Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av friluftsdagar i skolan för att nå de friluftspolitiska målen och tillkännager detta för regeringen.
Sedan de nationella friluftspolitiska målen kom på plats 2012 har mycket förändrats i vår omvärld. Exempelvis har stillasittandet och den psykiska ohälsan ökat, oroande nog också bland barn och unga, som tillbringar 70 procent av sin vakna tid stillasittande. Andelen barn som vistas i naturen varje dag minskade från 78 procent 2003 till 49 procent 2019.
Ett skäl till den negativa utvecklingen av målet är sannolikt att friluftsdagarna inte längre finns kvar i skolförordningen eller gymnasieförordningen. Det har inneburit en negativ inverkan på friluftslivets ställning i undervisningen, främst i ämnet idrott och hälsa men också i andra ämnen. Konsekvensen är att eleverna har fått sämre kunskaper om friluftsliv.
Det finns också ett klassperspektiv på problemet. Barn till personer med hög utbildning och goda ekonomiska förutsättningar är ute och rör på sig i betydligt högre grad än barn till föräldrar med sämre ekonomi. Det är en fråga om både kostnader och livsstil.
Här är skolan och föreningslivet oerhört viktiga pusselbitar. En friluftsdag i skolan kan för många barn vara den enda möjligheten att komma ut i naturen. Det kan också vara den enda möjligheten att skapa nyfikenhet och intresse för friluftsliv. Inom skolans ram kan vi se till att friluftsliv är tillgängligt för alla barn oavsett deras fysiska eller ekonomiska förutsättningar.
Lyckas vi vända utvecklingen mot en positiv utveckling av målet skulle både elevers hälsa och deras förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen på ett effektivt sätt förbättras. Det är i förskolan och grundskolan som samhället kan nå alla barn och bidra till att fler skapar sig en livslång relation till rörelse i naturen.
|
Lena Hallengren (S) |
|