Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga breddade möjligheter att anpassa studietakten för deltagare på folkhögskolor och tillkännager detta för regeringen.
Många av deltagarna på folkhögskola går där för att de aldrig kände sig hemma i den vanliga skolan och inte lyckades slutföra sin utbildning där. En hel del har också funktionsvariationer som gör att folkhögskolan fungerar bättre.
Folkbildningens pedagogik som går ut på att möta människan där denna är och tillsammans med andra låta det få ta tid är så värdefull och unik. Värdefull för att man längs vägen ser att något händer med deltagaren som gör att denna tar sin rättmätiga plats i samhället och vågar, vill och kan. Unik för att den är en utbildningsform som inte är lik någon annan.
Ibland krockar dock det goda med systemen. Jag har fått beskrivet för mig dels hur kurser ifrågasätts om de verkligen kan ge rätt till CSN, vilket självklart krockar med hela folkbildningsidén om fritt och frivilligt, dels hur tidsramar för att beviljas CSN kan krocka med verkligheten som allt som oftast handlar om att ge den tid som behövs för att människor ska ta sig framåt i livet när deltagare riskerar att bli av med sitt CSN för att kurser tar för lång tid. Men ibland krävs det ju extra tid, särskilt om resultatet kan bli så bra som det blir för många. Mäthysterin i vårt samhälle riskerar att slå ut människor i förtid.
Det är därför angeläget att se över regelverket så att rätten till CSN inte avbryts för att man behöver mer än vad som anses som normal tidsåtgång.
|
Gunilla Svantorp (S) |
|