av Lawen Redar (S)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Under hösten har flera svenska bibliotek fått motta hot och hat efter att de ordnat sagostunder för barn med dragqueens. Drag Story Hour lanserades 2015 i USA av författaren Michelle Tea och syftar till att på ett färgsprakande, roligt och inbjudande sätt genomföra sagostunder där barn får läsa och diskutera frågor som breddar perspektivet om hur man får vara. Konceptet togs till Sverige 2017 och väckte då ingen större uppståndelse. De frivilliga sagostunderna har hållits på bibliotek runt om i landet och har med tiden blivit så populära att de blir fullbokade. Både barn och föräldrar har engagerat sig och med glädje deltagit.
Denna höst har sagostunderna kritiserats av Sverigedemokraternas företrädare på lokal nivå, vilket även fått stöd av nationella företrädare. Uppmärksamheten har lett till att sagostunderna utsatts för allvarliga hot där man har behövt anlita vakter.
Bibliotekslagens portalparagraf anger att biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Verksamheten ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska därtill finnas tillgängligt för alla. Därför finns det flera delar i kritiken mot sagostunderna som är uppseendeväckande. Att biblioteken inte skulle kunna ha sådana här sagostunder framöver går emot hela idén om bibliotekens öppna verksamhet samt den kulturpolitiska principen om en armlängds avstånd.
Kulturminister Parisa Liljestrand har markerat mot de hatiska reaktionerna. Därtill har ministern i ett skriftligt uttalande till SVT uttryckt att ”principen om armlängds avstånd är helt en central styråra för regeringens kulturpolitik. Det är glasklart både i regeringsförklaringen och i Tidöavtalet.” Det välkomnas att kulturministern försvarar principen om en armlängds avstånd, men trots detta är det företrädare för hennes egna regeringsunderlag som kräver att sagostunderna ska stoppas. Flera företrädare från Sverigedemokraterna menar att detta är verksamhet som ska upphöra.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till kulturminister Parisa Liljestrand: