|
|
Genomförande av ändrade EU-regler om avgifter på väg
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ny lag om infrastrukturavgifter på väg och ny lag om indelning av tunga fordon i koldioxidutsläppsklasser samt förslagen till ändringar i väglagen, lagen om flyttning av fordon i vissa fall, lagen om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden, lagen om indrivning av statliga fordringar m.m., lagen om elektroniska vägtullssystem och kamerabevakningslagen.
Genom lagändringarna genomförs de ändringar av det s.k. eurovinjettdirektivet som avser vägtullar i form av infrastrukturavgifter och avgifter för externa kostnader samt indelning av tunga fordon i koldioxidutsläppsklasser. De nya lagarna innehåller bl.a. grundläggande principer för beräkning, differentiering och uttag av infrastrukturavgifter och avgifter för externa kostnader samt principerna för indelning av tunga fordon i koldioxidutsläppsklasser.
De nya lagarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2024. Vissa bestämmelser i lagen om infrastrukturavgifter på väg ska dock träda i kraft först den 1 januari respektive den 25 mars 2026. Övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 maj 2024, utom i fråga om lagen om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden som föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.
I betänkandet finns ett särskilt yttrande (V).
Behandlade förslag
Proposition 2023/24:64 Genomförande av ändrade EU-regler om avgifter på väg.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Propositionens huvudsakliga innehåll
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
Regeringens lagförslag |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om infrastrukturavgifter på väg,
2. lag om indelning av tunga fordon i koldioxidutsläppsklasser,
3. lag om ändring i väglagen (1971:948),
4. lag om ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall,
5. lag om ändring i lagen (1990:313) om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden,
6. lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.,
7. lag om ändring i lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem,
8. lag om ändring i kamerabevakningslagen (2018:1200).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2023/24:64 punkterna 1–8.
Stockholm den 7 mars 2024
På trafikutskottets vägnar
Ulrika Heie
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulrika Heie (C), Thomas Morell (SD), Maria Stockhaus (M), Mattias Ottosson (S), Jimmy Ståhl (SD), Åsa Karlsson (S), Sten Bergheden (M), Kadir Kasirga (S), Helena Gellerman (L), Carina Ödebrink (S), Ann-Sofie Lifvenhage (M), Linda W Snecker (V), Magnus Oscarsson (KD), Oskar Svärd (M), Linus Lakso (MP), Johanna Rantsi (M) och Inga-Lill Sjöblom (S).
Ärendet och dess beredning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2023/24:64 Genomförande av ändrade EU-regler om avgifter på väg. Inga motioner har lämnats med anledning av propositionen. Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.
I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås två nya lagar, en lag om infrastrukturavgifter på väg och en lag om indelning av tunga fordon i koldioxidutsläppsklasser. Vidare föreslås följdändringar i sex lagar. Med de föreslagna lagarna genomförs de ändringar av det s.k. eurovinjettdirektivet som avser vägtullar i form av infrastrukturavgifter och avgifter för externa kostnader samt indelning av tunga fordon i koldioxidutsläppsklasser. De nya lagarna innehåller bl.a. grundläggande principer för beräkning, differentiering och uttag av infrastrukturavgifter och avgifter för externa kostnader samt principerna för indelning av tunga fordon i koldioxidutsläppsklasser.
De nya lagarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2024. Vissa bestämmelser i lagen om infrastrukturavgifter på väg ska dock träda i kraft den 1 januari respektive den 25 mars 2026. Övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 maj 2024, utom i fråga om lagen (1990:313) om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden som föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om infrastrukturavgifter på väg och lag om indelning av tunga fordon i koldioxidutsläppsklasser samt förslagen till ändringar i väglagen, lagen om flyttning av fordon i vissa fall, lagen om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden, lagen om indrivning av statliga fordringar m.m., lagen om elektroniska vägtullssystem och kamerabevakningslagen.
Jämför det särskilda yttrandet (V).
Bakgrund
Eurovinjettdirektivet reglerar uttaget av skatter och avgifter för användningen av det transeuropeiska vägnätet och en medlemsstats motorvägsnät. Direktivet tvingar inte medlemsstaterna att ta ut skatter och avgifter, men om en medlemsstat väljer att göra det så måste direktivets villkor följas. Eurovinjettdirektivet är tillämpligt på fordonsskatter, tidsbaserade vägavgifter och distansbaserade vägtullar.
Eurovinjettdirektivets tillämpningsområde har genom ändringarna i direktiv (EU) 2022/362 utvidgats från att omfatta fordon för godstransporter på väg med en högsta tillåten bruttovikt över 3 500 kg, s.k. tunga godsfordon, till att även omfatta lätta fordon och andra tunga fordon än godsfordon. Det ställs vidare högre krav än tidigare på att vägtrafiken ska betala för de externa kostnader i form av luftföroreningar, buller och koldioxidutsläpp som den orsakar, bl.a. genom krav på differentiering av infrastruktur- och vägavgifter och krav på uttag av avgifter för externa kostnader.
Infrastrukturavgifter tas redan i dag ut för både tunga och lätta fordon enligt nuvarande bestämmelser i förordningen om infrastrukturavgifter på väg. Därmed medför det ändrade direktivet inte någon ändring av det svenska avgiftssystemet i det avseendet.
Med vägavgift avses ett bestämt belopp som ska betalas för att ge ett fordon rätt att under en given tid använda en viss infrastruktur. Två eller flera medlemsstater kan samarbeta för att införa ett gemensamt vägavgiftssystem. Sverige är sedan den 1 januari 1998 anslutet till ett sådant samarbete i form av ett gemensamt uttag av vägavgift för tunga godstransporter vid användandet av vissa vägar, nedan benämnt eurovinjettsamarbetet. I eurovinjettsamarbetet deltar förutom Sverige även Danmark, Nederländerna och Luxemburg.
Gällande rätt
De tidsbaserade vägavgifter som tas ut inom ramen för eurovinjettsamarbetet har införts i Sverige genom lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon. Direktivets bestämmelser om minimiskattesatser för fordonsskatten har i den svenska lagstiftningen beaktats i vägtrafikskattelagen (2006:227).
Med vägtull avses ett bestämt belopp som ska betalas för ett fordon, grundat på den tillryggalagda sträckan inom en viss infrastruktur och på fordonstyp, och som omfattar t.ex. en infrastrukturavgift. En infrastrukturavgift är en avgift som tas ut för att täcka en medlemsstats kostnader för anläggning, underhåll, drift och utveckling av infrastruktur. Infrastrukturavgifter tas ut enligt förordningen (2014:1564) om infrastrukturavgifter på väg och på Öresundsbron.
Distansbaserade vägtullar och tidsbaserade vägavgifter får inte tas ut samtidigt för en fordonskategori för användningen av samma vägavsnitt. Undantag görs för användningen av en bro, en tunnel eller en väg genom ett bergspass. När uttag av infrastrukturavgifter på allmän väg infördes 2015 togs det redan ut tidsbaserade vägavgifter enligt lagen om vägavgift för vissa tunga fordon. I enlighet med direktivets undantagsmöjlighet tas därför infrastrukturavgifter bara ut på broarna på allmän väg över Sundsvallsfjärden, Motalaviken, Skurusundet i Nacka och den enskilda vägen Öresundsbron.
För tunga fordon ska både infrastrukturavgifter och vägavgifter enligt huvudregeln differentieras utifrån fordonens euro-utsläppsklasser. Undantag från kravet gäller bl.a. om en differentiering skulle leda till att de mest förorenande fordonen leds om till ett annat vägavsnitt med negativa konsekvenser för trafiksäkerhet och folkhälsa.
De vägavgifter som tas ut enligt lagen om vägavgift för vissa tunga fordon differentieras i enlighet med direktivets krav utifrån fordonens euro-utsläppsklasser. I fråga om infrastrukturavgifter på allmän väg uttalade den dåvarande regeringen i propositionen Infrastrukturavgifter på väg och elektroniska vägtullssystem (prop. 2013/14:25) att tillämpningsområdet för lagen om infrastrukturavgifter på väg ska begränsas till infrastrukturavgifter som inte ska differentieras utifrån euro-utsläppsklass. Begränsningen görs för att undvika att infrastrukturavgifterna betraktas som skatt. Infrastrukturavgifter får dock tas ut om någon av direktivets möjligheter till undantag från kravet på differentiering kan åberopas. Möjligheten att göra undantag från kravet på differentiering utifrån euro-utsläppsklass har åberopats för infrastrukturavgifterna på broarna i Sundsvall och Nacka. Bron i Motala omfattas inte av eurovinjettdirektivets tillämpningsområde och därmed inte heller av kravet på differentiering utifrån euro-utsläppsklass.
Propositionen
Genomförande av ändringar i eurovinjettdirektivet
Regeringen föreslår i propositionen att två nya lagar ska införas: en lag om infrastrukturavgifter på väg och en lag om indelning av tunga fordon i koldioxidutsläppsklasser. Hänvisningar till EU-förordningar ska gälla den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.
I skälen för förslagen pekar regeringen på att eurovinjettdirektivet i fråga om distansbaserade infrastrukturavgifter är genomfört i svensk rätt genom lagen och förordningen om infrastrukturavgifter på väg och att ändringar i direktivet i fråga om distansbaserade infrastrukturavgifter bör införas i den lagstiftningen. Enligt regeringen innebär ändringar i eurovinjettdirektivet i fråga om distansbaserade infrastrukturavgifter att det skulle krävas relativt omfattande ändringar i den nuvarande lagen om infrastrukturavgifter på väg och att lagen därför bör ersättas med en ny lag med samma namn.
Regeringen pekar på att eurovinjettdirektivet innehåller hänvisningar till flera andra EU-rättsakter och att detta i huvudsak avser bestämmelser om tunga fordons koldioxidutsläpp. Bland annat regleras hur tunga fordons koldioxidutsläpp ska beräknas, hur utsläppen ska minska och hur uppgifter om utsläppen ska samlas in.
Med hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen när det gäller fordons koldioxidutsläpp och andra externa kostnader som fordon orsakar finns det enligt regeringen anledning att anta att EU-rätten i framtiden kan komma att ändras löpande av bl.a. kommissionen. Ändringar på området torde i huvudsak bero på att fordonsflottan blir renare och orsakar mindre utsläpp, vilket i sin tur kan medföra fördelar för enskilda fordonsägare i form av t.ex. lägre avgifter. Nya beräkningssätt, ändrade referensvärden och andra ändringar i EU-rättsakter bör enligt regeringen därför i den utsträckning det är möjligt få omedelbart genomslag i Sverige.
En ny lag om infrastrukturavgifter på väg
Lagens tillämpningsområde
Regeringen föreslår att avgifter som tas ut för användning av allmänna vägar, utom färjor, eller enskilda vägar som är motorvägar eller som ingår i det transeuropeiska vägnätet i Sverige ska omfattas av lagens tillämpningsområde. Det ska bara gälla avgifter som tas ut för att täcka kostnader för väginfrastrukturen och kostnader för luftföroreningar, buller och koldioxidutsläpp som användningen av väginfrastrukturen orsakar. Kostnader ska få täckas med infrastrukturavgifter på allmän väg endast om avgifterna inte differentieras med hänsyn till fordonens utsläpp. Avgifter som avser installationer för att tillhandahålla energi till fordon under färd på elvägar ska inte omfattas av tillämpningsområdet. För att tydliggöra innehållet i lagen föreslår regeringen att vissa centrala ord och uttryck ska förklaras.
Avgiftssystemet och undantag
Regeringen föreslår att infrastrukturavgifter ska kunna tas ut för olika kategorier av fordon oberoende av varandra. Om infrastrukturavgifter tas ut för personbilar, ska dock sådana avgifter även tas ut för lätta lastbilar.
Infrastrukturavgifter ska enligt förslaget tas ut och drivas in på ett sätt som påverkar trafikflödet så lite som möjligt och som gör att normal trafiksäkerhetsstandard upprätthålls. Ett avgiftssystem ska inte leda till en snedvridning av konkurrensen mellan transportörer eller innebära diskriminering på grund av användarens, transportörens eller fordonets nationalitet eller transportens ursprung eller destination. Om systemet kräver användning av fordonsutrustning, ska den som tar ut infrastrukturavgiften se till att alla användare får tillgång till sådan utrusning som uppfyller de tekniska krav som föreskrivs.
Infrastrukturavgifter som tas ut för användning av ett vägavsnitt på allmän väg ska enligt regeringens förslag endast få täcka kostnader för uppförande och utveckling av det vägavsnitt som avgifterna avser samt för uppförande, underhåll, drift och utveckling av tillhörande avgiftssystem. Enligt förslaget ska infrastrukturavgifter som tas ut för tunga fordons användning av ett vägavsnitt på enskild väg få tas ut för att täcka kostnader för uppförande, underhåll, drift och utveckling av det vägavsnitt som avgifterna avser samt tillhörande avgiftssystem som kan hänföras till tunga fordon. Enligt förslaget ska regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om vad som ska avses med kostnader och uppförande och utveckling av ett vägavsnitt och tillhörande avgiftssystem.
I fråga om tunga fordon som omfattas av vägavgift föreslår regeringen att en infrastrukturavgift ska få tas ut för användning av vägavsnitt på allmän väg som ingår i det transeuropeiska vägnätet i Sverige eller är motorväg endast om vägavsnittet är en bro, en tunnel eller en väg genom ett bergspass.
Regeringen föreslår att infrastrukturavgifter som tas ut för användning av en bro, en tunnel eller en väg genom ett bergspass inte ska omfattas av krav på differentiering utifrån koldioxidutsläppsklass om en differentiering inte är tekniskt genomförbar eller om en differentiering skulle leda till att de mest förorenande fordonen leds bor från det berörda vägavsnittet med negativa konsekvenser för trafiksäkerhet och folkhälsa. Infrastrukturavgifter som tas ut för lätta lastbilar där förarutrymmet och lastutrymmet finns inom samma enhet och för lätta bussar ska enligt förslaget inte omfattas av krav på differentiering utifrån fordonens miljöprestanda om en differentiering inte är tekniskt genomförbar eller om en differentiering skulle leda till att de mest förorenande fordonen leds bort från det berörda vägavsnittet med negativa konsekvenser för trafiksäkerhet och folkhälsa. Under samma förutsättningar ska det inte krävas att en avgift för externa kostnader för trafikrelaterad luftförorening tas ut för användning av en bro, tunnel eller väg genom ett bergspass.
Bestämmande av avgifter
Regeringen föreslår att infrastrukturavgifternas storlek ska bestämmas så att de totala avgiftsintäkterna inte överstiger de kostnader som avgifterna får täcka. Avgiftsintäkterna ska fördelas över en tidsperiod som motsvarar vägavsnittets planerade livslängd eller en tid som inte understiger 20 år. Varje kategori eller typ av fordon ska som huvudregel bära sin beräknade andel av kostnaderna för ett vägavsnitt och tillhörande avgiftssystem. Om särskilda kostnader kan hänföras till en viss kategoris eller typs belastning på vägavsnittet eller om andelen av trafiken av någon annan orsak inte är representativ för belastningen, ska andelarna få justeras så att andelsfördelningen återspeglar belastningen. De beräknade andelarna ska enligt förslaget kontrolleras regelbundet och vid behov justeras.
Regeringen föreslår att avgifter för användning av Öresundsbron ska få bestämmas enligt det ursprungliga avgiftssystemet på bron så länge avgiftssystemet inte ändras i väsentlig omfattning.
Om infrastrukturavgifter för användningen av enskilda vägar tas ut för alla tunga fordon ska avgifterna enligt förslaget få täcka en viss procentandel av de beräknade kostnadsandelarna för bussar och personbilar klass II och en annan procentandel av de beräknade kostnadsandelarna för tunga lastbilar. Om infrastrukturavgifter för användningen av allmänna vägar tas ut för alla tunga fordon, ska avgifterna få täcka en viss procentandel av de beräknade kostnads-andelarna för tunga lastbilar. En nedsättning av den andel av de beräknade kostnaderna som en kategori av fordon ska betala ska inte leda till att kostnader förs över på en annan kategori av fordon i form av höjda avgifter. Regeringen bedömer att det inte bör införas särskilda bestämmelser om möjlighet att sätta ned infrastrukturavgifter helt eller delvis i glesbefolkade områden.
Differentiering av infrastrukturavgifter
Regeringen föreslår att infrastrukturavgifter för tunga fordon på vägar som ingår i det transeuropeiska vägnätet i Sverige eller som är motorvägar, som huvudregel ska differentieras utifrån fordonens euro-utsläppsklass. Undantag från huvudregeln ska gälla om en differentiering skulle skada avgiftssystemets enhetlighet med andra avgiftssystem allvarligt, om en differentiering inte är tekniskt genomförbar eller om en differentiering skulle leda till att de mest förorenande fordonen leds bort från vägavsnittet med negativa konsekvenser för trafiksäkerhet och folkhälsa. Krav på euro-klassdifferentiering ska inte gälla om en infrastrukturavgift differentieras utifrån koldioxidutsläppsklass eller om en avgift för externa kostnader för luftföroreningar tas ut. En differentiering av infrastrukturavgifter ska inte utformas så att den genererar högre totala intäkter än om avgifterna inte differentieras och ingen avgift ska vara mer än dubbelt så hög som den avgift som tas ut av ett likvärdigt fordon som uppfyller det strängaste euro-utsläppskravet.
