Bidragsutgifterna ökar i Sverige, och den tidigare regeringen har eldat på utvecklingen med höjningar av flertalet bidrag och brist på reformer för fler i arbete. Det har resulterat i en kraftig ökning, vilket sätter hård press på en redan ansträngd välfärdsfinansiering.
Samtidigt urholkas såväl bidragssystemens finansiering som delar av välfärden av ekonomisk brottslighet. Falsk folkbokföring kan ge tusentals kronor högre bidrag, företag används som täckmantel för grov organiserad brottslighet och otillräckliga eller falska identitetshandlingar ger tillgång till välfärden.
Att uppskatta hur stora belopp som felaktigt betalas ut från välfärdssystemet i form av exempelvis försörjningsstöd är svårt, men Delegationen för korrekta utbetalningar, KUT-delegationen, uppskattade 2018 att omkring 18 miljarder kronor betalas ut felaktigt från socialförsäkringssystemen varje år. Ekonomistyrningsverket uppskattade våren 2023 de felaktiga utbetalningarna till omkring 2 procent, alltså mellan 13 och 16 miljarder kronor årligen. Fusk och felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen kostar alltså skattebetalarna enorma belopp varje år. Därför och för att upprätthålla trovärdigheten för systemen är det viktigt att bekämpa fusket och minska de felaktiga utbetalningarna. Regeringen går nu vidare med införandet av en utbetalningsmyndighet, för att minska fusk och bidragsbrott som drabbar välfärdssystemen. Dessutom har nu arbetet för att införa ett bidragstak påbörjats. Det är viktiga och efterlängtade reformer.
Nästa steg är att ge kommunerna kraftfulla redskap för att stävja bidragsbrottslighet. Därför behövs omfattande reformer, för att stärka drivkrafterna till arbete, men också för att stävja och förebygga bidragsfusk. Några exempel följer nedan:
Socialtjänsten saknar i dag lagstöd för att göra oanmälda och systematiska hembesök. Att inte acceptera hembesök bör vara avslagsgrundande för bidragsansökan och kommunerna bör vara skyldiga att med tillsyn säkerställa att bidrag går till de som har rätt till det. Hembesök bör kunna genomföras i samverkan med andra myndigheter.
Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utveckla en modell för hur kommunernas arbete mot felaktiga utbetalningar (FUT) görs mest effektivt och goda exempel lyftas fram. I dag skiljer sig arbetet mellan de som har specifika FUT-handläggare, särskilda riktlinjer för ordinarie handläggare och de som inte alls arbetar strategiskt med frågan.
Socialtjänstens breda undantag från lagen om underrättelseskyldighet, och andra sekretesshinder, försvårar för samverkan med polis och andra myndigheter i arbetet mot bidragsbrott. Socialtjänsten bör istället ha en underrättelseplikt vid misstanke om bidragsfusk och inkluderas i den generalklausul för sekretessbrytande bestämmelse som gäller mellan statliga myndigheter (detta i fall där skadan gentemot samhället är tillräckligt stor).
Krav på deltagande i insatser förkortar vägen till arbete. Aktivitetskraven omfattar i dag enbart de som söker försörjningsstöd av arbetsmarknadsskäl, ungefär hälften av de sökande. Missbrukare bör förväntas delta i motiverande insatser eller missbruksvård. Föräldrar med kompletterande bistånd till föräldrapenning bör förväntas delta i exempelvis språkutbildning. Ekonomiskt bistånd är tänkt som en tillfällig åtgärd och då är det rimligt att den som mottar stöd också får verktyg att komma tillbaka.
Närvarokrav ianspråktar dessutom tid och gör det därmed också svårare att arbeta svart eller bedriva kriminell verksamhet vid sidan av. Alla kommuner bör vara skyldiga att ha krav på deltagande i heltidsaktiviteter – i relation till arbetsförmåga.
Kommuner som följer upp felaktiga bidragsutbetalningar möts inte sällan av att polisanmälan har lagts ner i brist på utredningsresurser. Polisen behöver tillräckliga resurser för att kunna prioritera bidragsfusk.
|
Josefin Malmqvist (M) |
|