Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökad tillgänglighet för assistans- och ledarhundsförare och tillkännager detta för regeringen.
För personer med synnedsättning innebär en ledarhund en frihet som den som är fullt seende tar för given. Att röra sig fritt, när och hur man vill, utan hjälp av ledsagare underlättar livet för personer med synnedsättning som har en ledarhund. Assistanshundar som hjälper sin förare att förutse blocksockerfall eller hämtar hjälp vid ett epilepsianfall är bokstavligen livsviktiga.
Många assistans- och ledarhundsförare vittnar om att de ofta upplever diskriminering. Oftast handlar det om att bli nekad tillträde till restauranger, caféer och pubar, men det förkommer även fall där ekipage nekats tillträde till bio, teater, museum, färdtjänst, tandläkare, sjukhus, kyrkor, gym, simhallar, idrottsanläggningar och skolor. Det har till och med hänt att personer har sagts upp från ett arbete eller inte erbjudits ett arbete med hänvisning till att de använder en assistanshund eller ledarhund.
Ett vanligt förekommande skäl till att nekas tillträde är att det görs med hänsyn till allergiker, vilket i praktiken innebär att en individs rätt sätts före en annan individs.
Bristande tillgänglighet kan prövas enligt diskrimineringslagen och anmälningar görs till Diskrimineringsombudsmannen (DO). DO har fått in knappt 100 anmälningar från ledarhundsförare som upplevt diskriminering och trots detta saknas en rättspraxis om rätten att ta med sig sin hund är en fråga om tillgänglighet eller inte då endast ett fåtal fall har prövats i domstol.
För att underlätta för personer med funktionsnedsättning att delta i samhället behöver förutsättningarna för att använda assistanshund och ledarhund som hjälpmedel i fler situationer stärkas.
|
Malin Danielsson (L) |
|