Motion till riksdagen
2022/23:1688
av Eric Westroth (SD)

Politisk åsikt som diskrimineringsgrund i svensk diskrimineringslagstiftning


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att även inkludera begreppet ”politisk åsikt” som diskrimineringsgrund i den svenska diskrimineringslagstiftningen och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Sverige har alltid varit en stolt anhängare av att leva upp till och förespråka mänskliga rättigheter. Vi har även varit föregångare i fråga om att kraftfullt fördöma andra stater och politiska ledare som väljer att inte leva upp till eller följa FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter. Då kan man samtidigt tro att Sverige självt är duktigt på att följa FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Ur FN:s konventioner om mänskliga rättigheter, artikel 2:

Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.

Även i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, artikel 14, står om förbud mot diskriminering: ”Åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i denna konvention skall säkerställas utan diskriminering på någon grund såsom kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åsikt, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.”

Lägg märke till att i såväl FN:s konventioner om mänskliga rättigheter som i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna står att ”politisk eller annan uppfattning” respektive ”politisk eller annan åsikt” inte får vara en grund för åtskillnad eller diskriminering. Då kan man tycka att även Sveriges diskriminerings­lagstiftning borde korrespondera till dessa konventioner.

Ur svensk diskrimineringslag (2008:567), diskriminering, 4 §:

I denna lag avses med diskriminering

1. direkt diskriminering: att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder,

2. indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en bestäm­melse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller annan trosuppfatt­ning, viss funktionsnedsättning, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet,

– – –

4. trakasserier: ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsätt­ning, sexuell läggning eller ålder,

 

Följaktligen lämnar svensk lagstiftning helt öppet för inte bara direkt och indirekt diskriminering utan även trakassering av personer på grund av deras politiska upp­fattning eller åsikt.

Vi har på senare tid sett en alltmer ökande diskriminering i det svenska samhället på grund av just politisk uppfattning. Det kan vara lärare med ”fel” politisk uppfattning; trots att den är privat och inte påverkar yrkesutövningen kan de ifrågasättas och krävas på avsked eller att de skall köpas ut från sin tjänst. Det finns även svenska fackförbund som idag inte ens försöker att dölja sina beslut om uteslutningar och diskvalifikationer för fackliga förtroendeuppdrag med hänvisning till att medlemmen engagerat sig i ”fel” politiskt parti eller att denne ”inte delar samma värdegrund”.

Därför bör Sverige och svensk diskrimineringslagstiftning till fullo ratificera FN:s artikel 2 i de mänskliga rättigheterna och artikel 14 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och även inkludera ”politisk åsikt” som en grund för diskriminering.

 

 

Eric Westroth (SD)