av Tobias Andersson (SD)
till Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
Den 1 mars ställde jag en skriftlig fråga (2022/23:407) till energi- och näringsminister Ebba Busch om regelförenklingar. Jag redogjorde då bland annat för följande:
”I över ett decennium har en aktiv regelförenklingspolitik lyst med sin frånvaro i regeringarnas arbete. Berörda intressenter menar ofta att den senaste regering som bedrev ett faktiskt regelförenklingsarbete som gjorde skillnad var den första Reinfeldtregeringen. Sedan dess har mycket sagts men lite gjorts, vilket också syns i de uppskattningar av näringslivets kostnader för regelkrångel och byråkrati som presenterats: –200 miljarder årligen, enligt Svenskt Näringsliv.”
Jag redogjorde vidare för behovet av ett implementeringsråd, vilket även betonades i vår höstbudget. Detta skulle bidra till att Sverige slutar överimplementera EU-direktiv och jag resonerade kring vilken utformning ett sådant borde ha.
Frågan jag ställde var:
”Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att få ett implementeringsråd på plats, och vilka funktioner ses som centrala för detta råd?”
I sitt svar angav ministern bland annat följande:
”Därför aviserade regeringen i budgetpropositionen för 2023 att ett implementeringsråd ska inrättas med målet att minska regelbördan för företag. I Regeringskansliet bereds för närvarande frågorna rörande utformning och mandat för implementeringsrådet.”
Det är positivt, men det som inte får glömmas bort är att implementeringsrådets utformning kommer att avgöra dess effekt och resultat. Här har ännu ingenting kommunicerats varför en interpellationsdebatt känns lämplig för att föra ett djupare resonemang kring detta.
Med anledning av detta önskar jag fråga energi- och näringsminister Ebba Busch följande:
Hur långt har regeringen kommit i arbetet med implementeringsrådet, och hur avser regeringen att utforma det?