Regeringen föreslår att infrastrukturavgifter som tas ut för tunga fordon i koldioxidutsläppsklasserna 2–5 för användningen av vägar som ingår i det transeuropeiska vägnätet i Sverige eller är motorvägar, ska sättas ned med olika procentsatser i förhållande till den avgift som tas ut för tunga fordon i koldioxidutsläppsklass 1. Om en infrastrukturavgift som differentieras utifrån koldioxidutsläppsklass även differentieras i enlighet med fordonets euro-utsläppsklass, ska de procentuella nedsättningarna av infrastrukturavgifter som tas ut för tunga fordon i koldioxidutsläppsklasserna 2–5 gälla i förhållande till den avgift som tillämpas för ett fordon som uppfyller det strängaste euro-utsläppskravet. Krav på differentiering utifrån koldioxidutsläppsklass ska inte gälla om en avgift för externa kostnader för koldioxidutsläpp tas ut och differentieras.
Om det är tekniskt möjligt ska infrastrukturavgifter för användning av ett vägavsnitt som ingår i det transeuropeiska vägnätet i Sverige eller är motorväg differentieras så att de avgifter som tas ut för utsläppsfria lätta lastbilar där förarutrymmet och lastutrymmet finns inom samma enhet och de avgifter som tas ut för utsläppsfria lätta bussar är lägre än för andra lätta fordon. Avgifterna ska dock motsvara minst 25 procent av den högsta avgift som tas ut för andra lätta fordon. En infrastrukturavgift för ett utsläppsfritt fordon med en totalvikt mellan 3 500–4 250 kilo ska uppgå till samma belopp som avgiften för ett lätt fordon av motsvarande fordonstyp som är utsläppsfritt.
Om ett fordons utsläppsklass har betydelse för en infrastrukturavgift, ska uppgiften kunna lämnas elektroniskt till avgiftsupptagaren innan fordonet används på infrastrukturen. Om en uppgift om ett fordons utsläppsklass saknas när en infrastrukturavgift ska tas ut, ska avgiften inte få tas ut med högre belopp än det som gäller för likvärdiga fordon i den mest förorenande utsläppsklassen.
På enskilda vägar ska differentiering få ske under vissa förutsättningar i syfte att minska trängsel, minimera slitage på infrastrukturen och optimera användningen, eller främja trafiksäkerheten. En differentiering av infrastrukturavgifter ska enligt förslaget inte utformas så att den genererar ytterligare intäkter. Regeringen bedömer att en särskild trängselavgift inte bör införas. Infrastrukturavgifter som avser ett vägavsnitt som ingår i ett stort projekt inom det transeuropeiska stomtransportnätverket ska enligt förslaget få differentieras på ett annat sätt än dem som följer av lagen om infrastrukturavgifter på väg.
Avgifter för externa kostnader
Regeringen föreslår att om infrastrukturavgifter tas ut för användning av ett vägavsnitt som ingår i det transeuropeiska vägnätet i Sverige eller är motorväg, ska även avgifter för externa kostnader i form av trafikrelaterade luftföroreningar tas ut för tunga fordon. Kravet ska inte gälla för tunga fordon som uppfyller det strängaste euro-utsläppskravet under fyra år fr.o.m. det datum då euro-utsläppskravet infördes. Om ett uttag av en avgift för trafikrelaterade luftföroreningar skulle leda till att de mest förorenande fordonen leds bort från det berörda vägavsnittet, med negativa konsekvenser för trafiksäkerhet och folkhälsa, ska en sådan avgift inte behöva tas ut. Kravet att ta ut en avgift för trafikrelaterade luftföroreningar ska inte heller gälla om avgifterna avser användningen av en bro, tunnel eller väg genom ett bergspass och ett sådant avgiftsuttag inte är tekniskt genomförbart. Avgifter för externa kostnader i form av trafikrelaterade luftföroreningar ska enligt förslaget få tas ut för användning av ett vägavsnitt som ingår i det transeuropeiska vägnätet i Sverige eller är motorväg i den utsträckning det inte krävs att sådana avgifter tas ut.
