Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kontrollera importerat skinn och tillkännager detta för regeringen.
Idag säljs stora mängder skinn i Sverige. Så stora mängder att vårt eget jordbruk och skinnindustri inte på långa vägar klarar av att möta behovet. Då behovet inte möts av inhemsk produktion tar marknaden till import. Garvning av skinn kan ske på olika sätt; bland dom vanligare metoderna är att använda sig av krom för att göra skinnet mjukt. Krom finns i olika sorter, men den sort som används vid garvning (krom‑3) kan om garvningen inte utförs på rätt sätt omvandlas till krom‑6 som är skadligt för människor. Kromet finns kvar i skinnet även efter garvningen med dom problem som det för med sig. Det finns garvningsmetoder som ger samma resultat men inte använder sig av krom överhuvudtaget, men dessa metoder används inte i dom stora produktionsländerna. Många garverier som använder sig av kromgarvning har bristfällig rening av det avloppsvatten dom släpper ut. Även om man i produktionen skulle använda sig av miljövänliga garvningssätt finns problemet med skinnets ursprung. Varifrån kommer skinnet? Vilket djur har slaktats för skinnet? Idag finns det en EU-förordning (EG 1523/2007) som förbjuder import av katt- och hundskinn. Men kontrollfunktionen för att upprätthålla förordningen är om inte obefintlig så bristfällig. Sverige och EU bör lägga ett större fokus vid gränskontroller så skinnprodukter inte överskrider gränsvärden av skadliga ämnen, samt att skinnen inte kommer från hundar och katter.
|
Helén Pettersson (S) |
Åsa Karlsson (S) |