för företag med maskinparker eller fordon där teknikutvecklingen inte kommit lika långt som i personbilssegmentet. Reduktionsplikten har för dessa branscher en mycket stor påverkan på företagens möjligheter att nå sina egna klimatmål och på så sätt bidra till Sveriges och EU:s klimatmål och därmed Parisavtalet. Att stödja tillgången till hållbart producerade rena biodrivmedel såsom HVO 100 och förnybara drop-in-bränslen bidrar dels till företagens hållbarhetsarbete och konkurrenskraft, dels till utvecklingen av inhemska produktionskedjor som skapar jobb och företag samtidigt som det stärker Sveriges krisberedskap.
Överflyttning av gods från lastbil till järnväg och sjöfart måste intensifieras och möjligheten till smidig omlastning och intermodalitet, behöver utvecklas. Nya stambanor, effektiva lösningar för godstrafikens plats i tågsystemet och insjöfartens förutsättningar behöver utvecklas. De statliga investeringarna för överflyttning av långväga godstransporter från väg till järnväg och sjöfart bör öka och en avståndsbaserad beskattning av tunga godsfordon införas.
För att minska flygets klimatpåverkan krävs en kombination av minskat resande och omställning till förnybara bränslen, elektrobränslen och elhybridflyg för de flygresor som inte kan ersättas på annat sätt. Utbudet på förnyelsebara bränslen kommer sannolikt vara begränsad och tekniker kommer ta lång tid att utveckla och introducera brett på marknaden. Vi behöver därför även minska flygresorna, samt avveckla flyget på de sträckor där det finns bra järnväg.
Sveriges järnväg behöver rustas upp och byggas ut i hela landet. Nya stambanor för höghastighetståg ska färdigställas. SJ bör få ett samhällsuppdrag att verka för ökat tågresande. Godstrafiken behöver flyttas från vägtransporter med hög klimatpåverkan till järnväg och sjöfart med betydligt lägre klimatpåverkan. En sådan överflyttning kräver stora satsningar och investeringar i järnvägssystemet, och järnvägens och sjöfartens konkurrensvillkor måste ändras. Sveriges järnvägsinfrastruktur bör anpassas för längre godståg som ska kunna köra i minst 100 km/h i enlighet med EU-regelverket. Vidare bör en kraftfull klimatdifferentiering av farledsavgifterna införas för att stimulera klimatomställning inom sjöfarten.
Sjöfarten kräver stora insatser för omställning till fossilfrihet. Vid upphandlingar som görs framåt så ska tydliga krav ställas, exempelvis så vill vi ställa utsläppskrav i upphandlingen av Gotlandstrafiken för avtalsperioden efter 2026 som är i linje med transportsektorns klimatmål.
Svenskarnas flygande släpper ut omkring 10 miljoner koldioxidekvivalenter per år. Det är lika mycket som bilresandet och betydligt mer än stålindustrin eller cementindustrin i Sverige. En procent av jordens befolkning står för hälften av alla utsläpp från flyg.
Det kommer att ta tid och stora satsningar för att göra de mellankontinentala flygresorna fossilfria, tills vidare bör dessa därför begränsas genom att flyget börjar betala för dess klimatpåverkan, för att inte överskrida det begränsade utsläppsutrymme som finns kvar för att klara Parisavtalet. Flygresor inom Europa bör i största möjliga mål ersättas med tåg. Sverige bör verka aktivt inom EU för att harmonisera järnvägsinfrastruktur, biljettsystem m.m. i syfte att underlätta inomeuropeiskt tågresande och godstransporter med järnväg. Den svenska flygskatten bör höjas och energiskatt och koldioxidskatt införas på flygbränsle i EU, för alla flygresor inom Europa. I dag är flyget i EU undantaget sådan skatt. Flyget bör även beläggas med full moms. Sverige ska även verka för att alla flygbolag ska betala fullt pris inom EU:s utsläppshandel. Gratis tilldelning av utsläppsrätter bör inte förekomma för flyget.
Livsmedelsproduktionen i Sverige måste öka för att möta klimatförändringen som kommer drabba livsmedelsproduktionen i länder som Sverige i dag importerar ifrån. Ökningen ska gå hand i hand med ökad miljönytta och ske i balans med det ekologiska systemet. En ökad och mer diversifierad inhemsk livsmedelsproduktion med en ökad andel små och medelstora jordbruk stärker Sveriges krisberedskap. Samtidigt kommer även svenskt jordbruk allt mer drabbas av nya förutsättningar som kraftigare skyfall och torka. Jordbruket står för en stor andel av de territoriella utsläppen av växthusgaser, men dessa kan inte minska till noll, utan arbetet behöver vara inriktat mot att begränsa utsläppen av växthusgaser samtidigt som vi klimatanpassar, ökar och diversifierar livsmedelsproduktionen. För att nå målet om nettonoll kommer jordbrukets utsläpp av växthusgaser att behöva täckas av kompletterande åtgärder.