På motsvarande vis föreslås att avgifter för externa kostnader i form av kostnader för trafikrelaterat buller eller utsläpp av koldioxid ska få tas ut för användning av ett vägavsnitt som ingår i det transeuropeiska vägnätet i Sverige eller är motorväg, i den utsträckning det inte krävs att sådana avgifter tas ut. En avgift för utsläpp av koldioxid ska få kombineras med en infrastrukturavgift som har differentierats i enlighet med fordonets koldioxidutsläppsklass.
Regeringen föreslår att avgifter för tunga fordon för externa kostnader för trafikrelaterade luftföroreningar, trafikrelaterat buller eller utsläpp av koldioxid ska bestämmas i enlighet med de minimikrav och beräkningsmetoder som anges i eurovinjettdirektivet och med hänsyn till de referensvärden som anges där. Avgiftens storlek ska få bestämmas så att de totala avgiftsintäkterna endast motsvarar en andel av de kostnader som de tunga fordonen orsakar. Storleken på avgifterna för externa kostnader för trafikrelaterade luftföroreningar och buller ska bestämmas så att de totala avgiftsintäkterna inte överstiger kostnaderna för de vägavsnitt som avgifterna tas ut på och de fordon som ska betala avgifterna. En avgift för externa kostnader för trafikrelaterade utsläpp av koldioxid ska som mest vara dubbelt så hög som referensvärdet enligt eurovinjettdirektivet. Samma avgiftsnivå ska tillämpas för likvärdiga fordon. En avgift för en tung buss ska dock få bestämmas till ett lägre belopp än motsvarande avgifter för en tung lastbil. Regeringen bedömer att det för närvarande inte bör fastställas några avgifter för externa kostnader på allmän väg.
Rabatter och kvitto
Regeringen föreslår att rabatt på en infrastrukturavgift för användning av ett vägavsnitt på en enskild väg ska få ges för en personbil som regelbundet används på vägavsnittet. Rabatten ska inte leda till att kostnader i form av höjda avgifter förs över på användare som inte omfattas av rabatten.
Regeringen föreslår vidare att totalbeloppet av de infrastrukturavgifter och de avgifter för externa kostnader som tas ut ska framgå av ett kvitto eller en motsvarande handling som tillhandahålls den betalningsskyldige eller den som annars har betalat avgiften. Kvittot eller handlingen ska tillhandahållas elektroniskt om det är möjligt.
Överklagande och bemyndiganden
Regeringen föreslår att beslut om medgivande om användning av ett fordon trots ett användningsförbud ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Enligt förslaget ska regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer i fråga om infrastrukturavgifter på allmän väg få meddela föreskrifter om vilka vägavsnitt som avgifter ska tas ut på, vilka fordon som ska omfattas av avgifterna, avgifternas storlek, avgiftspliktens inträde, beslut om och betalning av avgifterna samt avgifter med anledning av försenad betalning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka kostnader som ska innefattas i kostnader för uppförande och utveckling av ett vägavsnitt och tillhörande avgiftssystem samt vad som utgör en väsentlig förändring av ett avgiftssystem. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska i fråga om vägar i det transeuropeiska vägnätet och motorvägar få meddela föreskrifter om rapportering av uppgifter som har betydelse för tillämpningen av lagen om infrastrukturavgifter på väg.
Verkställighet, användningsförbud, personuppgiftsansvar och utbyte av uppgifter med andra medlemsstater
Regeringen föreslår att om en infrastrukturavgift, en avgift för externa kostnader eller en avgift med anledning av försenad betalning av en infrastrukturavgift inte har betalats i rätt tid, ska avgiften lämnas för indrivning. Regeringen ska få meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp. Ett beslut om avgift ska gälla omedelbart om inte något annat anges i beslutet.
Ett avgiftspliktigt fordon ska enligt förslaget inte få användas om avgifter för användningen av ett vägavsnitt på allmän väg eller avgifter med anledning av en för sen betalning av sådana avgifter inte har betalats inom föreskriven tid. En förutsättning för användningsförbud ska vara att det totala avgiftsbeloppet uppgår till minst 5 000 kronor och att minst sex månader har gått sedan beloppet skulle ha betalats. Användningsförbudet ska gälla till dess den totala avgiftsskulden har betalats, men beslut om undantag ska kunna fattas om det finns särskilda skäl.
En polis eller bilinspektör ska ta hand om registreringsskyltarna för ett fordon som används i strid med ett användningsförbud och medge att fordonet därefter förs till närmaste lämpliga avlastnings- eller uppställningsplats.
Vägtrafikdatalagens bestämmelser om personuppgiftsansvar ska gälla i fråga om avgifter för användning av allmän väg. Den som tar ut avgifter för användning av en enskild väg ska vara personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som verksamheten innebär.
Enligt regeringens förslag ska uppgifter om ett fordons koldioxidutsläpp, koldioxidutsläppsklass, datum för omklassificering och totalvikt få utbytas med andra medlemsstater via den nationella kontaktpunkten. Regeringen pekar i sammanhanget på att ett system för utbyte av information om fordon och ägare eller innehavare av fordon har skapats inom ramen för regleringen av elektroniska vägtullssystem i syfte att underlätta för medlemsstaterna att ta ut och driva in vägtullar.
En ny lag om indelning av tunga fordon i koldioxidutsläppsklasser
För att tydliggöra innehållet i lagen om indelning av tunga fordon i koldioxidutsläppsklasser föreslår regeringen att vissa centrala ord och uttryck ska förklaras i lagen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska enligt förslaget få meddela föreskrifter om rapporteringsperioder och hur en utsläppsminskningskurva ska fastställas.
Enligt regeringen bör det framgå av lagen om indelning av tunga fordon i koldioxidutsläppsklasser att tunga fordon ska delas in i koldioxidutsläppsklasserna 1–5. Koldioxidutsläppsklass 1 innehåller de mest förorenande fordonen och omfattar de fordon som inte tillhör någon av de andra koldioxidutsläppsklasserna. Koldioxidutsläppsklasserna 2 och 3 omfattar fordon i en viss undergrupp av fordon som har registrerats för första gången under rapporteringsperioden för ett visst år. Koldioxidutsläppsklass 4 avser de utsläppssnåla fordonen och till koldioxidutsläppsklass 5 hör de renaste, utsläppsfria fordonen. Enligt förslaget ska den myndighet som regeringen bestämmer dela in de tunga fordon som är registrerade i vägtrafikregistret i dessa fem koldioxidutsläppsklasser.
Regeringen föreslår vidare att indelningen av ett fordon i en viss koldioxidutsläppsklass ska omprövas under vissa förutsättningar. Ett beslut att indela ett fordon i en viss koldioxidutsläppsklass ska enligt förslaget kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslutet ska dock kunna överklagas först efter att beslutsmyndigheten har omprövat det. Enligt regeringen ska ett överklagande av ett beslut innan det har omprövats ses som en begäran om omprövning av beslutet.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringen föreslår att bestämmelserna ska träda i kraft den 1 januari 2026 i fråga om avgiftsdifferentiering för utsläppsfria fordon, den 25 mars 2026 i fråga om avgifter för tunga fordon för externa kostnader och den 1 maj 2024 i fråga om övriga bestämmelser.
Regeringens förslag innebär att bestämmelserna om differentiering av en infrastrukturavgift för ett fordon med hänsyn till koldioxidutsläppsklass beroende på fordon och utsläppsklass ska tillämpas antingen två år efter det att referensvärden för den grupp eller undergrupp av fordon som fordonet tillhör finns tillgängliga eller fr.o.m. den dag då kurvor för minskade koldioxidutsläpp för den gruppen av fordon har fastställts och trätt i kraft. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för förbud och beslut som har meddelats och fordringar som har påförts före den 1 maj 2024. I fråga om lagen om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden ska äldre föreskrifter gälla för fordringar som har beslutats enligt tidigare lagar.
Konsekvenser
Regeringen bedömer att förslagen innebär vissa nya uppgifter för Transportstyrelsen som medför ökade kostnader för myndigheten. Transportstyrelsen har för 2024 fått en ökning av anslaget med 5 miljoner kronor för att finansiera de tillkommande kostnaderna. Enligt regeringen innebär det utökade rapporteringskravet en begränsad utökning av arbetsuppgifterna för Trafikverket, men man bedömer att kostnaderna för detta ryms inom befintliga ekonomiska ramar. Vidare kan antalet beslut som överklagas till allmän förvaltningsdomstol komma att öka marginellt, men även här bedömer regeringen att kostnaderna för detta ryms inom befintliga ekonomiska ramar. I övrigt bedöms förslagen inte få några offentligfinansiella konsekvenser.
