Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över förutsättningarna för att Sverige inom EU och FN ska verka för en reformering av FN:s flyktingkonvention så att den anpassas till dagens förhållanden och tillkännager detta för regeringen.
FN:s flyktingkonvention kom till 1951 för att hantera flyktingkrisen i efterkrigets Europa, då gränser ritades om och människor hade hamnat på fel sida gränsen.
Enligt den allmänna definitionen i 1951 års konvention är en flykting en person som ”till följd av händelser, som inträffat före den 1 januari 1951, och i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning befinner sig utanför det land, vari han är medborgare”. Ett protokoll från 1967 utvidgade konventionen till att anslutna stater förbinder sig att tillämpa de väsentliga bestämmelserna i 1951 års flyktingkonvention, men utan datumgränsen 1951.
Under decennierna som har förflutit sedan flyktingkonventionen skrevs har mycket förändrats. Möjligheterna att ta sig till andra delar av världen för att söka asyl har förbättrats avsevärt. Man stannar inte längre i det första säkra landet. Flyktingar, men också människor på jakt efter ett bättre liv, är beredda att både satsa och riskera oerhört mycket för att komma till länder som exempelvis Sverige och Tyskland som erbjuder generösa villkor till dem som beviljas asyl.
Det finns många länder i världen där såväl kulturen som statsmakterna är förtryckande – för kvinnor, etniska, religiösa och sexuella minoriteter, politiska motståndare och andra. Det krävs dock individuella skäl för att få asyl, något den stora majoriteten saknar, och vilket då resulterar i avslag på asylansökan, följt av mänskliga tragedier när skulderna till flyktingsmugglarna ska betalas tillbaka. Flyktingsmugglingen omsätter åtskilliga miljarder kronor årligen och göder den organiserade brottsligheten.
Människor på jakt efter bättre liv används också i hybridattacker mot västvärlden. Ett exempel är Lukasjenkos försök att forcera gränsen mot Polen med hjälp av influgna migranter från Mellanöstern och Afrika.
För Sverige har dagens system med universella rättigheter att söka asyl, baserat på en otidsenlig flyktingkonvention, lett till stora problem och enorma kostnader. Inte minst är den grova organiserade brottsligheten och de terrorhot vi idag upplever till stora delar en konsekvens av okontrollerad asylinvandring. Hade huvudprincipen i FN:s flyktingkonvention varit att asyl ska sökas i det första säkra landet hade många av Sveriges problem aldrig uppstått.
Mot denna bakgrund framstår det som alldeles uppenbart att FN:s flyktingkonvention bör reformeras i grunden, för att anpassas till nutida förhållanden.
|
Boriana Åberg (M) |
|