Vi behöver ha fungerande vägar och järnvägar i hela Sverige, även utanför storstadsregionerna. Det är avgörande för att hela Sverige ska ha goda förutsättningar att utvecklas. Staten har ett stort ansvar för finansieringen av underhåll och upprustning av vägar och järnvägar i hela landet.
Riksväg 83 är en regional pulsåder och av stor vikt i det regionala vägnätet i Gävleborgs län. Den ingår därför i det så kallade prioriterade funktionella vägnätet. Utifrån denna klassificering är det av stor vikt att upprätthålla en god standard på vägen och skapa likvärdiga förutsättningar för olika transportslag. Riksväg 83 har många viktiga funktioner för hela Gävleborgs län, såsom arbets- och studiependling, godstransporter, fritidsresor, sjukvårdstransporter, fjällturism och kollektivtrafik.
Sträckningen Bollnäs–Arbrå–Vallsta byggdes klart i början på 1950-talet och är i dag uttjänt – med stora brister i trafiksäkerhet och tillgänglighet. Hastighetsbegränsningar har gjorts, vilket får konsekvenser för alla de människor och företag som är beroende av transporter längs vägen. Region Gävleborg har som länsplaneupprättare uppdraget från regeringen att ta fram ett förslag på länsplan enligt tilldelad ram. Sedan 2008 har vägsträckningen varit den mest prioriterade infrastruktursatsningen i länsplanen för Gävleborgs län, utifrån vägens beskaffenhet och antalet svåra olyckor som skett genom åren.
Stora vägprojekt är förenade med viss tidsåtgång. Upprustningen av denna vägsträcka har dragit ut på tiden och regionen har återkommande fått besked från Trafikverket att byggstart flyttats fram. I dagsläget planerar Trafikverket att åtgärda endast en mindre del av vägen. Detta innebär att trafikfarliga och olycksdrabbade etapper blir kvar under överskådlig tid.
I kommande länsplan finns fortfarande nämnda vägparti med som den högst prioriterade åtgärden. Denna gång med planerad byggstart till åren 2023–2024. Om detta blir verklighet har det alltså gått 15 år sedan regionen prioriterade upp vägsträckningen i sin länsplan.
Det kan givetvis finnas flera anledningar till att olika projekt blir försenade, och med stor sannolikhet finns det både förståelse och tålamod runt om i landet för att så sker. Men när situationen utvecklar sig så att regioner gång på gång möts av budskapet att planerade upprustningar av de livsnerver som våra riksvägar runt om i Sverige utgör, skjuts på framtiden, är det förödande för de kommuner som är beroende av denna infrastruktur för att människor och företag ska kunna bo, leva och verka där.
En ytterligare konsekvens av denna 15 år långa process är att investeringskostnaderna ökar. En fyrdubbling från initialt planerade 100 miljoner till den senaste beräkningen på 430 miljoner.
De utdragna processer som här beskrivs skapar en oro och osäkerhet i regionernas infrastrukturplanering, över andra prioriterade åtgärder som är beroende av medlen och möjligheterna i länsplanerna. Det är inte hållbart och hämmar utvecklingen och tillväxten i delar av landet, samtidigt som det skadar trovärdigheten såväl för de politiska beslut som ligger bakom prioriteringar i en länsplan som för ansvariga myndigheter. Det är därför av största vikt att staten prioriterar medel för infrastrukturinvesteringar i hela landet och säkerställer att de infrastrukturprioriteringar som regionerna gör i sina länsplaner får genomslag och förverkligas.
|
Kristoffer Lindberg (S) |
Jim Svensk Larm (S) |
|
Linnéa Wickman (S) |
Sanna Backeskog (S) |