av Malin Larsson (S)
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Torsdagen den 17 augusti är det dags för årets surströmmingspremiär. Det är brist på strömming och därför ransonerar butikerna surströmmingsburkarna. Då våra småskaliga kustfiskare knappt får någon strömming längre hotas hela vår svenska surströmmingsproduktion. Många är vi som köat utanför matbutikerna för att lyckas få en burk av den norrländska delikatessen till den efterlängtade premiären.
Det är kris för strömmingen som utgör en mycket viktig del i Östersjöns ekosystem, för den svenska fiskerinäringen och svenska kustsamhällen. Larmrapporterna har varit många och den tidigare socialdemokratiska regeringen fattade en rad beslut för att rädda strömmingen. Men mer kan och måste göras.
Just nu finns ett ypperligt tillfälle för regeringen att agera utifrån den så kallade säkerhetsspärren i förvaltningsplanens artikel 4.6. Om detta skriver även Charles Berkow och Henrik Svedäng vid Stockholms universitets Östersjöcentrum i DN debatt den 11 augusti.
Det ansvariga fiskerådet ICES (International Council for the Exploration of the Sea) har nämligen lämnat motstridiga besked och därmed har de lagt över ansvaret på EU-kommissionen och de berörda ländernas regeringar när det gäller fiskekvoterna. I årets rådgivning rekommenderar ICES en kvot på 63 049 ton för strömmingen i Bottenhavet och Bottenviken, men uppger samtidigt att det ger 26 procents sannolikhet för att beståndet hamnar under den kritiska gränsen.
Nu är det bråttom. EU-kommissionen lägger fram sitt förslag till fiskekvoter i slutet av augusti, så det är hög tid för landsbygdsministern att agera.
Därför vill jag fråga landsbygdsminister Peter Kullgren:
Hur tänker ministern agera för att rädda strömmingen i Bottenhavet och Bottenviken, utifrån att det ansvariga forskningsrådet ICES lämnat motstridiga förslag och själva varnar för den stora risken att strömmingsbeståndet hamnar under gränsvärdet?