Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om frihet och rätt att själv kunna bestämma över sin kvarlåtenskap till 100 procent, och därför bör det övervägas att ändra nuvarande lagstiftning så att detta möjliggörs och tillkännager detta för regeringen.
Om någon dör utan att efterlämna någon make, maka eller registrerad partner är det den avlidnas närmaste släktingar som är berättigade till arv, enligt arvsordningen i ärvdabalken. Den avlidnas arvsberättigade släktingar delas in i tre arvsklasser. Arvsklasserna står i tur till arv efter varandra. De närmaste arvingarna på grund av släktskap är arvlåtarens avkomlingar, de s.k. bröstarvingarna. Om en arvlåtare avlider utan att efterlämna några barn eller andra avkomlingar går arvet till arvlåtarens föräldrar och deras avkomlingar, dvs. syskon och deras avkomlingar. Om det inte finns några arvingar i andra arvsklassen ärver arvlåtarens far- och morföräldrar och deras barn, dvs. arvlåtarens fastrar, farbröder, mostrar och morbröder.
Om en testator genom ett testamente har förfogat över sin kvarlåtenskap på ett sådant sätt att en bröstarvinge inte kan få ut sin laglott, kan bröstarvingen begära jämkning av testamentet (7 kap. 3 § första stycket ÄB). En vårdnadshavare är försörjningsskyldig tills barnet är 18 år. Om barnet studerar på gymnasienivå eller motsvarande kvarstår försörjningsplikten upp till 21-årsdagen. Undertecknade anser att det ska finnas frihet att testamentera sin kvarlåtenskap till den eller de man vill efter att ens bröstarvingar fyllt 21 år. Det måste finnas en frihet och rätt att själv kunna bestämma över sin kvarlåtenskap till 100 %. En förändring och/eller tillägg i lagstiftning bör komma till stånd för att möjliggöra detta.
|
Alexandra Anstrell (M) |
Mats Green (M) |