av Markus Wiechel (SD)
till Utrikesminister Tobias Billström (M)
Senast soldater från Kuba deltog i ett tvärkontinentalt utrikeskrig var när de 1991 deltog i Angolas inbördeskrig. Nu har den kubanska kommunistdiktaturen dock valt att återigen offra landsmän i ett annat krig då man beslutat att skicka trupper till Belarus för att efter träning slåss på Rysslands sida i den brutala och illegala aggressionen mot Ukraina.
På ett flertal videoklipp och bilder som florerar på sociala medier kan man bevittna det nära bandet mellan de två regimerna när militära företrädare från Kuba varmt välkomnas av ryska krigsförbrytare. Från rysk sida ser man också detta som ett ypperligt tillfälle att skapa en ny front mot väst, då man genom ett utökat samarbete med den kubanska regimen stärker sin närvaro på den västliga delen av Atlanten.
Det vi tvingas bevittna är onekligen ett tydligt tecken på att Kuba befäster sin position inom den djupt auktoritära sfären som uppenbarligen saknar respekt för fundamentala mänskliga fri- och rättigheter. Vidare tydliggör det det orimliga med att man från Sveriges och EU:s sida väljer att rikta sanktioner mot Ryssland och Belarus men inte mot Kuba som de facto är en del av samma aggression. Tvärtom har man, likt undertecknad tidigare lyft, valt att delvis finansiera den kubanska regimen, genom det samarbetsavtal (PDCA) som sedan fem år tillämpas provisoriskt mellan EU och Kuba.
Mot bakgrund av ovanstående önskas utrikesminister Tobias Billström svara på följande fråga:
Avser ministern att verka för införandet av sanktioner för att svara på den kubanska regimens val att sända trupper för att slåss på Rysslands sida i kriget mot Ukraina, och om inte, hur kan ministern motivera att inte införa sanktioner mot Kuba på samma sätt som mot Ryssland och Belarus?