Sverige har som land allt att tjäna på goda nätverk och ett tätt samarbete mellan medborgare som valt att bosätta sig utomlands, och som i många fall utomlands blir bilden av vilket land Sverige är och hur vi är som folk. Det finns därför all anledning att värna diasporan men även använda sig av den kunskap som finns bland utlandssvenskar som utöver goda kontakter har erfarenhet av näringslivet, utbildningsväsendet och civilsamhället i andra länder. Utlandssvenskarnas kontakter och erfarenheter kan skapa nya affärsmöjligheter och möjliggöra att goda idéer blir till verklighet, vilket vi även sett historiskt.
Kunskap som svenska medborgare fört med sig från andra länder har varit en viktig faktor bakom stora delar av landets framgångsrika industriella utveckling och uppskattningsvis återvänder omkring 20 000 till Sverige varje år, vilka i många fall haft tydligt positiva makroekonomiska effekter. I de fall då dessa inte känner sig uppskattade eller bekväma i det svenska samhället riskerar vi att på nytt förlora dem. I exempelvis Irland och Indien har man aktivt valt att försöka lösa detta genom att anta en strategi för att tillvarata hemvändares kompetens.
Trots att detta är självklarheter för de flesta, är det idag främst icke-statliga organisationer som verkar för att på olika sätt samla utlandssvenskarna, som exempelvis intresseorganisationen Svenskar i Världen, Riksföreningen Sverigekontakt och Svenska kyrkan. En nationell plan för att föra samman och stötta utlandssvenskarna finns inte, varför regeringen tillsammans med exempelvis de intresseorganisationer som idag finns bör ta fram en strategi för hur man kan verka för att samla den svenska diasporan. Regeringen bör även ta fram en strategi för att stötta hemvändande svenskar.
|
Markus Wiechel (SD) |
|
|
Victoria Tiblom (SD) |
Lars Andersson (SD) |