Jordbrukspolitiken tillsammans med den gröna omställningen ska bidra till ett levande lantbruk i hela Sverige, som säkrar en högre självförsörjningsförmåga av livsmedel, foder, energi och råvaror. Ett lantbruk där råvaror, energi och tjänster produceras nära konsumenten, och där förädlingen i ökad utsträckning sker lokalt. Vi vill att såväl stora som små företag inom de gröna näringarna stimuleras att använda hållbara metoder som stärker biologisk mångfald och andra ekosystemtjänster.
Jordbrukspolitiken har under lång tid varit inriktad på storleksrationalisering. För att kunna ha ett levande lantbruk i hela landet som bidrar till landsbygdsutveckling ur ett bredare perspektiv, samt ett mer regenerativt jordbruk, ökad självförsörjningsgrad och mindre sårbarhet måste jordbrukspolitiken också främja små och mellanstora jordbruk. Ett levande lantbruk i hela landet är avgörande också för stärkt motståndskraft i klimatkrisens spår. Sveriges och EU:s jordbrukspolitik ska därför inriktas på att öka miljö- och klimatnyttan samt säkra livsmedelsproduktionen i ett förändrat klimat. Miljöersättningarna bör höjas och odlingsmetoder som ökar jordens bördighet och kolinlagring och som bidrar till biologisk mångfald och andra miljöinsatser måste främjas.
Jordbruket i Sverige har ofta små ekonomiska marginaler och dess ekonomiska förutsättningar behöver förbättras, men det behöver ske på ett sätt som samtidigt bidrar till klimatanpassning och minskad klimatpåverkan från svenskt lantbruk. Vi vill därför ersätta jordbrukets fossila subventioner med ett avdrag som sänker skatten på jobb och företagande för jordbruket. Ett jordbruk i synergi med stärkta ekosystemtjänster förbättrar de långsiktiga förutsättningarna för livsmedelsproduktion och lönsamhet.
Jordbruket står inför nya utmaningar men också nya möjligheter, i syfte att skapa bättre förutsättningar för innovation och spridning av nya metoder vill vi införa stöd till innovationsjordbruk, så att pionjärer ges förutsättningar att utveckla nya brukningsmetoder med ökad klimatanpassning och minskad klimatpåverkan i synergi med stärkt biologisk mångfald. Vi ser behov av att direkt ge i uppdrag till Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Vinnova och andra lämpliga myndigheter att främja ny teknik och innovation för att minska utsläppen av växthusgaser från hantering av stallgödsel och användning av växtnäring.
Produktion av konstgödsel genererar stora klimatutsläpp och fram tills nyligen kom två femtedelar av det konstgödsel som används i Sverige från Ryssland och Belarus som är stora producenter. Att minska lantbrukets beroende av konstgödsel är både en klimat-fråga och en beredskapsfråga. Relevanta myndigheter bör ges i uppdrag att ta fram åtgärdsförslag för att öka integreringen av växtodling och djurhållning på gårdsnivå inom jordbruket, i likhet med ekologiska och kretsloppsanpassade brukningsmetoder, för att minska behovet av konstgödsel och avgången av växthusgaser.
Det är viktigt att hålla i och ge långsiktiga förutsättningar för pågående verksamhet t.ex. genom att öka anslaget för minskat matsvinn inom de pågående uppdrag som Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Naturvårdsverket har inom ramen för livsmedelsstrategin och förlänga arbetet till 2030.
Det finns en potential inom jordbruket till att bidra med minskat markläckage av växthusgaser och ökad kolinlagring. Relevanta myndigheter ska få i uppdrag att titta på den samlade tekniska och hållbara potentialen att öka kolinlagringen i landskapet. Miljöpartiet vill satsa på lösningar som kan generera nettoupptag av växthusgaser i närtid och ge synergier med miljömålen.
Miljöpartiet vill öka tillgången till rådgivning och ekonomiska stöd som gynnar ökad kolinlagring i jordbruksmark och stoppa bortbyggandet av åkermark genom att klassa åkermark som ett riksintresse. Sverige bör verka för att investeringar, produktion och nedmyllning av biokol ska främjas genom exempelvis EU:s landsbygdsprogram, jordbruks- och regionstöd och Klimatklivet.
Användningen av biomassa från jordbruket bör utvecklas för bioenergiproduktion, t.ex. genom att odla mer hållbara energigrödor, använda skörderester eller gödsel för biogasproduktion.
