Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att återkomma till riksdagen med förslag om utökad trålgräns och tillkännager detta för regeringen.
Det torde vara uppenbart för alla att den omfattande bottentrålning som genomförs längs svenska kuster har fått stora konsekvenser, såväl för förutsättningarna för sportfiske som för det småskaliga yrkesfisket. Frågan om utflyttad trålgräns har debatterats vid ett flertal tillfällen, men trots larm från forskare, sportfiskare och lokala kustfiskare har inte tillräckligt kraftfulla åtgärder genomförts. Den förra regeringens uppdrag till Havs- och vattenmyndigheten var ett viktigt steg i rätt riktning, men utvecklingen sedan dess visar på vikten av att nu gå vidare. Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv ska EU:s medlemsstater införa skyddsåtgärder för att bidra till att skapa sammanhängande och representativa nätverk med marina skyddsområden som har en tillräcklig mångfald i ekosystemen samt i dessa områden upprätthålla och i förekommande fall återupprätta ekosystemens integritet, struktur och funktion. Motsvarande skrivningar finns också i annan miljölagstiftning inom EU samt i internationella avtal. Bottentrålning påverkar miljön på flera olika sätt, dels genom direkta effekter på botten och bottenlevande organismer, dels genom effekter på faunasamhället i området genom uttag av fisk och skaldjur och dels genom att bottensediment sprids i vattenmassan, vilket minskar siktdjup och ökar sedimentering över existerande fastsittande flora och fauna. Det är därför angeläget med ett generellt förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden för att stärka den biologiska mångfalden och utveckla det hållbara fisket. En utflyttning av trålgränsen är både önskvärd och nödvändig för att uppnå detta. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om en utflyttad trålgräns, kompletterad med möjligheten till begränsade undantag i syfte att värna det hållbara småskaliga fiskets konkurrenskraft.
|
Tomas Eneroth (S) |
Hanna Westerén (S) |