av Linda W Snecker (V)
till Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Genom att bygga ny järnväg gör vi det lättare att resa i Sverige, samtidigt som vi skapar stora mängder jobb och ställer om för klimatet. I en tid av både massarbetslöshet och klimatkris borde massiva järnvägsbyggen vara en självklarhet.
Svenskarna ligger i topp bland dem som reser mest med tåg i Europa. Det är mycket bra, men det har också gjort att våra spår är helt fulla. Till det bör adderas att godstrafik med järnväg ökar år för år, och med Fehmarn Bält-förbindelsen beräknas antalet godståg över Öresund fördubblas, och nuvarande kapacitet kommer inte att räcka till.
Järnvägssystemet har slagit i kapacitetstaket. Även om vi skulle vilja går det inte att få ut mer tåg på våra högt belastade spår. Det krävs fler spår för att kunna möta ökad såväl gods- som persontrafik.
Därför är det extra stötande att det finns ett flertal järnvägssträckor i Sverige som är påbörjade men inte färdigställda.
Som exempel kan nämnas sträckan Hallsberg–Mjölby, där fyra femtedelar är färdigbyggt men där sista biten fortfarande återstår och har skjutits på framtiden. Ett annat exempel är Hamnbanan Göteborg och Norrbotniabanan norrut från Umeå (Dåva), där anslutande Haparandabanan redan står klar. Sträckan Ängelholm–Maria (Helsingborg), det vill säga Västkustbanan, är även den påbörjad men ej färdigställd.
Kapaciteten och dess potential – samhällsnyttan – kan inte tas i bruk och de fulla effekterna av redan gjorda investeringar kan inte tillgodogöras förrän den sista etappen är klar. Det är ett gigantiskt resursslöseri.
Utifrån exemplen ovan vill jag fråga statsrådet Andreas Carlson:
Om, och i så fall när, kommer statsrådet att verka för att ej färdigställda järnvägssträckor ska byggas klart?