Det är oerhört slående hur världssamfundet låtit bli att ta sitt ansvar i Västsahara. Enskilda men starka länder har i strid med folkrätten stöttat Marocko att fortsätta ockupationen och omvärlden har varit tyst. Sverige har dock ett gott rykte, och det beror inte bara på det långvariga och genomtänkta bistånd som givits under många år utan i väldigt stor utsträckning på att vi stått upp för folkrätten och tagit ställning mot ockupationen. Sverige spelar redan i dag en stor roll i konflikten genom vårt ställningstagande, och vi kan även i framtiden vara en stark röst för folkrätten och västsahariernas rätt att själva få välja sin framtid.
Västsaharierna har länge uttryckt en önskan om självbestämmande och precis som alla andra länder i området borde det ha blivit ett eget land under avkoloniseringsprocessen. Samtidigt har det gått 31 år sedan FN skulle genomföra den folkomröstning som en gång för alla skulle avgöra Västsaharas framtid. Sverige kan inte ansvara för att folkomröstningen genomförs, men har makt att, liksom riksdagen för tio år sedan gett uttryck för, erkänna den självständiga staten Västsahara.
Västsahara består redan i nuläget av två delar: ockuperat territorium och befriat territorium. Över det befriade området har den västsahariska regeringen kontroll sedan många år och människor bor både i lägren i Tindouf, Algeriet, och i befriat område. Att erkänna Västsahara, precis som drygt 80 andra länder gjort, kan knappast anses strida mot gängse principer för erkännande. Det finns både ett folk och ett territorium och kontroll över territoriet.
Det strider inte heller mot förslaget att låta västsaharierna få besluta i en folkomröstning om de vill fortsätta under marockanskt styre eller ej. Ett eget beslut att ingå i en annan stat är lika mycket självbestämmande som ett beslut att inte göra det. Ett erkännande skulle sätta mycket stark press på Marocko att komma vidare i fredsförhandlingarna. Sverige bör erkänna Västsahara och arbeta för att fler EU-länder gör detsamma. Erkännanden från EU-länder är en viktig pusselbit och ett svenskt erkännande skulle sända en viktig och tydlig signal till omvärlden och den frihetsrörelse som tror på fred och en demokratisk utveckling i regionen.
|
Jacob Risberg (MP) |
Emma Berginger (MP) |
|
Janine Alm Ericson (MP) |
|