av Hanna Westerén (S)
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Sverige ska vara ett gott och tryggt land att leva i. Vi bidrar gemensamt efter förmåga, och skatt ska betalas efter bärkraft. Den inbetalade skatten används för att möta våra gemensamma behov. Den förra socialdemokratiska regeringen, ledd av Magdalena Andersson (S), ville utreda villkoren för fåmansföretagen i det som brukar kallas 3:12-reglerna. Syftet med utredningen var att åstadkomma skatt efter bärkraft. Många exempel visar nämligen att villkoren för beskattning av fåmansföretag varit orimligt förmånliga.
Denna vilja till förändring till ett mer rättvist skattesystem delas helt uppenbart inte av nu sittande högerregering. Tvärtom så ändrades utredningsdirektiven i den utredning som genomlyser villkoren för fåmansföretag. Det ska enligt regeringen leda till att tillvaron för fåmansföretag ”förenklas och förbättras”.
Det kan i sammanhanget poängteras att skattevillkoren för fåmansföretag är så pass förmånliga att det i dag är möjligt att på en vårdavdelning möta två sjuksköterskor med samma arbetsuppgifter, men med helt olika skattevillkor. Detta då den ena kan ta ut lön via eget bolag med mer förmånliga villkor än den sjuksköterska som är fast anställd. Detta är helt i motsats till reglernas syfte när de infördes eftersom de nämligen var tänkta att förhindra att högre beskattade förvärvsinkomster omvandlas till lägre beskattade kapitalinkomster.
Det är angeläget att skatter tas ut på ett effektivt sätt och att 3:12-reglerna inte öppnar upp för sådan inkomstomvandling som reglerna är avsedda att förhindra. Det leder bland annat till lägre effektivitet i skattesystemet och undergräver därtill 3:12-reglernas legitimitet.
Sverige ska vara ett gott och tryggt land att leva i. Det uppnås genom att klyftorna minskar och genom att vi betalar för våra gemensamma behov genom en förutsägbar, rättvis och transparent beskattning. En utredning om en justerad skattesats för fåmansföretag är en rimlig åtgärd. Den utredning som tillsattes av den socialdemokratiska regeringen borde åtminstone ha fått redovisa ett förslag. Så blev nu inte fallet.
Det är avgörande för den fortsatta legitimiteten i skattesystemet att skatt erläggs efter bärkraft. Dessutom är det viktigt för sammanhållningen i vårt land att villkoren mellan anställd och egenföretagare inte upplevs som orimliga. Den risk som en företagare tar jämfört med en löntagare måste speglas i villkoren, men de är ur balans. Det hade en justerad skattesats i någon mån kunnat utjämna.
Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson: