Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna till delårsskatt och tillkännager detta för regeringen.
Många människor bor årligen månader i sträck någon annanstans än där de är skrivna, ofta i en älskad stuga eller åldrad släktgård. De har två boenden, men de kan med dagens regelverk bara betala skatt i sin ena kommun. Det bör ses över om kommuner med säsongsboende invånare kan få skatteintäkter som bättre motsvarar deras faktiska kostnader och befolkningsunderlag.
För en del kommuner ökar befolkningen säsongsvis med samma tusentals invånare år efter år, utan att skatteintäkterna stiger i relation till detta. Delårsboende använder givetvis skattesubventionerad kollektivtrafik, internet, vatten, bygglovshantering, cykelvägar, renhållning m.m. Många behöver dessutom regelbundet hemtjänst, hemsjukvård och annan sjukvård någon annanstans än där de är folkbokförda och betalar skatt.
Invånare bor i praktiken i delårskommunen, men officiellt ändå inte. Service, skyddsnät och infrastruktur måste dock anpassas även till dessa personer och för populära sommar- och semesterkommuner är de helårsbofasta invånarna ofta få och skattebasen tunn.
I dag får delårskommunen ersättning för utomlänsvård. Delårskommunen ersätts för den kostnad som hemkommunen har för hemtjänst, men omsorg är ofta dyrare att ge på landet än i större städer. En hel del service och infrastruktur är helt ofinansierad.
Undersökningar tyder på att fastighetspriserna i delårskommuner kan stiga kraftigt på grund av så kallad landsbygdsgentrifiering, dvs att köpstarka personer förvärvar permanentboenden för att använda som delårsboenden. Detta minskar i sin tur chanserna för mindre köpstarka personer att bosätta sig permanent – och de delårsboende kan med andra ord oavsiktligt minska skatteunderlaget för sitt andra hem.
Regelverket har en föråldrad syn på människors vanor och rörlighet. Lagstiftningen drabbar framför allt små kommuner med en stor andel delårsboende och få åretruntboende. Denna stelbenthet är helt onödig i ett land med så goda persondata som Sverige. Invånarkorrelerade skatteintäkter skulle vara till stor hjälp för små kommuner med en stor andel delårsboende, ofta turism- och landsbygdskommuner. De skulle även vara en trygghet för alla de människor som med åren behöver hemtjänst eller sjukvård i mer än en kommun. Därför bör det övervägas om Sveriges invånare ska tillåtas att betala skatt på mer än en plats, men med rösträtt och möjlighet att bli förtroendevalda enbart i den kommun där de tillbringar den största delen av året.
Regeringen bör med anledning av ovanstående ge i uppdrag att utreda förutsättningarna för människor att på egen begäran kunna anmäla en ”sekundär bostadsort”. Ett alternativ som bör utredas är att den primära kommunen får i uppdrag att vidareförmedla inbetalda skattemedel till delårskommunen för det antal månader som invånarna uppger att de bor i sin andra bostad.
|
Lina Nordquist (L) |
|