av Martina Johansson (C)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Under 70-, 80- och 90-talen skedde relativt många adoptioner av barn från bland annat Chile till Sverige. Under slutet av 2000-talet uppmärksammade medierna att det fanns misstanke om att det inte gått rätt till och att barn från Chile mer eller mindre stulits från sina familjer och adopterats till Sverige.
Dessa öden är verkligen beklagliga, och i dag pågår en brottsutredning i Chile för att utreda vilka som drabbades och hur det kunde ske. I Sverige har det under de senaste åren skett några förändringar i arbetet med internationellt adopterade som förbättrat situationen, bland annat det individuella stöd som finns i dag för röttersökning och samtalsstöd.
Det pågår även en utredning om hur Sverige har varit inblandat i adoptionerna, även om det inte går att utreda individuella fall. Dock finns det ett stort behov för dem som lever i Sverige i dag och har kunskap om att det kan vara en oegentlig adoption att få svar på hur det är för just dem.
För att fler adopterade ska få kunskap om vad som hänt behöver regeringen ta ett större ansvar. Eftersom preskriptionstiden har löpt ut för det brott de blivit utsatta för är det inte möjligt för dessa personer att gör en egen polisanmälan, vilket gör att svensk polis och åklagare inte heller kan driva deras fall som människorov. Det räknas alltså inte som ett pågående brott i Sverige, vilket det däremot gör i Chile.
Även om det inte är ett brott enligt svensk lagstiftning så är det ändå ett brott som svenska medborgare har blivit utsatta för. Det är viktigt att Sverige tar ansvar för alla medborgare oavsett vilken bakgrund de har. När chilensk polis tar kontakt för att få brottsutreda i Sverige så behöver svensk polis vara behjälplig för att utredningen ska flyta på. Dessa personer behöver även få stöd som brottsoffer för att både få rättsligt och personligt stöd.
Med anledning av detta vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
Avser ministern att göra något för att underlätta för personer som ingår i en brottsutredning i Chile att få samma stöd som andra brottsoffer i Sverige?