av Rickard Nordin (C)
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Över det politiska spektrumet finns en stor enighet om samhällets elektrifiering och det stora behovet av tillkommande el. Vi vet att en stor del av detta kommer att behöva byggas i absolut närtid för att kunna tillgodose industrins behov.
Det var därför välkommet att den förra regeringen tillsatte utredningen kring incitament för förnybar elproduktion och att den nuvarande regeringen fullföljde utredningen. Vi har varit skeptiska till det snäva fokuset på vindkraft och begränsningarna i utredningsuppdraget, men utfallet från utredningen, givet dess förutsättningar, får anses vara mycket gott. Regeringen har också skickat ut utredningen på remiss. Det är bra.
Det finns nu en stark förväntan hos många kommunpolitiker om att ekonomiska incitament kommer att komma. I avvaktan på det fattas ytterst få nya beslut, eftersom ingen vill riskera att bli utan dessa incitament om man hamnar på fel sida av en tidsgräns för att erhålla dem. Det är mycket olyckligt att dessa projekt drar ut på tiden med tanke på det enorma behov av tillkommande elproduktion vi har i närtid. Vi har helt enkelt inte tid eller råd att sväva i limbo.
Utredningen föreslog själv att all produktion som fattats beslut om efter maj 2023 ska erhålla incitamenten, just för att inte lägga en död hand över all projektutveckling i avvaktan på regeringens och riksdagens beslut.
Min fråga till statsrådet Romina Pourmokhtari blir därför:
Ser statsrådet och regeringen risken med vikande projektutveckling i väntan på besked, och tänker statsrådet, i enlighet med utredningens förslag, verka för att alla projekt efter maj 2023 ska erhålla de incitament som fattas beslut om senare?