Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över regelverket kring konfessionella inslag i skolan och tillkännager detta för regeringen.
Samhället lägger sig inte i hur du tror eller inte tror. Individens åskådning är en privatsak. Detta betyder också att samhället inte, genom det allmänt finansierade skolväsendet, på något sätt bör uppmuntra den ena eller den andra trosuppfattningen. Skolan skall vara sekulär, det vill säga vila på icke-religiös grund. Detta gäller oavsett vilken religion det handlar om.
Motivet till denna ingång är både principiell och praktiskt vardagsnära. För att börja med det sistnämnda, religiösa skolor riskerar att öka segregationen i samhället. Detta är inte förenligt med allt det arbete som drivs för att minska avståndet mellan grupper, att tillgängliggöra allt fler mötesplatser där människor med olika erfarenheter och bakgrunder möts och lär känna varandra.
1909 beslutade riksdagen att skolväsendet i Sveriges städer skulle överföras från kyrkostämman till stadsfullmäktige. Det var ett viktigt steg på vägen mot den sekulära skolan, men morgonbönen och psalmsången fortsatte i många decennier framöver.
När vårt land nästan hade nått målet var det tyvärr dags för friskolereformen. Återigen skulle skolor kunna vara kristna, eller muslimska – ett bakslag för idén om att skolan ska vara en plats där det undervisades om religion och inte där religion utövades under överinseende av huvudmannen.
Om samhället skall hålla ihop och samtidigt ha ett öppet och accepterande samhällsklimat är det viktigt att åtminstone en arena är sekulär fullt ut – en arena för kunskap, bildning och likvärdighet. En arena fri från konfessionella inslag, men givetvis med respekt för de internationella åtaganden som Sverige ingått och de nationella minoriteternas ställning. Vi behöver således se över regelverket i denna del.
|
Petter Löberg (S) |
|