El och uppvärmning är en sektor som kan komma ned till nollutsläpp genom energieffektiviseringar, utsortering av plast för ökad återvinning, utfasning av den sista fossila energianvändningen samt genom en kombination av bio-CCS och CCS som fångar upp koldioxid från biobränsle för permanenta negativa utsläpp och fossilt koldioxid från de plastfraktioner som inte kan återvinnas. Sektorn bör också optimeras på olika sätt för att frigöra biomassa för användning inom andra sektorer där alternativ saknas och för att bidra till ett robust och flexibelt energisystem.
För att nå miljömålet om begränsad klimatpåverkan behöver uppvärmningssektorn bli helt fossilfri och att då även torv fasas ut helt. Olika typer av plast står för huvuddelen av de fossila utsläppen från svensk kraftvärme. Förbränning av vissa återvinningsbara material, t.ex. vissa plastsorter, ska förbjudas. Regeringen bör även skapa incitament för raffinering av returplast för att få igång bättre återanvändning av plast. Torv tar extremt lång tid att återskapa i naturen och är därmed inte förnybart. Torv bör genomgående klassas som ett fossilt bränsle och brytning och användning av torv för energiproduktion avvecklas helt.
För att möjliggöra en snabb och hållbar omställning bör staten ta en mer aktiv roll i att stötta hushållen och företagen i denna utveckling. Vi föreslår ett stöd där staten under en period tar 60 procent av kostnaden för alla åtgärder som effektiviserar energianvändningen för hushåll och fastighetsägare. Med detta stöd kommer alla energieffektiviserande åtgärder att bli lönsamma snabbt. Vi vill också införa skarpa mål för energieffektivisering av befintliga byggnader (bostäder och lokaler) och en nationell handlingsplan för genomförandet.
Efterlevnaden av energireglerna i Boverkets byggregler för byggnader behöver stärkas genom att kontrollera uppmätta värden i stället för att förlita sig på beräknade värden. Det finns även en betydande potential att utnyttja spillvärme mer effektivt, här behövs planering, samordning och incitament.
Med storskalig solvärme kan vi ersätta bioenergi och avfallsförbränning för att producera värme till fjärrvärmenätet. För att främja utveckling behövs initialt ett investeringsstöd. Det möjliggör användning av biobränslen där de behövs allra mest, för att ersätta fossila bränslen. Solvärme bör även införlivas i det gröna teknikavdraget.
Sverige ska nå och överträffa vårt EU-åtagande om ökad kolinbindning i skog och mark samtidigt som den biologiska mångfalden stärks och klimatanpassningsåtgärder genomförs för att säkra en hållbar och långsiktig tillgång till skogsråvara till samhället.
Åtgärder inom skydd av natur, restaurering av natur och ett mer hållbart brukande har ofta synergieffekter kopplat till ökad kolinbindning, minskade växthusgasutsläpp, stärkt biologisk mångfald och klimatanpassning. Dessa åtgärder ska premieras.
Skogen är en begränsad resurs. Efterfrågan på skogsråvara och biomassa väntas öka då fossila råvaror ska fasas ut helt. Övergång till en cirkulär och resurseffektiv ekonomi är helt avgörande för att säkerställa att samhällsmål om ökad kolinbindning i skog och mark, biologisk mångfald, klimatanpassning och långsiktigt hållbar resursförsörjning till samhället säkerställs samtidigt.
Strategi, stöd och samhällsplanering
Hållbart brukande av skog och mark
Restaurering av natur
Skydd av natur
Inom ramen för LULUCF-förordningen har Sverige ett bindande mål om att öka kolinbindningen i skog och mark med ca 4 miljoner ton CO2ekv till 2030. Vidare framhåller IPCC behovet av att minska utsläppen av växthusgaser, öka kolinbindningen i skog och mark samt stärka den biologiska mångfalden för att klara Parisavtalet. De senaste åren har utvecklingen gått åt fel håll i Sverige. Nettoinbindningen av växthusgaser i skog och mark har minskat till följd av att skogen vuxit sämre och avverkningarna ökat. Åtgärder behöver komma på plats i närtid för att nå målet Sveriges bindande åtagande. Ett strategiskt arbete behöver därför upprättas för s.k. naturbaserade lösningar, åtgärder som ökar nettoinbindningen av kol i skog och mark.
Data från Riksskogstaxeringen indikerar att tillväxten minskat de senaste åren, sannolikt framför allt på grund av ökad torka sommartid. Om torka blir mer frekvent på grund av klimatförändringar finns det en risk att kolsänkan i svenska skogar kan avta snabbare över tid. Därför blir det ännu viktigare att identifiera åtgärder som kan bevara eller öka kolsänkan i skogen och träprodukter för att uppnå klimatmålen. Åtgärder som bidrar till att klimatanpassa skogen, såsom att göra den mer motståndskraftig mot torka, bör också främjas i syfte att skydda kolförråden och öka kolinbindningen.
