När det kommer till migration och integration finns det en dimension som ofta hamnar i skymundan för diskussioner om arbetsmarknad, kultur och språk: den emotionella och psykologiska påfrestningen av att vara separerad från sin familj. Många med utländsk bakgrund, som har byggt upp ett nytt liv i Sverige, har begränsad eller obefintlig möjlighet att träffa sina närmaste familjemedlemmar som är bosatta utomlands. Ett avslag på en viseringsansökan för en äldre förälder är inte bara en byråkratisk process; det är en krossande bekräftelse på en isolering som är påtaglig och smärtsam. Denna motion syftar till att förändra det nuvarande viseringssystemet för att möjliggöra familjeåterföreningar och därmed bidra till bättre psykisk hälsa och social integration för nya svenskar.
Trots att många föräldrar till nya svenskar har en historik av att återvända till sina hemländer efter sina besök, möter de ofta avslag på sina viseringsansökningar. Detta påverkar inte bara de äldre föräldrarna utan även deras barn bosatta i Sverige som går miste om värdefull tid och emotionell samhörighet med sina närmaste.
Det finns redan en framgångsrik modell för att lösa detta problem. Tyskland har ett viseringsgarantisystem där den person som mottar besöket tar på sig det finansiella och praktiska ansvaret för besökarens uppehälle och återresa. Liknande system finns även i Belgien, Tjeckien, Schweiz och Luxemburg. Detta system har visat sig fungera väl och kan anpassas till svenska förhållanden.
Det är av yttersta vikt att Sverige tar steget att reformera sitt viseringssystem för att möjliggöra för familjer att träffas. Detta är inte bara en fråga om byråkrati, utan en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter och välbefinnande.
|
Denis Begic (S) |
|