Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att tillåta förvaring av jaktvapen på annan adress än sin folkbokföringsadress och tillkännager detta för regeringen.
Urbaniseringen av Sverige har lett till att personer som kommer från landsbygden flyttar från sin hemort till större samhällen eller städer, där man bosätter sig och bildar familj.
Dock är jakttraditionen ofta något som lever kvar om man växt upp med denna, och de årliga jakthögtiderna blir då ett tillfälle när man beger sig hem till den ort man är uppväxt på, för att umgås med släkt, vänner och gamla skolkamrater.
Dagens lagstiftning stipulerar att man skall förvara sina jaktvapen på den adress där man är folkbokförd, vilket kan medföra vissa komplikationer, då vapen och ammunition transporteras mellan bostadsort och orten där man jagar. Visst skall detta ske på ett säkert sätt, där vital del på vapnet förvaras åtskild från själva vapnet, men transport av vapen innebär alltid en förhöjd säkerhetsrisk.
Eftersom vapnet måste förvaras på folkbokföringsadressen, kanske i en mindre lägenhet i en tätort med sämre förutsättningar att på ett diskret och undangömt ställe placera vapenskåpet, kan stöldrisken öka.
Om jägaren i fråga inte färdas med bil till jaktmarkerna, ska denna transportera vapen och ammunition med allmänna kommunikationsmedel, såsom med buss, tunnelbana, tåg eller flyg vilket också måste anses innebära en förhöjd risk att på något sätt bli berövad på sitt vapen.
Samlat borde dessa argument tala för att lagstiftningen borde ge möjlighet att förvara sina vapen hos någon annan. Begränsningar av denna möjlighet, för att undvika obehörig tillgång till vapen, skulle kunna vara att man endast får förvara sina vapen hos nära anhörig. Alternativt att den man förvarar vapnen hos har egna vapenlicenser för den typ av vapen som avses. Men exakt under vilka villkor som detta skulle kunna tillåtas, behöver en sådan utredning ta ställning till.
|
Eric Westroth (SD) |
|