Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en förstärkning av kvinnojourerna och tillkännager detta för regeringen.
Kvinno- och tjejjourers vision är ett jämställt samhälle fritt från våld. Frihet från våld är en mänsklig rättighet som slås fast i den nationella lagstiftningen, FN:s konvention om mänskliga rättigheter samt i Kvinnokonventionen. Mäns våld mot kvinnor påverkar inte bara den enskilda kvinnan och familjen utan samhället i stort. Mäns våld mot kvinnor och barn är en tydlig välfärdsfråga som samhället måste slå ned. 2021 dödades också 15 kvinnor av en man som de hade eller hade haft en relation med. Under samma år har 38 300 misshandelsbrott och 8 600 våldtäkter av flickor och kvinnor anmälts. Brottsförebyggande rådet befarar att mörkertalet är stort.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen tog fram ett 40-punktsprogram mot mäns våld mot kvinnor för att få ett stopp på våldet och för att få en nolltolerans mot brottsligheten mot kvinnor. Frågan behöver samma uppmärksamhet, resurser och vilja som gängkriminaliteten.
Samma regering har höjt straffen för brott mot kvinnofridslagen, skärpt straffen för brott mot kontaktförbud, gjort det lättare att sätta fotboja på förföljande män och underlättat portandet av våldsamma män från den gemensamma bostaden. Den socialdemokratiskt ledda regeringen har också sett till att kvinnojourerna får ännu mer pengar än tidigare, men vi eftersöker nu långsiktig och hållbar fördelning av medel till kvinno- och tjejjourerna.
Sveriges kvinno- och tjejjourer bedriver ett enormt viktigt arbete som bygger på decenniers tradition av målmedvetet engagemang och ideellt arbete, och startade som en reaktion på samhällets avsaknad av förmåga att ta hand om kvinnor som utsätts för våld och övergrepp av män i sin närhet. Det stöd som kvinno- och tjejjourerna erbjuder räddar liv. Det gör att kvinnojouren besitter unik kunskap och erfarenhet i den brännande frågan rörande mäns våld mot barn och kvinnor. Kvinnojourens arbete med att vara de våldsutsattas röst har till stor del påverkat svensk lagstiftning vad gäller mäns våld mot kvinnor och barn, sexualbrott och kvinnofriden.
Det är inte rimligt att en så pass viktig aktör som kvinnojouren ska utsättas för privatisering med ohållbara boenden, och marknadsmässiga priser och principer som helt enkelt konkurrerar ut kvinnojourens viktiga verksamhet. Då fler privata företag startar skyddade boenden som köps in av kommunerna så minskar kvinnojourens efterfrågan på platser. Kvinnojourens unika erfarenhet och kunskap marginaliseras till fördel för privata lösningar som oftast innebär sämre kvalitet, mindre erfarenhet och en flack kunskap vad gäller bemötandet av våldsutsatta kvinnor och barn. Den här utvecklingen är oroande och behöver ses över, då det pågår en utveckling som gör marknad av kvinnors och barns utsatthet.
Trots färre sökande hos kvinnojourernas skyddade boenden fortsätter stödtelefonen att ringa lika ofta som tidigare och samtalsstöd efterfrågas. Enligt Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige får deras kvinnojourer ta emot samtal från oroliga kvinnor som bor på privata boenden. Aktiviteter som kvinnojourerna gör, och har gjort ideellt i flera år, har nu fått en prislapp medan kvaliteten inte kan säkerställas. Samtidigt minskar medel från Socialstyrelsen över tid därför att fler privata aktörer har rätt att söka och upplevs ibland av Socialtjänsten att vara ett enklare val än kvinnojourerna.
Kvinnojourerna med sin unika roll, erfarenhet, metoder och kunskap behöver värnas. Långsiktighet och mer resurser till landets kvinno- och tjejjourer är vägen framåt. Kvinnors säkerhet och mänskliga rättigheter ska vara en del av Välfärdssverige och därför behöver vi också från statligt håll stötta, värna och utveckla de ideella kvinnojourerna och arbeta för att motverka oseriösa aktörer som nu ser en möjlighet att profitera på kvinnors lidande.
|
Azra Muranovic (S) |
Carina Ödebrink (S) |
|
Johanna Haraldsson (S) |
Niklas Sigvardsson (S) |