Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att utreda hur svenska staten bör stödja svenska soldater som stridit för Ukraina, i Ukraina, samt hur stödet för deras anhöriga kan utformas och tillkännager detta för regeringen.
Ända sedan den 24 februari 2021, när Ryssland gick över gränsen in i Ukraina och inledde sitt fullskaliga invasionskrig mot Ukraina, har Sverige stöttat Ukrainas försvar.
Vi har stöttat dem militärt, ekonomiskt, humanitärt, politiskt och moraliskt. Stödet finns i stor majoritet bland befolkningen och delas numera även av en absolut majoritet av Sveriges riksdagsledamöter.
Det är inte bara för att vi delar stora delar av gemensam historia med Ukraina eller för att vi har samma färger på våra flaggor som vi så helhjärtat stödjer Ukrainas kamp mot Rysslands terrorliknande krig. I Sverige vet vi att det är allas vår frihet som står på spel.
Många svenskar väljer också att stötta Ukraina rent personligt med tid och med pengar. Svenskarna donerar stora summor till hjälporganisationer såsom Blågula Bilen, Ukrainahjälpen i väst med flera och ställer upp på manifestationer på onsdagar vid Rysslands ambassad: Ryssland ut ur Ukraina och naturligtvis Måndagsrörelsen. Engagemanget är stort och innerligt. Vi säger alla att Ukraina slåss för allas vår frihet och framtid.
Det finns även svenskar som har sagt upp sig från sina arbeten, eller tagit tjänstledigt om de kunnat, och har åkt till Ukraina för att med livet som insats strida vid fronten för Ukrainas självständighet och frihet. Det är ingen romantisk stridsfilm de ger sig in i. Kriget vid fronten är både brutalt och dödligt. Dessa soldater strider inte för evigt. De kommer hem frivilligt eller blir tvingade att rotera hem av sina ukrainska befäl eller omtänksamma kamrater.
Att befinna sig i ett sådant blodigt krig där ständiga krigsförbrytelser pågår tar sig förr eller senare in i tankar och känslor. Att anpassa sig till det lugna och normala arbetslivet vid hemkomsten till Sverige är inte alltid helt enkelt.
För dem som behöver plåstra om sig rent fysiskt finns god hjälp att få i vår svenska civila sjukvård men att få snabb och god vård och hjälp för att komma över de traumatiska upplevelser som kan sätta sig på psyket är inte lika lätt. Här behövs det insatser utöver det vanliga för att dessa hemvändande soldater och deras familjer ska kunna återgå till ett normalt och hälsosamt liv med socialt umgänge och ett fungerande arbetsliv. De frågor som uppstår vad gäller omhändertagandet är många men tiden är knapp. Det behövs därför en utredning som klargör ansvar och förväntningar på stöd för de svenskar som återvänder efter att ha stridit för Ukraina, i Ukraina.
|
Ann-Sofie Alm (M) |
|