av Per-Arne Håkansson (S)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Att allmänhetens tillit och förtroende är starkt är en förutsättning för ett långsiktigt väl fungerande polis- och myndighetsarbete.
Ett fristående organ för att granska polisens arbete har vid olika tillfällen förts fram.
Även om Polismyndigheten bedriver granskning och internkontroll inom sin organisation finns det utifrån den senaste tidens uppmärksammade personalärenden för poliser i ledande befattningar inom myndigheten anledning att aktualisera frågan på nytt.
Tillsynsarbetet bedrivs internt och är underställt rikspolischefens kansli. Det finns anledning att fråga sig om detta är en optimal ordning.
Fram till 2015 fanns Rikspolisstyrelsen, som utgjorde en central förvaltningsorganisation som också svarade för demokratisk insyn och kontroll. Fram till 1999 var det länsstyrelserna som ansvarade för polisen. Även senare fanns polisnämnder och polisstyrelsen med på lokal och regional nivå genom parlamentariskt utsedda företrädare.
I det arbetet ingick bland annat att följa upp lokala och regionala interna ärenden och klagomål. De var förvisso inga specifika tillsynsorgan men utövade ändå en demokratisk insyn.
I den parlamentariska kommittén om översyn av JO-ämbetet som 2022 lade fram sitt betänkande, som nu behandlas i konstitutionsutskottet, och vid årliga utfrågningar av Riksdagens ombudsmän i samband med JO-berättelsen har tillsyn av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten och Kriminalvården förts fram. Detta inte minst utifrån perspektivet att antalet anmälningar till Riksdagens ombudsmän, JO, har ökat markant det senaste decenniet. JO ska stå för den extraordinära tillsynen, inte den ordinarie tillsynen. Men i dag finns det inte någon annan instans utanför polisen att vända sig till, varför JO blir den enda utvägen.
Även om Polismyndighetens organisation byggts upp för att på ett nationellt plan organisera arbetet på ett så effektivt, ändamålsenligt och modernt sätt som möjligt, och att detta i många fall varit och är framgångsrikt i brottsbekämpningen, skulle ett oberoende tillsynsorgan kunna tillföra perspektiv och säkra en oberoende granskning.
Utifrån den aktuella situation som uppstått kring de uppmärksammade ärendena om personal i ledningsfunktioner har jag mött flera personer som frågat sig om inte dessa frågor som den högsta polisledningen nu får hantera tar fokus från det viktiga brottsbekämpande arbetet.
Med anledning av detta vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
Avser ministern att ta initiativ till ett oberoende tillsynsorgan för Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och Kriminalvården, i syfte att stärka allmänhetens tillit och förtroende?