av Kristoffer Lindberg (S)
till Statsrådet Maria Malmer Stenergard (M)
Barnkonventionen är en internationell konvention som sedan den 1 januari 2020 är lag i Sverige. I proposition 2017/18:186 (om införande av barnkonventionen som lag) framkommer att regeringens avsikt är att barnkonventionens artiklar ska inkorporeras i svensk lagstiftning och en fortsatt transformering av barnkonventionens bestämmelser i nationell rätt.
Flera insatser har gjorts av den tidigare regeringen för att skydda barns rättigheter och stärka principen om barnets bästa och säkerställa trygghet, säkerhet och stabilitet. Skyddet av barns rättigheter behöver gälla i alla skeden av tillämpning av lagstiftning i Sverige.
Samtidigt kan vi ta del av rapportering av fall där Migrationsdomstolen har valt att utvisa barn som är födda och uppvuxna i Sverige. Barn som utvisas till länder de aldrig har varit i. Som exempel har vi de senaste veckorna kunnat ta del i nyhetsrapporteringen om en ensam mamma med fyra barn i Bollnäs kommun som hämtats av polis en morgon strax före klockan 06:00, för att utvisas ur landet. Enligt rapporteringen ska det finnas en hotbild mot familjen i hemlandet. Det yngsta barnet har fötts här i Sverige. Ett annat exempel är den 12-åriga flickan, född och uppvuxen i Gällivare som för några veckor sedan utvisades tillsammans med sin mamma till mammans hemland.
Samhällets viktigaste uppgift är att ständigt bevaka barns rättigheter i Sverige och i världen. Barn är helt beroende av och utlämnade åt vad vuxna gör med dem. Frågan som väcks med anledning av detta är om denna effekt av svensk lagstiftning är förenlig med barnkonventionen, eller om barnkonventionen står i strid med andra lagstiftningar och tillämpningen av dessa.
Min fråga till statsrådet Maria Malmer Stenergard är därför:
På vilket sätt tänker statsrådet agera inom sitt ansvarsområde för att säkra att barnkonventionens artiklar är inkorporerade i svensk lagstiftning och säkerställa att nuvarande och äldre lagstiftning och dess tillämpning följer barnkonventionen?