Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga fler åtgärder för ett hållbart fiske längs med ostkusten och tillkännager detta för regeringen.
Längs Bottenhavets och Östersjöns kust sker ett hårt fisketryck från det storskaliga industrifisket med trålning. Under en lång tid har kustfiskare och länsstyrelser längs med ostkusten samstämmigt kunnat påvisa en mycket oroande och akut situation för strömmingen som har en central roll i ekosystemet.
Genom analyser av fångster visas att samtidigt som industrifisket rapporterat in en extrem ökning av fångster de senaste 20 åren, har fångsterna för de lokala småskaliga yrkesfiskarna minskat markant. Analyserna visar även att storleken och medelvikten på strömmingen blivit allt lägre, vilket gör att en mycket stor andel av strömmingen i dessa havsområden numera är för liten för att kunna användas som livsmedel. Det drabbar särskilt den småskaliga lokala fiskenäringen medan fångsterna från det storskaliga industriella fisket mals ner till fiskmjöl i andra länder. Om fisketrycket är för högt så sker också en stark selektion mot att könsmognaden sker vid en mindre storlek. Sammantaget är detta tydliga signaler på att överfiske pågår, vilket kan ge mångårigt negativa eller helt irreversibla konsekvenser. Bristen på större strömming får konsekvenser för hela det marina ekosystemet och riskerar att slå ut den småskaliga och kustnära fiskerinäringen, vilket går tvärt emot våra miljömål om en levande kust och skärgård och hav i balans. Detta motverkar även våra nationella mål i livsmedelsstrategin om att fisk skall vara en viktig råvara och resurs där man genom att öka förädlingsvärdet i livsmedelskedjan skapar arbetstillfällen i vårt land.
Skyndsamma förvaltningsåtgärder behöver införas för att bromsa den akuta situationen. Åtgärder för att trygga strömmingsbeståndet som utflyttad trålgräns behöver kompletteras med akuta insatser som fredningsområden eller fiskefria områden där industrifisket idag fiskar alltför hårt på samlade strömmingsstim. Detta behöver ske i kombination med sänkta fiskekvoter för att inte fisket skall flytta till närliggande områden så effekten blir att kraftigt minska fisketrycket och fiskbestånden kan återhämta sig. Särskilt i Södra Bottenhavet där trålningsfisket redan bedrivs utanför trålgränsen är ytterligare åtgärder av största vikt.
Utöver omedelbara skyddsåtgärder bör en översyn göras på flera kunskapsområden. Dels av hur dagens pelagiska fiske, som i Bottenhavet sker mycket bottennära eller som bottentrålning, påverkar och vilka effekter bottentrålningen ger i havsmiljön, men även av hela förvaltningsmodellen för strömming inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik. Detta för att säkerställa en ekosystembaserad förvaltning och ett långsiktigt hållbart fiske.
En viktig del i systemet för bedömning av storleken på fiskekvoterna är Internationella havsforskningsrådets (ICES) rådgivning. Men det vetenskapliga underlaget har visat sig bristfälligt då det långvariga fisketryckets påverkan på strömmingens ålders- och storleksstruktur inte inkluderas som en del av beslutsunderlaget. Detta faktaunderlag avseende storleksstruktur är en självklar del när det gäller en del andra fiskarter och är nödvändigt för att säkerställa att inte stor strömming försvinner till skada för såväl ekosystemet som det småskaliga kustfisket.
Behov finns även av att öka kunskapen om olika regionala, genetiskt skilda strömmingsbestånd. Man bör vid fastställande av fiskekvoter ta större hänsyn till att varje fiskbestånd bör förvaltas efter egen bärkraft. Detta görs idag vad gäller laxförvaltning. I annat fall kan exempelvis lokala, storväxta strömmingsbestånd utrotas genom hårt fisketryck på ett blandbestånd med flera olika unika populationer.
Världsnaturfonden WWF har nyligen i en rapport (Living planet rapport 2022) larmat om att krisen för den biologiska mångfalden i världen är värre än någonsin. Populationen av vilda ryggradsdjur har minskat med i snitt 69 procent på cirka 50 år. För att säkerställa att svaga, unika strömmingsbestånd inte går samma öde till mötes bör åtgärder vidtas som bidrar till en långsiktigt hållbar fiskeförvaltning som låter fiskbestånden återhämta sig och stärker den biologiska mångfalden.
|
Linnéa Wickman (S) |
|