Många viktiga svenska samhällsfunktioner bedrivs idag i bolagsform med staten som hel- eller delägare där bolagen generellt verkar på en konkurrensutsatt marknad. Sverigedemokraterna är anhängare av ett fortsatt statligt engagemang för att bibehålla statens inflytande. I vissa fall förvaltar statliga bolag nationens naturresurser så att det statliga ägandet garanterar att dessa kommer Sveriges medborgare till del.
Utförsäljningar av statens egendom är inte ett ideologiskt självändamål. Emellertid finns det statliga innehav som under vissa omständigheter skulle kunna reduceras där man inte kan motivera det statliga ägandet i nytta för medborgarna. Statligt engagemang i centrala samhällsfunktioner anser vi stärker Sverige som nation vid extraordinära händelser, såsom finanskriser, handelsblockader och internationella konflikter. Om bolagen drivs enligt marknadsmässiga principer, vilket som regel bör vara fallet, stärks statens kassa genom aktieutdelning. Genom ett visst statligt ägande bibehålls också en demokratisk dimension kring vissa etiska frågor som till exempel kan röra korruption och miljöförstöring. Politiker bör emellertid utöva inflytande över statens bolag med varsamhet och god lönsamhet bör prioriteras högt.
I styrningen av de statliga bolagen har regeringen formulerat hållbarhetsmål om att det i varje styrelse ska vara minst 40 procent av vardera kön. All sådan form av kvotering och positiv särbehandling på basis av kön är negativ. All praxis av detta slag inom ramen för offentlig verksamhet bör avvecklas. Varje individ ska bedömas utifrån sina personliga egenskaper och vägen dit kan aldrig gå genom särbehandling på grund av kön. Utöver det faktum att all så kallad positiv särbehandling av en grupp samtidigt är negativ särbehandling av någon annan, förstärker en sådan behandling synen på människor som representanter för en grupp snarare än representanter för sig själva. Det skulle även med nuvarande mål innebära att regeringen exempelvis anser att det är för många kvinnor i bolagsstyrelserna för Almi, Samhall och Svensk Exportkredit. Mot bakgrund av detta ska regeringens mål om minst 40 procent av vardera kön i statliga bolagsstyrelser som hållbarhetsmål tas bort.
Statliga bolags uppgift är att verka inom ramen för statens direktiv och riktlinjer. En del verksamheter har dock utvecklats i en aktivistisk inriktning. Yttrandefrihet, tryckfrihet och föreningsfrihet är grunder som samhället bygger på, vilket självfallet även gäller de statligt ägda bolagen. Exemplet med Systembolaget och hur det försökte påverka riksdagens ledamöter att fatta en viss typ av beslut när det gäller så kallad gårdsförsäljning av alkohol tyder dock på att regeringen behöver utveckla sin ägarstyrning. Detta genom att tydliggöra att kommunikationsarbetet måste bedrivas på ett förtroendeingivande sätt med rimlig opinionsbildning.
Sverigedemokraterna ser inte utförsäljningar av statens egendom som ett ideologiskt självändamål. Emellertid finns det statliga innehav som under vissa omständigheter skulle kunna reduceras. Detta där det är svårt att motivera det statliga ägandet till nytta för medborgarna eller av strategiskt intresse. Ett sådant fall är det helägda bolaget Lernia AB som huvudsakligen bedriver verksamhet inom bemanning, utbildning och matchning på en välfungerande marknad. Det är svårt att motivera varför staten ska bidra till att snedvrida konkurrensen och konkurrera ut privata aktörer på området. Sedan en längre tid finns det även ett bemyndigande från riksdagen om att helt avyttra bolaget. Det har inte blivit fallet och under 2020 genomförde även staten ett kapitaltillskott till bolaget om 150 miljoner kronor. Detta då bolaget hade problem under coronapandemin och balansräkningen behövde stärkas upp. Samtidigt har bolaget under de senaste åren haft en sviktande lönsamhet och redovisat förluster. Bolaget saknar samhällsuppdrag och subventioneras nu av staten som ägare, på bekostnad av marknaden. Bolaget bör avvecklas i den statliga portföljen och regeringen ska nyttja det bemyndigande som finns från riksdagen.
Under 2008 beslutades det om ett samgående mellan Posten AB och Post Danmark A/S, där det gemensamma moderbolaget Postnord AB skapades. Syftet med sammanslagningen var att dels genom ökade volymer och finansiella resurser värna den samhällsomfattande posttjänsten på lång sikt, dels skapa värde genom affärens positiva inverkan på framtida tillväxt och lönsamhet. Snart efter samgåendet hade digitaliseringen av traditionellt postburen kommunikation i främst Danmark i kombination med de generösa anställningsvillkoren med så kallade särliga villkor för deras anställda gett upphov till problem i bolaget. Detta resulterade i ett kapitaltillskott om 2,2 miljarder kronor från ägarna. Utöver det har bolaget genomfört ett flertal förändringar för att möta denna utveckling, såsom att det kan få ta upp till två dagar innan ett brev når fram till mottagaren jämfört med det tidigare kravet på att brev skulle vara framme efter en natts befordran. Trots detta har det framkommit uppgifter om att bolaget riskerar mångmiljardförluster i verksamheten till följd av de fortsatt minskade brevmängderna och då främst i Sverige. Detta har även resulterat i att man från danskt håll, i Folketingets transportutskott, fattat beslut om att utreda de ekonomiska och juridiska konsekvenserna av en uppdelning av bolaget. En sådan motsvarande utredning från svenskt håll är högst rimlig, detta även för att kunna utvärdera olika vägval framåt. Det behövs mot bakgrund av att regleringarna delvis skiljer sig åt och för att man befinner sig i olika skeenden av en digitaliserad postgång. Regeringen behöver skyndsamt utreda de ekonomiska och juridiska konsekvenserna av en uppdelning av bolaget och verksamheten i Postnord AB.
