av Rickard Nordin (C)
till Försvarsminister Pål Jonson (M)
Säve flygplats har inte längre någon kommersiell trafik. Trots det är det landets tredje största flygplats sett till antalet starter och landningar. En stor del av trafiken handlar om olika samhällsviktiga flygningar. Det är helikopterstarter av exempelvis räddningstjänst och sjöräddning. Det görs flygningar som brandflyg och sjöövervakning där marinen ger uppdrag till civila organisationer att spana på okända eller suspekta fartyg. Säve flygplats har i dag också möjlighet att ta emot större transportplan från Försvarsmakten i det fall Göteborgs hamn skulle blockeras i en kris- eller krigssituation.
Nu finns en situation där ägaren av flygplatsen kraftigt vill begränsa möjligheterna till verksamhet. Totalförsvarets behov kring brandflyg och uppgifter åt marinen ser ut att få stryka på foten. Möjligheterna för Försvarsmaktens verksamheter kringskärs radikalt om verksamheterna begränsas och dagens landningsbana på 2 000 meter reduceras till 600 meter. Brandflyget, som i dag utgår ifrån Säve och som inte har några tydliga alternativ, genomför åtskilliga flygningar under brandsäsongen. Bara i år, trots den regniga sommaren, upptäcktes ett tiotal bränder. Det i sig begränsade de samhällsekonomiska kostnaderna avsevärt. Att utgå från andra platser kommer att minska övervakningen i Göteborgsområdet, som är det mest utsatta i flygrutten, och kompetensbehovet finns inte att tillgå i alternativa områden. Swedavia har inte heller i sitt uppdrag för Landvetter att bereda plats för dessa typer av verksamhet och har därför inget intresse av att härbärgera dessa.
Min fråga till försvarsminister Pål Jonson blir därför:
Har regeringen säkerställt, och i så fall hur, att Försvarsmaktens, totalförsvarets och de samhällsviktiga flygningarnas behov tillgodoses även om Säve flygplats skulle begränsa verksamheten avsevärt eller läggas ned?