Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa den allmänna motionstiden och i stället ge möjlighet till en friare motionsrätt över året och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
Som många motioner tidigare genom åren under allmänna motionstiden från olika ledamöter är också denna motion en upprepning av tidigare lagd motion. Skam den som ger sig. Att som ledamot av Sveriges riksdag kunna lägga en enskild motion är i grunden något fint. Att kunna bidra till att sätta ljus på en undanskymd fråga, kunna driva ett lokalt perspektiv eller flytta opinion sakta framåt och samla stöd i frågor man brinner för som folkvald.
Under den allmänna motionstiden kan riksdagens ledamöter motionera om allt mellan himmel och jord. Vilket man också gör, och ibland rent av om lite därtill. Varje riksmöte rasar motionerna in, lokalmedia för statistik över flitigheten och en och annan ger uppslag till svensk politisk satir. En del utmanande, nytänkande och spännande förslag och yrkanden. Andra mer traditionella och ofta återkommande. Det mesta drunknar dock i den strida ström av motioner som produceras i riksdagen under några få dagar.
I grunden tycker jag allmän motionstid helt borde avskaffas och jag är långt ifrån ensam om att ha den åsikten. Dagens modell hör dåtiden till. Möjligheten som enskild ledamot att påverka en del av riksdagens agenda begränsas över året och den nuvarande ordningen gagnar varken riksdagsarbetet, samhällsutvecklingen, det demokratiska engagemanget eller dialogen mellan ledamöter och medborgare. Men om man ändå konstitutionellt vill värna möjligheten, borde systemet reformeras till förmån för en friare form av motionsrätt. Det skulle ha förutsättningar att förbättra riksdagsledamöternas möjlighet att leva upp till regeringsformen, att all offentlig makt utgår ifrån folket.
|
Fredrik Lundh Sammeli (S) |
Kenneth G Forslund (S) |