Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra funktionsrättskonventionen till lag i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
År 2006 antog FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsvariation. FN har förtydligat att och hur de mänskliga rättigheterna gäller för personer med funktionsvariation i en särskild konvention. Sverige godkände konventionen i december 2008 och den trädde i kraft i början av år 2009. Konventionen innehåller inga nya rättigheter, utan förtydligar vad som krävs för att personer med funktionsvariation fullt ut ska få sina rättigheter uppfyllda som alla andra.
Denna konvention har ett centralt budskap, vilket helt enkelt är att alla människor ska ha samma mänskliga rättigheter. Alla personer med funktionsvariation ska ha rätt till det personella stöd, däribland personlig assistans, som krävs för att leva ett fullt delaktigt och inkluderat liv i samhället, helt fritt från isolering. Att genomföra en konvention handlar om att göra det som står i teorin i det praktiska livet. Detta är ett arbete som behöver ingå i allt annat arbete med mänskliga rättigheter och tillsammans med andra rättighetsfrågor.
Det är fortfarande stora skillnader i samhället gällande levnadsvillkor för människor med funktionsvariation jämfört med den övriga befolkningen. Rätten till ett oberoende liv är en social rättighet och alla människor har lika värde och rättigheter – utan funktionsrättskonventionen är det inte så.
|
Magnus Manhammar (S) |
|