Regeringen bedömer också att tillämpningen av de förslag som lämnas kommer att innebära en positiv påverkan på klimat och miljö.
Utskottets ställningstagande
Utskottet välkomnar regeringens lagförslag som innebär att de ändringar av det s.k. eurovinjettdirektivet som avser vägtullar i form av infrastruktur-avgifter och avgifter för externa kostnader samt indelning av tunga fordon i koldioxidutsläppsklasser genomförs i svensk lagstiftning. Utskottet ser positivt på att förslaget innebär att infrastrukturavgifter ska tas ut och drivas in på ett sätt som gör att normal trafiksäkerhetsstandard upprätthålls samt att avgiftssystemet inte ska leda till en snedvridning av konkurrensen mellan transportörer. Utskottet välkomnar vidare regeringens förslag att i enlighet med eurovinjettdirektivet differentiera infrastrukturavgifterna för tunga fordon utifrån fordonens utsläpp av koldioxid. Utskottet konstaterar att utgångspunkten för detta är att ju mer koldioxid ett fordon släpper ut, desto högre infrastrukturavgifter ska tas ut för fordonet och att den avgiftsstruktur som ska gälla är att de tunga fordonen delas in i koldioxidutsläppsklasserna 1–5.
Utskottet anser sammanfattningsvis att regeringens lagförslag är ändamålsenligt utformade och konstaterar att det inte har väckts några följdmotioner med anledning av propositionen. Utskottet föreslår därmed att riksdagen bifaller regeringens lagförslag.
I propositionen föreslås en ny lag om infrastrukturavgifter på väg, en ny lag om indelning av tunga fordon i koldioxidutsläppsklasser och följdändringar i sex lagar. Med de föreslagna lagarna genomförs de ändringar i det s.k. eurovinjettdirektivet som avser vägtullar i form av infrastrukturavgifter och avgifter för externa kostnader samt indelning av tunga fordon i koldioxidutsläppsklasser.
Jag instämmer i förslagen om indelning av tunga fordon i koldioxidutsläppsklasser och anser i likhet med Naturvårdsverket att förslagen i regeringens proposition bör utgöra en grund för ett införande av ett miljödifferentierat kilometerskattesystem för fordon på allmän väg.
Samtidigt ställer jag mig frågande till de undantag från avgiftsplikten som ungefär 2 000 bussar gagnas av i det förslag som lämnats. Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) drar i sitt remissvar slutsatsen att detta enbart leder till lägre utsläpp om det kan antas medföra överflyttningar från trafikslag med högre utsläpp per personkilometer till buss. VTI påpekar även att med hänsyn till att indelningen av fordon i koldioxidutsläppsklasser är ett nytt moment i eurovinjettdirektivet är en given fråga att analysera hur denna klassindelning påverkar klimatet. Vi i Vänsterpartiet kommer att följa VTI:s framtida analyser på detta område noggrant.
Svenska Taxiförbundet gör i sitt remissvar den viktiga observationen att om undantag från infrastrukturavgifter ska begränsas till bussar med en vikt över 3,5 ton skulle detta innebära att de samhällsbetalda persontransporterna, sjukresor, färdtjänst och skolskjuts – som i dag utförs med minibuss – antingen skulle belastas av ökade kostnader i form av vägavgifter eller ersättas av en tyngre och större buss. Jag anser att regeringen behöver se över detta så att förslagen inte motverkar sitt eget syfte.
Transportstyrelsen anser att det finns otydligheter när det gäller om kommunala motorvägar omfattas av tillämpningsområdet i förslaget till lag om infrastrukturavgifter på väg. Jag anser här att ett förtydligande från regeringens sida vore på sin plats.
Slutligen anser jag i linje med Transportarbetareförbundet att det är bra att de utländska aktörer som använder de svenska vägarna ska vara med och betala för dem. Det behövs dock upparbetade riktlinjer för kontroll och uppföljning. Vänsterpartiet kommer att följa frågan framöver.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2023/24:64 Genomförande av ändrade EU-regler om avgifter på väg:
1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om infrastrukturavgifter på väg.
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om indelning av tunga fordon i koldioxidutsläppsklasser.
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948).
4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall.
5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:313) om Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden.
6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem.
8. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i kamerabevakningslagen (2018:1200).
Bilaga 2
