av Anna Vikström (S)
till Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
I hälso- och sjukvårdslagen anges att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. I propositionen för den etiska plattformen för prioriteringar i hälso- och sjukvården framgår det tydligt att efterfrågan inte ska jämställas med vårdbehov.
I Region Stockholm, som styrts av borgerliga politiker i 16 år fram till valet 2022, konstaterade revisorerna brister i de så kallade vårdvalen som visade att det var oklart om behov eller efterfrågan styrde hur sjukvårdsresurserna fördelades i Stockholm. Det finns flera exempel på hur vården i regionen organiserades stick i stäv med lagens krav att regionen ska planera sin hälso- och sjukvård med utgångspunkt i behovet av vård, till exempel inom kvinnovården. Till exempel var gynekologiska mottagningar koncentrerade till Stockholms innerstad samtidigt som det helt saknades gynekologisk vård i många kommuner i förorterna. Det framgår också av folkhälsorapporten att utlandsfödda kvinnor och kvinnor med kort utbildning fick gynekologisk vård i lägre utsträckning. På de särskilda ultraljudsmottagningarna, frikopplade från mödrahälsovården via vårdavtal, framgick att en viss ultraljudsundersökning under graviditet (KUB) varierade stort från att 92 procent av kvinnorna på en mottagning på Kungsholmen blev remitterade till undersökningen, till att 16 procent på en mottagning i Spånga-Tensta blev remitterade till samma undersökning. Detta hade pågått länge innan det blev en förändring i avtalet.
Regeringen har lagt fram uppdrag om en jämlik hälso- och sjukvård med fokus på sjukdomar som främst drabbar kvinnor och flickor samt ett uppdrag att förstärka tillsynen av mödrahälsovård och förlossningsvård. Det är vällovliga uppdrag, men utan tydligt fokus på vård efter behov riskerar kvinnovården att inte prioriteras till dem som behöver det mest, så som skett i Region Stockholm.
Min fråga till statsrådet Acko Ankarberg Johansson är:
Hur tänker statsrådet och regeringen se till att alla kvinnor och flickor i vårt land får en jämlik vård efter behov när det gäller gynekologisk vård, förlossningsvård och mödrahälsovård?