av Sofia Skönnbrink (S)
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
För ett par veckor sedan fick vi ta del av upprörande foton och videoklipp från en svensk kycklinggård med bilder på kycklingar som inte längre kunde röra sig normalt för att deras kroppar hade blivit för tunga för dem att bära. Den svenska djurskyddslagstiftningen är tydlig: Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Att djurskyddsreglerna efterlevs är framför allt viktigt för djurvälfärden men också för att upprätthålla allmänhetens förtroende för svensk djurhållning och livsmedelsproduktion.
Ett viktigt verktyg för att upptäcka och åtgärda bristande djurhållning och djurplågeri är länsstyrelsens djurskyddskontroller. Den kontroll som djurskyddsinspektörerna utför är riskbaserad, vilket innebär att kontrollresurserna riktas dit där de bäst behövs. Riskklassificeringsmodellen är konstruerad på ett sådant sätt att vissa djurhållande verksamheter prioriteras framför andra. Exempelvis ska större livsmedelsproducerande enheter kontrolleras oftare, detta för att säkra ett gott djurskydd inom en betydande del av livsmedelsproduktionen.
Ett mål för kontrollen är att minst 10 procent av kontrollobjekten som har livsmedelsproducerande djur ska kontrolleras varje år. Detta mål har satts för att tydligt styra kontrollen mot den regelbundna riskbaserade kontrollen som är en av huvuduppgifterna inom länsstyrelsernas djurskyddskontrollverksamhet. Under 2021 nåddes inte måluppfyllelsen i landet som helhet då det genomsnittliga resultatet landade på endast 4,7 procent.
Coronapandemin är en del av förklaringen, men de flesta län uppger också att de har minskat på ovannämnda normalkontroller till förmån för akuta klagomålskontroller. Detta har skett trots att det från och med 2015 finns en målsättning om att det ska genomföras minst lika många normalkontroller som klagomålskontroller.
Med anledning av det anförda vill jag ställa följande frågor till landsbygdsminister Peter Kullgren: