Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka förutsättningarna för aktiv dödshjälp i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
I takt med att den medicinska utvecklingen går allt snabbare, så kommer också möjligheterna att hålla människor vid liv längre att förbättras. Det innebär dock också i många fall att människor genomlider utsträckta smärtsamma processer, där det inte finns någon utsikt för personen att komma tillbaka till det liv den vill ha. En del kan känna att de är tacksamma för det långa liv de har haft, men att de nått vägs ände och är nöjda med det.
Under hela livet förväntas vi ta ansvar och fatta viktiga beslut som har avgörande betydelse för våra liv. Men när det gäller något så avgörande som att bestämma över omständigheterna kring livets slut, vår egen död, så får vi det inte. Det har inte minst blivit tydligt sedan Björn Natthiko Lindeblad valde att avsluta sitt liv. Till sina följare på sociala medier skrev han: ”Tycker du som jag, att alla, under vissa omständigheter, borde få samhällets hjälp till en värdig och trygg död, så gör dig hörd. Lex Natthiko, inte mig emot.”
Frågor om etik och liv kommer aldrig någonsin att vara lätta. Det egna självbestämmandet måste dock vara avgörande, även när det kommer till självbestämmande i livets slutskede. Därför borde dödshjälp legaliseras i Sverige. Miljöpartiet de gröna tog på sin kongress i juni 2015 beslut om att verka för en statlig utredning i frågan.
Det finns givetvis många frågor att noggrant utreda innan en legalisering kan ske. Åtgärden handlar om att värna den enskildes rätt, och det finns risker som bör tas på största allvar. Hur riskerna kan minimeras bör utredas grundligt.
Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening, att se över förutsättningarna för eutanasi i Sverige.
|
Janine Alm Ericson (MP) |
Nicklas Attefjord (MP) |
|
Annika Hirvonen (MP) |
|