Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en svensk politik för öregioner och tillkännager detta för regeringen.
Sverige är ett land med skilda förutsättningar för utveckling och livskraft. Det innebär att det i flera fall behövs regionala anpassningar och stöd – såväl nationellt som på EU‑nivå – för att bo, leva och verka i hela landet.
Till skillnad från många europeiska länder, inklusive våra nordiska grannar, saknar Sverige en nationell öpolitik. Det innebär bland annat att det i Sverige inte finns något utpekat nationellt ansvar för öregioners utveckling. Enligt EUF-fördragets artikel 174, gällande ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, ska särskild hänsyn tas till bland annat öregioner.
Gotland är Sveriges enda öregion. Kopplat till det finns många utmaningar relaterade till infrastruktur, livsmedelsförsörjning, näringsliv, sjukvård och övrig välfärd samt nationell säkerhet. Ofta krävs en redundans och överkapacitet för att säkerställa trygghet och tillgänglighet. Till exempel behöver sjukhuset ha kapacitet och expertis för att klara såväl enklare som mer avancerade akuta sjukdomsfall och kunna tillgodose behoven under sommarmånaderna då antalet personer på ön ökar kraftigt. Gotland behöver idag en kapacitet som motsvarar minst 200 000 invånare, trots ett faktiskt befolkningsunderlag på omkring 61 000 invånare.
Eftersom de olika utmaningarna kring att vara just en öregion är så speciella, och spridda över en rad olika områden, krävs en nationell samordning och en nationell öpolitik i enlighet med artikel 174.
|
Kjell-Arne Ottosson (KD) |
|