Utredningen Vägen till en klimatpositiv framtid (SOU 2020:4) analyserade bl.a. potentialen för ökad kolinbindning i skog och mark. Några av förslagen från utredningen har tagits vidare såsom insatser för återvätning av mark. Ytterligare åtgärder från utredningen bör genomföras för att snabbt genomföra insatser för ökad kolinbindning. Samtidigt bör en ny utredning tillsättas i syfte att mer strategiskt kunna arbeta med naturbaserade klimatlösningar för att nå Sveriges klimatmål inom LULUCF-förordningen.
Nettoinbindningen i LULUCF-sektorn påverkas av hur mycket skogen växer, av hur mycket som avverkas, av åkermarker som kan bidra till läckage av växthusgaser, av långlivade träprodukter (som fungerar som kollager) och av bebyggd mark (exploatering som gör att mark inte längre fungerar som kolförråd/kolsänka). Den effekt som exploatering av mark har på kolförråden och kolinlagringen bör synliggöras i de miljöbedömningar som tas fram i samband med planering och beslut under miljöbalken och plan‑ och bygglagen samt vid tillämpning av sektorslagstiftning för olika typer av infrastruktur. Vid samhällsplanering bör man kunna uppmärksamma och ta ställning till exploateringens påverkan på kolinbindningen i skog och mark. Krav om kompensation av ekosystemtjänster såsom kolinlagring vid nyexploatering bör också införas för att säkerställa att exploatering av mark inte motverkar arbetet med att nå LULUCF-målet.
Vidare bör en obligatorisk grönytefaktor i bebyggd miljö införas, dels för att bidra till kolinbindning, dels som klimatanpassningsåtgärd i stadsmiljöer. Natur, gröna ytor och genomsläpplig mark dämpar effekterna av klimatförändringar som översvämningar och höga temperaturer.
Skogsbruket ska samtidigt som det levererar skogsprodukter till samhället bidra till att Sverige når våra internationella åtaganden om biologisk mångfald, det bindande målet om ökad kolinbindning i LULUCF-förordningen och de svenska miljömålen. Allt detta behöver hanteras som en helhet, eftersom miljö- och klimatarbetet i skogen är avgörande för att trygga försörjningen av skogsråvara långsiktigt.
För att nå Sveriges bindande åtagande i LULUCF-förordningen och bidra till Parisavtalet krävs lösningar som kan generera nettoupptag av växthusgaser i närtid och bidrar till synergier med miljömålen. Det bör utredas vilken mark som är lämplig att återbeskoga och hur, utan att det konkurrerar med livsmedelsproduktionen eller blir svårare att nå andra miljömål. De senaste åren har ett omfattande arbete bedrivits av en rad myndigheter kring olika styrmedel för ökad kolinlagring. Detta arbete bör snarast utvecklas och tas vidare i form av ett förslag till ett styrmedelspaket, för att åstadkomma ekonomiska incitament för markägare att på olika sätt bistå med samhällsnytta i form av ökad kolinlagring.
Skog som står och växer ytterligare några år bidrar till ökad kolinbindning i produktionsskogar till följd av förlängda omloppstider, denna potential bör tas till vara genom att den lägsta åldern för föryngringsavverkning höjs med 30 procent. Mot bakgrund av att tillväxten i skogen minskat de senaste åren till följd av torka är det viktigt att utveckla stöd och rådgivning avseende klimatanpassningsåtgärder till skogsägare, så att skogarna kan brukas på ett sätt som gör dem mer motståndskraftiga mot klimatförändringarna och tillväxten kan bibehållas. Exempelvis kan utveckling av brukningsmetoder som skapar skogar med olikåldriga träd, lövinslag och kvarlämnad död ved bidra till stärkt biologisk mångfald och en mer varierad skog som kan vara mer motståndskraftig mot torka och därmed skydda kolförråden mot framtida extremväder. Det krävs förbättrad miljöhänsyn inom hela skogsbruket för att öka motståndskraften mot klimatförändringar. Sverige ska vara ett grönt föregångsland inom hållbart och naturnära skogsbruk. Hyggesfria och naturnära brukningsmetoder har stora fördelar för den biologiska mångfalden både ovan och under markytan, den skogliga kontinuiteten och kolinlagringen i skogen, ett etappmål inom miljömålssystemet bör därför antas om att hyggesfria metoder ska tillämpas på minst 30 procent av den yta som utgörs av produktionsskog till 2030. Ekonomiska incitament för skogsägare att genomföra åtgärder för ökad kolinlagring och minskad avgång av växthusgaser behöver stärkas. Därför bör Skogsstyrelsen i samverkan med Naturvårdsverket ges i uppdrag att utveckla en stödjande digital infrastruktur för skogsägare för att främja såväl offentlig som privat finansiering av åtgärder för ökad kolinlagring och minskad avgång av växthusgaser.
