av Teresa Carvalho (S)
till Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L)
Sedan regeringen tillträdde har ett oroväckande mönster tornat upp i arbetsmarknadspolitiken, nämligen att arbetsmarknadens parter undergrävs på ett sätt som riskerar att utmana den svenska modellen. Till de främsta exemplen hör etableringsjobben, som fortfarande inte kommit på plats, underfinansieringen av CSN, som hindrar löntagare att få del av omställningsstudiestödet, och det arbetsmarknadspolitiska rådet, där arbetsmarknadens parter exkluderas.
Etableringsjobben är kanske den mest genomarbetade reformen på åratal för att bryta långtidsarbetslösheten. Parterna har slitit länge med en överenskommelse, och det vore förödande för tilliten om politiken inte levererar sin del.
Det finns nu ett riksdagsbeslutat regelverk, ett godkännande från EU och pengar i budgeten. Allt som saknas sedan parterna tecknade avtalet i december 2022 är en smärre ändring av förordningen. Att regeringen inte gjort det än är mycket olyckligt. Det är ett uppseendeväckande nonchalant agerande gentemot arbetsmarknadens parter.
Som en del i den breda överenskommelsen om flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden sjösattes nyligen en historisk reform med omställningsstudiestödet. Det var löntagarnas stora uppsida i överenskommelsen (som kom till efter hårt politiskt tryck), och staten måste givetvis ta sin del av ansvaret för att inte äventyra helheten i det tecknade huvudavtalet. Omställningsstudiestödet ger svenska löntagare en fantastisk möjlighet till utveckling och till att stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Resurserna till CSN borde inte få bli ett hinder, men så har det dessvärre blivit i starten för den här reformen. Detta trots att parterna gemensamt har vädjat till regeringen.
Att arbetsmarknadsministern har tillsatt ett expertråd för att diskutera aktuella frågor och utmaningar på arbetsmarknaden är bra. Men det är mycket märkligt att exkludera arbetsmarknadens parter och bortse från deras värdefulla kunskaper och erfarenheter. Det kan uppfattas som en signal om bristande respekt för parternas roll på den svenska arbetsmarknaden.
Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson:
Är det en medveten strategi från regeringens sida att agera på ett sätt som undergräver parterna på svensk arbetsmarknad och i förlängningen riskerar att försvaga den svenska modellen, och om inte, hur avser ministern och regeringen att agera framgent för att stärka den svenska modellen?