Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i infrastrukturplaneringen studera förutsättningar för investeringar på Västerdalsbanan och tillkännager detta för regeringen.
Västerdalsbanan är en 12,9 mil lång järnväg längs Västerdalälven, från Borlänge till Malungsfors. Sedan december 2011 körs inte längre persontrafik på banan, utan enbart godstrafik med skogsprodukter står för trafiken. Arbetspendlare, skolelever, turister och boende är hänvisade till busstrafik om man vill resa kollektivt på sträckan.
Västerdalsbanan har stor betydelse ur många aspekter, inte minst utifrån perspektivet att turismen i regionen räknas som en basnäring. I Malung-Sälens kommun där banan har sitt slutmål finns exempelvis anknytning till norra Europas största vinterskidanläggningar.
En upprustning av Västerdalsbanan skulle möjliggöra högre hastigheter och mer leveranssäkra tåg. Det skulle möjliggöra att åter erbjuda persontransporter med bekväma vagnar till och från järnvägsknuten Borlänge, som har utmärkta tågförbindelser med både Sverige och i förlängningen stora delar av Europa.
Det är lätt att inse vilken betydelse persontrafik på sträckan skulle få för hela Dalarna. Restiden med tåg skulle bli kortare än med buss och bil. Västerdalarna skulle bli mer attraktivt att både bo, studera, arbeta och investera i. Sälenfjällen skulle bli tillgängligt för flera och Borlänge skulle bli en ännu viktigare järnvägsknutpunkt i Dalarna.
Många skulle spara tid på att i en bekväm tågvagn kunna ägna resan åt både arbete och studier. För att underlätta arbetspendling skulle man kunna tänka sig att hållplatser upprättas i närheten av de företag som väntas ha behov av frekvent resande för personal.
Även trafiksäkerheten skulle öka när mer trafik flyttas från väg till järnväg. På sikt kan också underlag skapas för en utbyggnad av järnvägen till Sälen, som lades ner 1972. Det skulle vara ytterligare ett lyft för hela Dalarna.
|
Mathias Bengtsson (KD) |
|