Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att införa krav på att svenska jordbruksregler är uppfyllda vid produktionen av livsmedel som upphandlas av offentliga aktörer och tillkännager detta för regeringen.
Sverige har bland världens hårdaste regelverk för matproduktion i jordbruk. Kraven på såväl produktion av vegetabilier som animalisk produktion omfattas av långtgående regelverk ägnade att värna miljö, djurhälsa men också konsumenthälsa. Genom hårda krav ökar givetvis också kostnaden på den färdiga produkten. Det är varken någon slump eller nationalromantiska skäl till varför svenskt kött nästintill alltid är dyrare än utländska motsvarigheter. Att vi ställer hårda krav är dock bra. Det finns knappast någon politisk oenighet om att djur ska ha det bra, växter ska odlas på ett så hållbart sätt som möjligt och att vi konsumenter vill ha så bra produkter som möjligt ur ett etiskt perspektiv.
Vidare är det en säkerhetsfråga med egen matproduktion och att i så hög utsträckning som möjligt vara självförsörjande som nation. När krig pågår i vår absoluta närhet blir vi kanske än en gång påminda om vår sårbarhet och att vi inte alltid kan förlita oss på andra. Därför gäller det att underlätta för de svenska matproducenterna på de sätt vi kan. Då det knappast är vare sig önskvärt eller möjligt att inrätta regler som utesluter den enskildes rätt att köpa mat producerad efter andra regler än de svenska ska så inte ske.
Däremot måste det anses rimligt att om staten sätter regler för hur mat ska produceras i vårt land så ska också statliga aktörer efterleva samma regler vid inköp av mat. Exempelvis äldreboenden, skolor och sjukhus borde ha som upphandlingskrav för mat att den är producerad enligt de svenska regelverken. Det bör därför tillsättas en utredning i syfte att utreda möjligheten, effekten och konsekvenserna av att lagstifta om att svenska jordbruksregler ska vara ett minimikrav för upphandling av mat av offentlig verksamhet och statliga aktörer.
|
Magnus Resare (M) |
|