SJ AB är ett aktiebolag, ägt av svenska staten, med uppdrag att bedriva lönsam persontrafik. Bolagets finansiella mål reviderades på årsstämman år 2014, vilket resulterade i ett krav på en avkastning på operativt kapital om minst sju procent i genomsnitt. Det innebär en nettoskuldsättningsgrad på 0,5–1,0 gånger på sikt och en utdelning som ska uppgå till 30–50 procent långsiktigt. Att öka andelen tågresor anses vara av stor vikt i arbetet med att minska utsläppen av växthusgaser och att dessa resor i stor utsträckning bör ske med spårtrafik råder det stor samsyn kring. Avgörande för att resenären ska välja tåg är att man kan räkna med punktliga tåg som upplevs som fräscha, moderna och attraktiva. Det ska vara lätt att köpa biljetter och servicen ska vara god under resan. Tågstandarden ska vara hög med olika komfortnivåer att välja bland. Detta kräver god och regelbunden service, städning och uppgradering samt emellanåt införskaffande av nya fordon. Persontågstrafiken bör dessutom vara tillgänglig i så stora delar av landet som möjligt.
SJ AB borde då vara den aktör som bedriver trafik även där andra aktörer inte ser någon lönsamhet. Det finns enligt undertecknade ett brett stöd hos svenska folket för att ha ett statligt ägt bolag som bedriver persontrafik då den utgör en viktig del av infrastrukturen i Sverige. Ett exempel är nattågstrafiken mellan Stockholm och Malmö som tidigare hotats av nedläggning då den hade en svag lönsamhet. Det kan även nämnas att SJ AB inte bedrev någon trafik på Västkustbanan under många år, då det var en omöjlig affär för bolaget att kunna konkurrera med de med skattemedel subventionerade Öresundstågen. SJ ägs av den svenska staten och har ett uppdrag att bedriva lönsam persontrafik. De problem med tågtrafiken som redovisats ovan hänger samman med de ekonomiska mål som beslutats för SJ. Trots att dessa mål reviderades år 2014 ser vi fortfarande samma problematik. Avkastningskravet bör därför sänkas ytterligare för att bolaget ska kunna komma till rätta med den ovan nämnda problematiken.
I juni 2018 fattade riksdagen beslut med anledning av propositionen om en omreglerad svensk spelmarknad. Följden av beslutet blev att det tidigare svenska spelmonopolet avskaffades, och från den 1 januari 2019 trädde ett licenssystem i stället i kraft på den svenska spelmarknaden. Genom detta har staten även nu en ny uppgift i att utöva tillsyn över spelmarknaden och uppdraget har ålagts Spelinspektionen. Samtidigt som staten utövar denna tillsyn och reglerar marknaden, deltar staten på marknaden. Staten verkar även på den del av marknaden som fortsatt lyder under förbudslagstiftningen.
En process måste påbörjas där bolagets verksamhet på den omreglerade marknaden separeras från den övriga verksamheten i två olika bolag. Med en sådan indelning kan de former av spel som kommer det svenska föreningslivet till del säkras. Avsikten därefter är att staten inte ska vara kvar som en aktör på den konkurrensutsatta marknaden och att det bolag som verkar på den konkurrensutsatta marknaden ska säljas. Svenska spel behöver moderniseras och den statliga spelpolitiken bli konsekvent och trovärdig, där fokus på riktigt ligger på att reglera spelmarknaden och ta ansvar för folkhälsan genom att skydda konsumenterna.
Telia förvärvade under 2018 Bonnier Broadcasting, där bland annat TV4 och C More ingår. Sverigedemokraterna har varit starkt kritiska till detta uppköp ända sedan affären blev känd. Det är problematiskt att staten indirekt, via dominerande innehav i Telia, blir ägare av annan marksänd tv, där man sedan tidigt indirekt även har kontrollen över public service, även om det inte planeras en politisk styrning av kanalerna. Resultatet av denna affär är att staten riskerar att uppfattas som avsändare av i praktiken alla marksända kanaler. En sådan stark statlig dominans som blir följden av denna affär är inget som brukar förknippas med västerländska demokratier. I Sverige ska det finnas fria och oberoende media, vilket upprätthålls genom flera privata aktörer och en sund konkurrens mellan dem.
Telekomverksamhet ska inte vara en kärnverksamhet som staten bör syssla med. Telias styrelse har valt en inriktning som inte ligger i linje med statens intressen och där vår ingång är att bolaget snarast bör delas upp utifrån samhällsviktig infrastruktur respektive telekomverksamhet. Det är inte riksdagens uppdrag att bedöma rent affärsmässiga handlingar och full respekt finns för att Telias styrelse anser att förvärvet av Bonnier Broadcasting på sikt är en god affär och rätt strategi för bolaget. Det är dock riksdagens uppdrag att ta ansvar för att demokrati och en sund konkurrens råder i Sverige. Det finns ingen anledning att vänta ut konkurrensprövningen hos EU‑kommissionen, utan regeringen bör snarast verka för en uppdelning av Telia där samhällsviktig infrastruktur och telekomverksamhet skiljs åt samt där regeringen ges ett bemyndigande att avyttra ägandet i telekomverksamheten.
|
Tobias Andersson (SD) |
Mattias Bäckström Johansson (SD) |
|
Jessica Stegrud (SD) |
Eric Palmqvist (SD) |
|
Anette Rangdag (SD) |
|