Stora kalhyggen kan leda till ökade läckage av växthusgaser från mark samt försämra markens motståndskraft mot klimatförändringar. Insatser bör därför genomföras för att begränsa storleken på kalhyggen, och den sammanlagda storleken på tidsmässigt och rumsligt närliggande hyggen. Inom särskilt klimatkänsliga områden bör inga kalhyggen tillåtas.
Friska ekosystem har högre motståndskraft och dämpar effekterna av klimatförändringarna medan skadade och stressade ekosystem kan läcka ut stora mängder växthusgaser och förvärra klimatkrisen. Restaurering av natur, såväl på land som i vatten, kan bidra till ökad kolinbindning och minskat läckage av växthusgaser.
Det är positivt att regeringen fortsatt arbetet med återvätning av mark som Miljöpartiet initierade i regering, men arbetet bör växlas upp för att i högre utsträckning och takt återställa våtmarker, både i jordbrukslandskapet och i skogsmark. Vidare bör den tekniska och hållbara potentialen för ökad kolinlagring vid återvätning av dikade torvmarker och andra naturbaserade klimatlösningar analyseras. Olika marktyper är olika lämpade för återvätning som klimatåtgärd och kan påverka inbindning och läckage av växthusgaser på olika sätt över tid. Bättre underlag gör att insatser kan riktas dit där de gör störst klimatnytta. För att de resurser som avsätts till återvätning av mark effektivt ska bidra till klimatnytta bör även kapaciteten lokalt för att implementera dessa åtgärder stärkas.
Klimatkrisen och krisen för den biologiska mångfalden är nära sammankopplade och kräver samordnade lösningar. Detta perspektiv måste genomsyra all relevant politik för förvaltning och brukningsmetoder av både land- och vattenbaserade ekosystem. Särskilt stark är kopplingen mellan hav, klimatförändringar och havsförsurning. Havsmiljöarbetet behöver få en tydligare, mer framträdande roll, i klimatarbetet. Friska marina ekosystem har en avgörande roll för bibehållen kolinlagring, och potentialen att därutöver öka kolinlagringen är betydande. För att vända havsmiljökrisen, stärka havens motståndskraft mot klimatförändringen samt att öka kolinlagringen, krävs att Miljömålsberedningens förslag Havet och människan genomförs, inklusive att en havsmiljölag införs. Vidare bör en omfattande satsning på att återskapa kusternas och utsjöns skadade ekosystem för ekologisk funktionalitet och ökad kolinlagring genomföras.
Skydd av natur innebär att kolförråd skyddas och en möjlighet till ökad kolinlagring. Vidare leder skydd av natur till att den biologiska mångfalden stärks och med den ekosystemens motståndskraft mot klimatförändringar. I dag är ca 14 procent av Sveriges natur lagstadgat skyddad (SCB 2022). Det är dock en mycket liten andel av naturen som är skyddad utanför det fjällnära området, vilket innebär att en låg andel av andra naturtyper är skyddade. Ett nationellt, riksdagsbundet mål bör antas om att formellt skydda 30 procent av våra landområden, hav och sötvatten, med utgångspunkt i ekologisk funktionalitet och ett representativt urval av Sveriges alla naturtyper och därmed bidra till att uppfylla Kunming-Montrealavtalet.
Vad gäller skyddet av skogen är det särskilt viktigt att omgående skydda de kvarvarande resterna naturskog över hela landet, inklusive det sammanhängande bältet av fjällnära skog som pekades ut av skogsutredningen. Det måste finnas tillräckligt med medel avsatta i framtida budgetanslag för att säkra skyddet och för att nödvändiga ersättningar till markägare ska kunna betalas ut. Ersättningarna till naturvårdande insatser behöver öka och utvecklas. Den markägare som tar ansvar för naturvården ska kunna kombinera detta med god ekonomi för sin näringsverksamhet.
Skogen är en begränsad resurs. Efterfrågan på skogsråvara och biomassa väntas öka då fossila råvaror ska fasas ut helt. Övergång till en cirkulär och resurseffektiv ekonomi är helt avgörande för att säkerställa att samhällsmål om ökad kolinbindning i skog och mark, biologisk mångfald, klimatanpassning och långsiktigt hållbar resursförsörjning till samhället säkerställs samtidigt. Åtgärder i andra kapitel i denna handlingsplan rörande cirkulär ekonomi, resurseffektivitet och energieffektiviseringar är därmed stödjande till åtgärder i detta kapitel som syftar till att nå Sveriges mål rörande kolinbindning i skog och mark.
Ansvaret att minska de konsumtionsbaserade utsläppen av växthusgaser ska inte ensidigt läggas på den enskilda konsumenten. Politiska insatser krävs på global-, EU- och nationell nivå för att de globala värdekedjor som föregår vår konsumtion ställer om till fossilfrihet. Det ska samtidigt vara lätt att göra rätt genom att klimatsmarta konsumtionsval underlättas. Med mål och styrmedel kan också rådgivningen för hållbar upphandling och inköp till både offentlig och privat sektor utvecklas.
Hållbara globala värdekedjor
Offentlig konsumtion
Privat konsumtion
Växthusgasutsläppen till följd av svensk konsumtion uppgår i dagsläget till ungefär 88 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, varav 64 procent uppstår i andra länder till följd av vår konsumtion. Konsumtion av inrikes transporter och uppvärmning av våra boenden leder till utsläpp inom landets gränser, varför dessa även redovisas under territoriella växthusgasutsläpp och åtgärder för att minska dessa utsläpp beskrivs i tidigare kapitel. Detta kapitel innehåller åtgärder som syftar till att påverka konsumtionsval, offentlig konsumtion och upphandling, samt utsläpp från importerade varor.
Miljömålsberedningen presenterade våren 2022 förslag på mål för minskade konsumtionsbaserade utsläpp som samtliga åtta riksdagspartier ställde sig bakom (SOU 2022:15). Genom att ta vidare detta arbete och fastställa mål i riksdagen, kan arbetet med att minska dessa utsläpp också bli mer strategiskt och effektivt.
Utsläpp av växthusgaser från svensk konsumtion som uppstår i andra länder kan minskas genom minskad konsumtion av den typen av varor, konsumtion av motsvarande vara med lägre utsläpp eller genom att utsläppen från produktionen av dessa varar i andra länder minskar. Sverige har genom vårt medlemskap i EU ett stort inflytande över politik som kan stimulera klimatomställning i andra länder inom EU och utanför EU genom globala värdekedjor. Ansvaret att minska de konsumtionsbaserade utsläppen av växthusgaser ska inte ensidigt läggas på den enskilda konsumenten. Därför är det helt centralt att Sverige använder vår röst i EU till att verka för att EU-regelverk som syftar till att förstärka företags hållbarhetsredovisning och klimatomställning omfattar hela värdekedjor, alla företag och sektorer inklusive finanssektorn. EU har nyligen infört klimattullar (CBAM) som skyddar industrin inom EU från orättvis konkurrens under sin klimatomställning. Klimattullarna stimulerar samtidigt klimatomställning av fossilintensiv industri i andra länder. Sverige bör verka för ett konstruktivt användande av CBAM och liknande verktyg på EU-nivå för att stimulera klimatomställning i globala värdekedjor. Dessa insatser kommer även att bidra till att minska utsläppen av växthusgaser från svensk konsumtion.
Offentlig sektor står med sin upphandling för en stor del av de konsumtionsbaserade utsläppen och bör ta ett särskilt ansvar för att snabbt minska dessa utsläpp. Mål om att offentlig sektor ska gå före i omställningen och nå nära nollutsläpp till 2030 bör antas. Lagen om offentlig upphandling (LOU) behöver uppdateras så att all offentlig upphandling ska beakta miljöhänsyn och klimatpåverkan, och så att låg klimatpåverkan och resursanvändning blir styrande faktorer. Klimatkraven i offentlig upphandling bör öka och åtgärder genomföras för att minska klimatpåverkan från offentlig konsumtion. Upphandlingsmyndigheten har utvecklat stöd för en mer hållbar upphandling med minskad klimatpåverkan, detta arbete bör stärkas och utvecklas.
För att nå målet om att offentlig sektor ska gå före i omställningen och nå nära nollutsläpp till 2030 bör det bli obligatoriskt för upphandlande organisationer att beakta klimatpåverkan vid all offentlig upphandling. Nuvarande regeringen valde att stoppa den nya lag om klimatkrav i offentlig upphandling som skulle börjat gälla i juli 2023.
Varje dag serveras ca 3 miljoner offentliga måltider inom skola, vård och omsorg. För att minska utsläppen bör klimatsmart mat vara norm i offentlig sektor. Klimatsmart mat innebär framför allt ökad andel växtbaserad mat, men också mer säsongsanpassad mat, mat som transporteras kortare sträckor samt att animaliska livsmedel kommer från djur som betar gräs och inte föds upp på sådant som vi människor kan äta.
För hushåll och verksamheter ska det vara lätt att göra rätt. Policy bör därför understödja möjligheterna att jämföra olika produkters klimatpåverkan och välja produkter och tjänster med lägre klimatpåverkan. De konsumtionsbaserade utsläppen följer i stor utsträckning pengar, där befolkningen med högst inkomster också står för de högsta utsläppen, medan hushåll med lägre inkomster också har lägre konsumtionsbaserade utsläpp. Ett rättviseperspektiv behöver därför anläggas på arbetet med att minska de konsumtionsbaserade utsläppen av växthusgaser.
Trots att FN:s ramkonvention om klimatförändringarna funnits sedan 1990-talet och Parisavtalet antogs 2015 möts dagens konsumenter fortsatt av påverkanskampanjer som syftar till att öka konsumtionen av fossilintensiva varor och tjänster. Det ska vara ”lätt att göra rätt” har det hetat länge. Men för konsumenten är det i dag mycket svårt att genom konsumtionsval minska utsläppen av växthusgaser eftersom information om klimatpåverkan från olika konsumtionsval är svår att få tag på, samtidigt som vi möts av reklam för fossilintensiva varor och tjänster. Förbud mot fossilintensiv reklam såsom flygresande bör därför utredas.
EU:s ekodesigndirektiv har varit framgångsrikt med att avlägsna de sämsta produkterna från marknaden, den styrningen bör kompletteras med en styrning mot de energismartaste och miljövänligaste produkterna. Vi vill därför införa ett bonus malus-system för produkter, där de mest energi- och resurseffektiva produkterna blir billigare på bekostnad av de minst energi- och resurseffektiva produkterna.
Politiken måste främja delningsekonomin så att det blir lätt att dela på saker och äga tillsammans. Regeringen bör stötta uppskalning av delningsekonomin genom att ge lämpliga myndigheter ett formellt uppdrag att analysera behoven hos användarna. Styrmedel måste främja konsumtion av klimatsmarta tjänster i stället för resursintensiva produkter.
Fortfarande är många produkter medvetet designade för en kort livslängd i syfte att öka företagens försäljning. Det förekommer också att företag förstör och slänger helt fungerande produkter, t.ex. kläder eller möbler. Det är ett helt orimligt resursslöseri som i dag är fullt lagligt. Krav på produktdesign, produkters livslängd samt konsumenters och oberoende reparatörers rätt att reparera bör införas. Reklamationsrätten bör kopplas till angiven förväntad livslängd på produkten och göra det lättare för konsumenten att ställa krav när produkter går sönder för tidigt.
Permanenta negativa utsläpp krävs för att nå Parisavtalet och undvika allvarliga risker till följd av klimatförändringen.
Kompletterande åtgärder inom ramen för våra nationella klimatmål för territoriella utsläpp till 2030, 2040 och 2045 ska vara permanenta, säkra att beräkna och inte utgöras av åtgärder som riskerar att bli dubbelräknade. Vår bedömning är därför att kompletterande åtgärder i huvudsak ska utgöras av bio-CCS från punktkällor i Sverige såsom kraftvärmeverk.
Naturbaserade lösningar för negativa utsläpp kommer huvudsakligen användas till att nå Sveriges åtaganden om ökad kolinbindning i skog och mark, såsom LULUCF-förordningen. Eftersom det finns en uppenbar risk för dubbelräkning att redovisa dessa åtgärder som kompletterande åtgärder inom ramen för våra nationella klimatmål för territoriella utsläpp till 2030, 2040 och 2045. Dessa åtgärder ska inte heller användas som flexibiliteter för att täcka upp för otillräckliga utsläppsminskningar inom den icke-handlande sektorn (ESR / huvudsakligen Transporter och Jordbruk).
Flexibiliteter inom ramen för Fit For 55 ska undvikas. EU:s klimatmål inom Fit for 55 är otillräckliga för att genomföra EU:s andel av Parisavtalet, vilket kräver att EU:s medlemsstater behöver överprestera på Fit For 55 för att driva en samhällsutveckling som bidrar till att undvika att den globala uppvärmningen blir farlig för EU:s och Sveriges befolkningar. Ett utnyttjande av flexibiliteter för även med sig flera andra risker för Sverige, såsom att nödvändiga samhällsinvesteringar senareläggs, samt mycket höga kostnader för staten. Svenska aktörer ska också veta att deras insatser för klimatet inte säljs ut till länder som inte gör vad som krävs för att nå sina åtaganden.
Sveriges klimatmål till 2045 innebär att de territoriella utsläppen av växthusgaser måste minska med minst 85 procent jämfört med 1990, resterande max 15 procent ska täckas med kompletterande åtgärder. Miljöpartiet anser att de kompletterande åtgärderna bör utgöras av permanenta negativa utsläpp. En nationell strategi för permanenta negativa utsläpp bör tas fram för att leda och driva på detta arbete. Vidare bör samverkan underlättas för permanenta negativa utsläpp, inklusive infångning, transport och slutgiltig lagring då det handlar om att bygga upp hela nya värdekedjor. Negativa utsläpp får aldrig användas som ursäkt för fortsatt användning av fossila bränslen. Permanenta negativa utsläpp krävs i kombination med kraftfulla utsläppsminskningar i närtid för att Parisavtalet ska nås. En nationell handlingsplan för permanenta negativa utsläpp bör därför även tas fram. Handlingsplanen ska omfatta hela kedjan, inklusive infångning, transport och slutgiltig lagring.
Satsningar krävs nu för att säkerställa tillräcklig storskalighet till 2045 varefter Sverige ska ha negativa utsläpp av växthusgaser. Enligt Vägvalsutredningen SOU 2020:4 har Sverige en stor potential för bio-CCS från punkter såsom kraftvärmeverk, vilket skulle kunna täcka de 15 procent kompletterande åtgärder som tillåts enligt klimatmålet till 2045. Industriklivet och Gröna kreditgarantier är befintliga stöd som även går till bio-CCS det är därför viktigt att dessa fortsätter och utvecklas. För bio-CCS krävs också en avvägning mot andra intressen, såsom skydd av biologisk mångfald och matproduktion.
Klimatarbetet i Sverige har historiskt både gått snabbare och blivit billigare än de prognoser som gjorts. De överskott på klimatkrediter som Sverige därmed fått har annullerats för att inte ge andra EU-länder genvägar i att minska utsläppen. Att köpa in klimatkrediter från andra EU-länder för att täcka upp för att klimatarbetet med denna regerings beslut inte längre levererar utsläppsminskningar i den takt som krävs är ett allvarligt misslyckande och innebär att pengar som kunde satsats på klimatinvesteringar i Sverige går utomlands. Både att sälja och köpa utländska klimatkrediter är ingripande beslut som bör fattas endast om riksdagen hörts i särskild ordning.
Parisavtalet fastslår att ansträngningar ska göras för att begränsa den globala medeltemperaturökningen till 1,5–2 grader över förindustriell nivå, på ett sätt som återspeglar rättvisa och principen om gemensamma men olikartade ansvar och respektive förmåga, i ljuset av olika nationella förhållanden. Då vare sig de svenska nationella klimatmålen eller EU:s Fit for 55 är i linje med en rättvis fördelning av det globalt kvarvarande utsläppsutrymmet för att begränsa den globala uppvärmningen i enlighet med Parisavtalet behöver insatser göras som kombinerar att de nationella målen nås, EU-målen nås, kolinbidningen i skog och mark ökar, permanenta negativa utsläpp uppnås och stöd går till andra länder för ytterligare utsläppsminskningar som inte avräknas mot Sveriges eller EU:s mål.
Miljöpartiets samlade klimatpolitik har vid flertalet tillfällen granskats av olika instanser. I samband med utvecklandet av partiets Klimatfärdplan 2021 uppdrogs en beräkningsgrupp att effektberäkna åtgärderna i planen. Resultatet visade att åtgärderna i färdplanen i stort sett var tillräckliga för att nå Sveriges åtaganden inom ramen för Parisavtalet. Inför valet 2022 gjorde forskarnätverket Researchers’ Desk en granskning och fann att Miljöpartiet hade ”de mest transformativa planerna” samt att vår politik ”i stort sett” var i linje med vad vetenskapen visar krävs för att Sverige ska klara sina åtaganden inom ramen för Parisavtalet, med hänsyn tagen till avtalets rättviseaspekt.
Scenarioanalyser från Naturvårdsverket i samband med klimatredovisningen i mars 2022 visade att Sverige beräknades kunna nå 2030-målet för inrikes transporter med då beslutade styrmedel. Den alternativa klimathandlingsplan som vi presenterat här ovan innehåller stora delar av tidigare beslutad politik i kombination med flertalet åtgärder med stor potential att minska utsläppen från inrikes transporter fram t.o.m. 2030, som exempelvis Sverigekortet, återinförd och kraftigt skärpt bonus malus, nationellt mål och minskad storstadsbilism, konverteringspremie för fossilbilar, stopp för nyförsäljning av fossilbilar 2025 samt kraftfulla åtgärder och investeringar för överflyttning av långväga transporter från flyg och väg till järnväg och sjöfart.
|
Daniel Helldén (MP) |
|
|
Elin Söderberg (MP) |
Leila Ali Elmi (MP) |
|
Janine Alm Ericson (MP) |
Emma Berginger (MP) |
|
Mats Berglund (MP) |
Camilla Hansén (MP) |
|
Annika Hirvonen (MP) |
Linus Lakso (MP) |
|
Rebecka Le Moine (MP) |
Amanda Lind (MP) |
|
Rasmus Ling (MP) |
Katarina Luhr (MP) |
|
Emma Nohrén (MP) |
Jan Riise (MP) |
|
Jacob Risberg (MP) |
Ulrika Westerlund (MP) |