Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att analysera vägstandarden i länen samt verka för ökad transparens kring fördelning av statliga medel i regional infrastrukturplan och tillkännager detta för regeringen.
Många av Jämtlands länsvägar är ålderstigna och i behov av investeringar, standardhöjningar. Just det som länsplanemedlen är tänkta att möjliggöra. Problemet är emellertid den låga resurstilldelningen till Jämtlands län. Den under lång tid låga tilldelningen har gjort att möjligheterna att investera i standardhöjningar för förbättrad framkomlighet och vägsäkerhet stadigt försämras. När du inte kan asfaltera den nedgångna grusvägen samtidigt som Trafikverket tvingas till hårda prioriteringar av underhållet, ja, då fortsätter den förfalla. En dålig väg blir med tiden ännu sämre.
När riksdagens utredningstjänst ombads att redovisa beräkningsgrunderna för länsanslagen, vilka parametrar som ligger grund för anslagsnivåerna och hur dessa parametrar viktas mot varandra, framkom att sådana saknas. Utredningstjänstens efterforskningar landade i konstaterandet att ”både storleken på och fördelningen av medel till länsplaner sker efter politisk avvägning. I underlaget inför besluten ingår uppgifter om bland annat befolkning, sysselsättning och trafik i de olika regionerna”.
Jämtland är till ytan Sveriges tredje största län – med ett statligt länsvägnät om 540 mil, varav 200 mil grusvägar. Trots det får länet ungefär lika lite vägpengar som Blekinge. Och för att vara tydlig, Blekinge behöver alldeles säkert varenda krona av sitt länsanslag, men exemplet belyser likafullt skevheten, orättvisan, i tilldelningen.
Ett sätt att komma åt den skeva fördelningen av länsanslagen är att tydliggöra behoven, att ge Trafikverket i uppdrag att analysera vägstandarden och låta det ingå som underlag till kommande beslut om länsanslagen. Därtill bör det tydliggöras hur beräkningsgrunderna för tilldelning i länstransportplanerna tas fram.
|
Kalle Olsson (S) |
Anna-Caren Sätherberg (S) |