av Frida Tånghag (V)
till Statsrådet Maria Malmer Stenergard (M)
Frågan om arbetskraftsinvandring till Sverige från tredje land har behandlats oerhört illa i svensk politik. Alliansen införde 2008 en extrem lagstiftning som gav arbetsgivarna fritt utrymme att styra över arbetskraftsinvandringen, med utnyttjande och utsatthet som följd. I ett försök att komma åt dessa problem skapade samma regering senare det som kom att kallas kompetensutvisningar. När de förlorat regeringsmakten skyllde samma partier problemen på den efterträdande regeringen.
Socialdemokraterna har under sina åtta år vid makten inte gjort några allvarliga försök att komma åt problemen. I stället fokuserade de på marginella justeringar i lagstiftningen. Strax innan den lämnade makten tillsatte S-regeringen en utredning för att återinföra kravet på arbetsmarknadsprövning som fanns före 2008. Vänsterpartiet har länge drivit kravet på arbetsmarknadsprövning, som innebär att en myndighet i samverkan med arbetsmarknadens parter säkerställer att arbetskraftsinvandring tillåts utifrån behov. Ett sådant krav hade kunnat åtgärda problemen med utnyttjande och utsatthet inom arbetskraftsinvandringen på riktigt eftersom arbetstillstånd skulle beviljas utifrån behov. Vi välkomnade därför att Socialdemokraterna till slut agerade i frågan, om än väldigt sent.
Den nytillträdda högerregeringen har nu ändrat direktiven för utredningen så att den inte längre ska föreslå ett nytt och effektivt system för arbetsmarknadsprövning. Utredaren ska i stället ta fram förslag på en viss lönenivå för att beviljas arbetstillstånd, men med möjlighet att föreskriva om ett lägre lönekrav för enskilda yrkesgrupper, samt att vissa yrkesgrupper ska kunna exkluderas från möjligheten att beviljas arbetstillstånd.
Regeringens förslag riskerar bli väldigt stelbent. Det ska fortsatt inte vara behovet av arbetskraft som ska styra. I stället ska förbestämda yrkeskategorier och lönenivåer avgöra möjligheten att få uppehållstillstånd. Det finns få skäl att tro att dessa förslag kommer att åtgärda problemen med utnyttjande och missbruk inom området, eller säkerställa att nödvändig kompetens kan komma till Sverige.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Maria Malmer Stenergard:
Gör statsrådet bedömningen att den ordning som ska utredas är mer effektiv än att återinföra arbetsmarknadsprövning, och på vilken grund gör statsrådet den bedömningen i så fall?