De senaste decenniernas utveckling av handeln har på många sätt gynnat konsumenterna. Utbudet av varor och tjänster är idag stort och det finns gott om olika alternativ att välja mellan. Den enskilde konsumenten har stor valfrihet, tillgång till fler försäljningskanaler och större makt och möjligheter att göra aktiva val. Konkurrensen har också lett till sänkta priser. Samtidigt har den ökade konsumtionen haft en allvarlig baksida, främst i form av en ohållbar miljöbelastning och en allt större inverkan på vårt globala klimat. Utvecklingen har också inneburit att det på många sätt blivit svårare för konsumenter att göra välgrundade val. Komplexiteten hos varor och tjänster har ökat, och e-handeln har medfört att även konsumenter nu handlar på en alltmer internationell marknad.
Engagemanget visar att behovet av konsumentvägledning är stort. En del av konsumentvägledningen ligger idag på kommunal nivå. Tanken är att det på så sätt ska gå att erbjuda ett mer direkt och personligt stöd, inte minst till konsumenter med särskilda behov, men också att man ska kunna erbjuda fysiska möten och kännedom om lokala förhållanden. Antalet kommuner som erbjuder konsumentvägledning har dock minskat drastiskt. Detta drabbar framför allt personer som har svårt att tillvarata sina konsumentintressen och som ofta har ett stort behov av hjälp och vägledning i konsumentfrågor. En konsumentvägledning som bidrar till mer välinformerade val bidrar också till att reducera de samhällsekonomiska kostnaderna för de problem som kan följa, men även till att reducera handelns kostnader för klagomål. Bristen på konsumentvägledning är därför ett allmänt intresse, och en lösning skulle kunna vara att kommunerna i högre grad samverkar med företagen kring detta. Regeringen bör också se över hur Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden kan bidra till den kommunala konsumentvägledningen. Konsumentvägledning bör också kunna samordnas mellan såväl kommuner som statliga aktörer.
Digitaliseringen sätter konsumentlagstiftningen på prov. Det är angeläget att på ett bättre sätt slå vakt om konsumenternas intressen vid köp av digitala tjänster och digitalt innehåll. Enligt Centerpartiets mening finns det ett behov av att göra en bredare översyn av de konsumenträttsliga regelverken i syfte att åstadkomma en mer sammanhållen konsumentlagstiftning. Det finns mycket att vinna i fråga om tydlighet och överskådlighet för en bättre sammanhållen konsumentlagstiftning. Vid en sådan översyn skulle det också vara möjligt att ta ett helhetsgrepp i fråga om företagens information till konsumenten. Informationen som ges till konsumenten måste fylla sitt syfte och vara avgränsad på ett relevant sätt.
Skyddet för konsumenternas integritet är en annan fråga som digitaliseringen ger upphov till. Stora mängder information lagras idag om konsumenter och deras köpmönster. Informationen används sedan för att skräddarsy erbjudanden och reklam till den enskilde konsumenten, på gott och ont. Informationen kan även säljas vidare till andra aktörer. De integritetsaspekter som uppstår måste beaktas och utvärderas löpande. Konsumentverket bör ges i uppdrag att ansvara för en sådan övergripande översyn.
2016 års lagändring gjorde det enklare att ansöka om skuldsanering, och antalet personer som ansöker om skuldsanering har ökat kraftigt sedan dess. Detta är positivt eftersom det är angeläget att överskuldsatta kan komma ur sin situation. En skuldsanering är ofta en livsavgörande vändning – en chans att återvända till ett liv där ekonomin inte alltid spelar huvudrollen. Det är också angeläget för samhället att den överskuldsatta inte hamnar i ett livslångt utanförskap. I utredningsbetänkandet Vägen tillbaka för överskuldsatta (SOU 2008:82), som föregick lagändringen, föreslogs att en betalningsplan skulle sträcka sig över tre år. Konsumentverket och Kronofogdemyndigheten tillstyrkte förslaget. Lagändringen kom dock att resultera i en betalningsplan på fem år, men med ett antal betalningsfria månader. Centerpartiet är av uppfattningen att det är bättre att snabbt komma ur sin skuld än att få ett antal betalningsfria månader och menar därför att en treårig betalningsplan skulle underlätta och snabba på möjligheten att komma tillbaka till en normal levnadsstandard.
Enligt den statliga utredningen Ut ur skuldfällan (SOU 2013:72) har närmare 40 procent av alla skuldsaneringsgäldenärer hemmavarande barn. Enligt Socialstyrelsen hör dessa familjers livsvillkor sannolikt till de sämre i samhället. Barn som växer upp i överskuldsatta familjer präglas starkt, på både kort och lång sikt, av familjens ekonomiska svårigheter. Det är positivt att riksdagen under förra året beslutade att det generella, standardiserade, levnadsomkostnadsbeloppet för barn (det s.k. normalbeloppet) skulle höjas. Denna förändring till trots behöver det sannolikt införas fler riktade stödåtgärder för barn till överskuldsatta föräldrar. Resurser ur Allmänna arvsfonden skulle exempelvis eventuellt kunna användas för riktade stödåtgärder. Därför är det av stor vikt att regeringen skyndsamt tillsätter en utredning för att ta fram förslag på stödåtgärder för barn till överskuldsatta föräldrar.
Barn spenderar allt mer av sin tid i digitala forum. I dagsläget saknas det förbud mot riktad barnreklam på internet och i appar. Inte sällan erbjuds möjligheten, även i sådana digitala miljöer som främst riktar sig till barn, att göra olika former av köp inuti exempelvis en app eller ett onlinespel. Detta kan leda till ett starkt köptryck hos den unge. I ljuset av detta finns ett stort behov av ett starkt konsumenträttsligt skydd för barn och unga i digitala miljöer. Utöver detta är det även angeläget att Sverige i EU‑sammanhang fortsätter att värna den hårdare svenska lagstiftningen om marknadsföring riktad mot barn och verkar för att internationella regler utvecklas i denna riktning.
Sedan 2022 har vi en ny konsumentköplag som har inneburit många välbehövliga reformer. Samtidigt lämnades ett antal områden utanför reformen, och områden där förändringen inte i tillräcklig omfattning tar hänsyn till olika branschers särart. Ett sådant område är handeln med levande djur. Givet de speciella förhållanden och de relativt låga krav som uppställts i rättspraxis för att betrakta en köpare som konsument, vållar lagförändringen problem för de som handlar med levande djur, särskilt djur av ett större värde. Centerpartiet vill se en lagstiftning som uppmuntrar till god djurhållning och som dessutom möjliggör för de många djurägarna i Sverige att fortsatt engagera sig i sina djurbruk och/eller sina fritidsintressen. Av den anledningen bör levande djur undantas från tillämpningen av konsumentköplagen, vilket även riksdagen tillkännagav för regeringen under det förra riksmötet.
De senaste åren har kostnaderna för djursjukvård ökat och för många kommer det som en överraskning att djursjukvård och veterinärtjänster, liksom förvaring av levande djur, inte omfattas av konsumenttjänstlagen. För att motverka orimligt höga veterinärkostnader och skydda djurägande konsumenter behövs en utredning som dels undersöker hur djursjukvården skulle kunna omfattas av konsumenttjänstlagen, och dels kartlägger hur regleringen av kostnader inom djursjukvården har förändrats över tid och hur försäkringarna har påverkats. På så sätt kan konsumentskyddet vid djursjukvård stärkas.
Från den 1 september 2018 gäller skriftlighetskrav vid telefonförsäljning för näringsidkare som på eget initiativ kontaktar en konsument per telefon i syfte att ingå ett avtal enligt distansavtalslagen. Skriftlighetskravet omfattar alla varor och tjänster förutom lotterier, spel och paketresor. Argumenten för att lotterier och speltjänster ska undantas är svaga. Riksdagen har sedan flera år tillbaka också riktat ett tillkännagivande till regeringen om att utreda om även lotterier bör omfattas av distansavtalslagens krav. Regeringen har ännu inte återkommit med anledning av tillkännagivandet. I enlighet med riksdagens tillkännagivande bör regeringen skyndsamt återkomma med ett lagförslag om hur även lotterier och speltjänster kan omfattas av distansavtalslagen och därmed även av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning.
De senaste åren har belastat researrangörer hårt. Under pandemins inledning var man tvungen att ställa in resor på grund av omständigheter som inte arrangörerna kunnat påverka. Allt eftersom tiden gick stod det klart att någon ersättningsresa inte kunde komma i fråga. Resenärer har alltid rätt att få resan återbetald. Detta samtidigt som arrangörerna i sin tur har fordringar gentemot hotell, transportföretag och aktörer vid resmålet. Den rådande situationen har blottlagt brister i det nuvarande resegarantisystemet i förhållandet mellan arrangörer och resenärer. Centerpartiet tog därför under våren 2021 fram ett initiativ i civilutskottet, vilket ledde till att riksdagen fattade ett enhälligt beslut om att ta fram en lösning som säkerställer att resenärer i framtiden har ett ekonomiskt skydd vid omfattande naturkatastrofer, pandemier och krigssituationer etc. Regeringen måste nu skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag som innebär garantier för resebranschen och dess kunder, och om hur en fond kan byggas upp för framtida återbetalningar.
|
Alireza Akhondi (C) |
|
|
Anne-Li Sjölund (C) |
Martin Ådahl (C) |
|
Ulrika Heie (C) |
Elisabeth Thand Ringqvist (C) |
|
Helena Lindahl (C) |
Stina Larsson (C) |
|
Daniel Bäckström (C) |
Rickard Nordin (C) |
|
Helena Vilhelmsson (C) |
Anders Ådahl (C) |
|
Anders Karlsson (C) |
|