Palestina tillhör palestinierna. Det är alltså helt felaktigt när Israel försöker påstå att palestinierna är ett främmande arabiskt folk som invandrat i samband med islams tillkomst och expansion runt år 600 e.Kr. Filistéerna härstammar ur det ursprungliga folket kananéerna som levde i Kanaans land flera tusen år f.Kr. och som kom att heta Palestina de senaste två tusen åren före islams expansion i Mellersta Östern och Nordafrika.
Palestinakonflikten är en av de mest långvariga internationella konflikterna i världen. Den är egentligen ett resultat av första världskriget och att Storbritannien och Frankrike ville krossa och stycka upp det osmanska imperiet med hjälp av den arabiska befolkningen. Samtidigt utlovade den brittiske utrikesministern Balfour 1917 ett judiskt hemland i Palestina, dock under förutsättning att detta inte skulle komma att inkräkta på i Palestina redan existerande icke-judiska samhällens civila och religiösa rättigheter eller judars rättigheter och politiska status i något annat land. Ingen judisk stat utan ett judiskt hemland var den brittiska formeln. Den delningsplan för dagens Israel som fastställdes 1947 genomfördes inte, utan staten Israel kom att omfatta även delningsplanens arabiska delar genom att de judiska miliserna erövrade dessa. Sexdagarskriget 1967 innebar att Israel ockuperade Golanhöjderna, Gazaremsan och resten av Palestina öster om Jordanfloden inklusive östra Jerusalem. Av befolkningen i Israel är nästan en femtedel palestinier. En stor palestinsk befolkning lever i exil utomlands, mer än hälften statslösa, det vill säga utan medborgarskap i något land.
Situationen i Palestinakonflikten är dyster, och extremister har ett avsevärt, för att inte säga dominerande, inflytande. Hamas kontroll över Gazaremsan har inte främjat demokrati och fred. I den israeliska politiken driver högernationalistiska och religiösa partier landet i fel riktning.
Världssamfundet har varit överens om att Israel borde lämna de områden som ockuperades 1967. Detta har uttryckts i flera FN-resolutioner. Problemet är den bosättarrörelse som på religiösa och politiska grunder vill återskapa ett Storisrael motsvarande ungefär kung Davids och Salomos historiska riken. Metoden har varit att med en blandning av lagliga och olagliga metoder överta palestinskt land på Västbanken och palestinska bostadsområden i Jerusalem i skydd av den israeliska ockupationen. På alla sätt försvåras palestiniernas liv och försörjning i syfte att driva bort dem.
I israelisk politik och bland Israels judiska befolkning finns och har alltid funnits de som sökt en fredlig uppgörelse men det är numera dystrare än någonsin. Precis som i Europa genomlever israelisk politik en omfattande partisplittring där nya partier och partikoalitioner ständigt bildas. Högerpopulismen har också tagit ett starkt grepp. Det var kontraproduktivt för fredsprocessen att den tidigare USA-presidenten Donald Trump erkände Jerusalem som Israels huvudstad och spelade upp falska ”fredsplaner” ihop med Netanyahu.
Valet i november 2022 var det femte sedan den politiska krisen med oklara och svaga majoriteter inleddes 2019. Den tidigare premiärministern Netanyahu samlade en majoritet bakom sitt högerblock. En viktig del i detta är Nationella Unionen-Tkuma (Befrielse) ett högerextremt religiöst parti som är emot varje idé om en palestinsk stat och som gärna vill att Israel annekterar större delen eller hela Västbanken.
Både den högerkonservativa regeringens partier och Sverigedemokraterna inrymmer riksdagsledamöter och andra företrädare som sympatiserar med de högerextrema och religiösa extremisterna i Israel. Både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill erkänna Jerusalem som Israels huvudstad och flytta den svenska ambassaden dit.
Sverige måste fortsätta stå upp för palestinierna och FN:s olika resolutioner kring att ockuperad mark ska lämnas av Israel och bosättarna. Någon form av fredlig lösning för området måste förhandlas fram, och det är EU och USA som måste ställa Israel under tryck för att uppnå detta.
|
Jamal El-Haj (S) |
Johanna Haraldsson (S) |
|
Kadir Kasirga (S) |
Louise Thunström (S) |
|
Ola Möller (S) |
Per-Arne Håkansson (S) |
|
Serkan Köse (S) |
Yasmine Bladelius (S) |