Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga möjligheten att göra en forskningsstudie kring anhörigas betydelse i vårdplanen för patienter med psykisk sjukdom och tillkännager detta för regeringen.
Vi ser idag allt fler med psykiskt dåligt mående. Det blir mer och mer av ett utbrett samhällsproblem där fler drabbas, både som patienter och som anhöriga till patienter. När en människa drabbas av psykisk ohälsa är det tyvärr fortfarande förenat med skamliga känslor och ofta något man inte pratar öppet om varken i sitt sociala liv eller på arbetsplatsen. Desto viktigare blir det stöd individen kan få från sin familj och närstående. Idag upprättas vårdplaner som lämnar mycket att önska. För det första saknas många gånger anpassningar utifrån patientens svårigheter men framför allt saknas det nära samarbete som bör finnas med familj och/eller närstående som ett viktigt led i hur man tar sig vidare efter en eventuell behandling eller sjukhusvistelse. För att tydliggöra på vilket sätt anhöriga har en del i patientens tillfrisknande, rehabilitering och möjlighet till återgång till ett normalt liv bör möjligheten till en forskningsstudie över vårdplanens betydelse med involverad familj och/eller närstående övervägas.
Ann-Sofie Lifvenhage (M) |
|